"Licensjakten försvårar en långsiktigt livskraftig vargstam"

DEBATT. Vi är mycket kritiska till länsstyrelsernas beslut och domstolarnas bristande objektivitet. Att bevilja licensjakt på varg är regelvidrigt och förödande för artens långsiktiga överlevnad, skriver representanter för Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen.

Nyligen startade licensjakten på varg i Gävleborg, Värmland och Västmanland/Örebro som efter ett tilläggsbeslut omfattar totalt 28 individer. Det är inget annat än ett stort misslyckande i förvaltandet av vargstammen och den biologiska mångfalden, och en mörk dag för förtroendet att vårt rättssystem agerar objektivt och tar hänsyn till såväl svensk som EU-rättslig lagstiftning.

Skadat förtroende

Denna starkt hotade art som råder under strikt skydd enligt EU:s Art- och habitatdirektiv är inte tillräckligt stabil och lever i dag inte upp till gynnsam bevarandestatus så att en licensjakt på 28 individer kan tillåtas. Vargstammen är utsatt för en hög illegal jakt och dess isolering tillsammans med en extremt låg population är ytterst bekymmersam.

På 33 år har inavelsgraden endast gått ned med 1 procent till 24 procent, vilket är likställt med syskonparning. Stammens långa problematiska genetiska status är ett misslyckande i förvaltningen och hotar artens långsiktiga överlevnad eftersom få vargar invandrar österifrån och lyckas överleva utan att fällas i skyddsjakt eller i den omfattande illegala jakten.

Att man därtill beviljat jakt i två vargrevir som innehåller F2:or, andra generationens avkommor och särskilt skyddsvärda med ett individuellt värde av minst sju skandinaviska vargar, trots Naturvårdsverkets rekommendation att undanta dessa från jakt, gör att vårt förtroende för beslutande myndigheter och vårt rättssystem är minst sagt försvagat. Därtill har vi noterat att kraven för beviljandet av skyddsjakt kraftigt har lättats, och i dag sker på ett högst oklart sätt vilket är en oroande utveckling.

"Regelvidrigt och förödande"

När Naturvårdsverket beslutade om siffran 300 individer som referensvärde, lutade man sig mot en genetisk sårbarhetsanalys där en grund var att Sverige, Norge, Finland och Ryssland kunde räknas in i samma population. EU-domstolen motsatte sig detta i ett liknande ärende i Finland (Tapiola-domen 2019). Därmed skulle också Sveriges population behöva vara betydligt större för att nå upp till en gynnsam bevarandestatus enligt forskningsresultat publicerade av Linda Laikre med fler vid den populationsgenetiska institutionen vid Stockholms universitet 2016.

Vi är mycket kritiska till länsstyrelsernas beslut och domstolarnas bristande objektivitet och hänsynstagande till EU-lagstiftningen, och vi anser att beslutet att bevilja en licensjakt i dag både är regelvidrigt och förödande för artens långsiktiga överlevnad. Det går inte att skjuta sig till en frisk och långsiktigt livskraftig vargstam.

Oacceptabelt i dagens läge

Vi är generellt inte emot jakt och anser att skyddsjakt är ett bra verktyg när alternativa och förebyggande åtgärder har prövats och inte visat sig tillräckliga, men menar att en licensjakt under rådande förhållanden är oacceptabelt.

Vi vill att:

  • rovdjursförvaltningen bygger på evidensbaserad forskning och sker i enlighet med såväl svensk som EU-rättslig lagstiftning.
  • tamdjur ska skyddas med förebyggande åtgärder mot rovdjur i enlighet med Art- och habitatdirektivet.
  • anslagen till ekonomiskt stöd för förebyggande åtgärder kraftigt förbättras och att det införs incitament som gör att tamdjursägare föregriper skadeangrepp.


Jenny Olsson
Ordförande, Naturskyddsföreningen Gävleborg
Daniel Ekblom
Viltvårdsgruppen, Naturskyddsföreningen Gävleborg
Anna Malmström
Ordförande, Naturskyddsföreningen Västmanland
Simon Petersson
Vice ordförande, Naturskyddsföreningen Örebro
Anders Ekholm
Regionansvarig, Rovdjursföreningen Gävleborg
Jan Bergstam
Regionansvarig, Rovdjursföreningen Värmland
Peter Eriksson
Regionsamordnare, Rovdjursföreningen Västmanland
Jimmy Magnusson
Regionansvarig, Rovdjursföreningen Örebro

Forrige artikel Lärarförbundet: Krävs utskottsinitiativ för att lätta lärarnas arbetsbörda Lärarförbundet: Krävs utskottsinitiativ för att lätta lärarnas arbetsbörda Næste artikel Debatt: Rättvis beskattning måste vara förståelig för alla Debatt: Rättvis beskattning måste vara förståelig för alla
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Den biologiska mångfalden gynnas inte av en stor vargstam.

    Den omvandling av landskapet som pågått de senaste 50 åren beror på politiska beslut som syftar till att rationalisera jordbruket och sänka livsmedelspriserna alternativt öka importen av livsmedel. Det har lett till att jordbruksföretagen genomgår en snabb storleksrationalisering framförallt genom ökad samverkan mellan markägare och ökad andel arrenden.

    Genom den utvecklingen samlas den ekonomiskt intressanta marken i allt större företag eller driftsenheter. En stor del av den lämnade marken blir ekonomiska impediment . Dit hör mindre åkrar, avlägset belägna åkrar och naturliga hagmarker. De passar inte in i den nya odlingstekniken eller är för krångliga att administrera. Konflikter uppstår lätt med länsstyrelsen när den börjar hävda alla olika villkor som politiker och tjänstemän hittat på. Det kan gälla stenmurar, diken, krav på hägn, odlingsvillkor, beteskrav osv.

    Regleringar har olika effekter på olika jordbrukare. De som är igång och har bedrivit jordbruket länge försöker anpassa sig till en ny reglering. De nya företagen lämnar länsstyrelsekrånglet bakom sig genom att överge marken. Den lämnar litet bidrag till det ekonomiska resultatet och kan äventyra den viktiga delen av jordbruket genom att myndigheterna kopplar ersättningar mellan olika delar av företaget.

    En växande vargstam, som medför nya och dyra inslag som särskilda varghägn, konflikter med miljörörelsen, ökade krav på tillsyn, blir ytterligare en spik i kistan för de mångfaldsarealer som politiker och miljörörelser säger sig värna. Det kommer inte att hjälpa att staten lämnar ett bidrag till älgstängsel eller på annat sätt försöker kompensera för de ökade kostnaderna.För de stora livsmedelsproducenterna har de markerna inte längre någon ekonomisk betydelse. De är framförallt inte intresserade av att arrendera dem.

    Vem skall sköta hagmarkerna om de aktiva jordbrukarna tvingas överge dem för att överleva?

    Det finns goda skäl för Naturskyddsföreningen att tänka över sina krav på hur stor vargstammen skall vara och var den skall finnas. En utbredd vargstam kommer att få långtgående följder för artbevarandet.