Låt oss äldre och våra anhöriga få större inflytande över vården

Med åren blir livet annorlunda. Åren sätter sina spår. De flesta av oss vill dock fortsatt bli respekterade för dem vi har blivit och få lov att vara en person att räkna med. Gemenskap är viktigt i alla åldrar, men för den äldre blir tillvaron ofta mer och mer ensam. Nära och kära dör. Sjukdom och rörelsehinder leder inte sällan till isolering.

Åldrandet är en ständig utveckling

Vad är det då som händer när vi inte längre kan klara av vardagen utan hjälp? Jo, möjligheterna att bestämma över det egna livet begränsas. Efter att ha levt ett långt liv där vi har varit bemyndigade att bestämma och ta ansvar för våra liv så kommer vi att bli beroende av personal inom äldrevården. De vet vad som är bäst för oss. Det betyder inte att de skulle vara illasinnade. Men tidsbrist, stress och en dålig arbetsmiljö kan göra att det inte finns tillräckligt utrymme för att se den enskildes behov och kunna bemöta denna som en unik person.

Till slut blir vi en diagnos där våra tillkortakommanden och brister blir dominerande. I stället borde vi uppmärksamma det rika liv vi levt och fortsätter leva. Livet för den äldre är inte slut. Det fortsätter. Och det tillkommer många nya erfarenheter. Och allt är inte negativt!

Om man ser åldrandet som en ständig utveckling, i stället för förfall och sjukdom, så borde äldrevården vara en livsbejakande miljö där livet fortsätter. En miljö som präglas av gemenskap, deltagande och möjlighet att påverka. De äldre som omfattas av äldrevård kan mycket, vill mycket och vill kunna påverka sin situation.

Låt äldre medverka mer

Därför behöver det finnas möjligheter till möten där de äldre tillsammans med andra kan uttrycka vad de behöver, bli lyssnade på och få uppleva att de blir tagna på allvar. Sådana möten behöver finnas ofta och på alla nivåer i äldreomsorgen. Det ska inte bara vara när ledningen tycker att det behövs informeras om förändringar i verksamheten. Ska man kunna tala om en reell medverkan från de äldre och deras anhöriga så måste det finnas en självklar plats för dem när det gäller styrning, planering och uppföljning.

För att det inte bara ska handla om klagomål utan framförallt att hitta fram till rikare beskrivningar av det som behöver utvecklas, så kan nya mötesformer behöva införas.

Då ingen ska dominera över någon annan är det viktigt att mötet struktureras och leds på ett sätt så att alla blir delaktiga. Målet är att få till en jämlik relation mellan brukare, anhöriga och professionella. En viktig princip för mötet är att ingen ska vara tvingad att delta och ingen ska vara tvingad att tala om det de inte vill tala om.

Välkomna anhöriga i vården

Ett dialogiskt samtalsklimat skapas när det ges tid för var och en att uttrycka det som är viktigt för dem samtidigt som andra lyssnar utan att värdera det de hört. Om sedan reflektionerna tar sin utgångspunkt i det som blivit sagt, kommer deltagarna uppfatta att de blir respekterade och tagna på allvar. Möjligheterna att skapa nya och användbara meningar ökar när flera perspektiv får komma fram.

Mötesformen kallas reflekterande processer och innefattar både en grundläggande hållning och en handfast metod. Att göra många inblandade delaktiga och gemensamt komma fram till beslut om fortsatt vård och omsorg har prövats inom en rad verksamheter. Gemensamma möten har bidragit till effektivare insatser och ett minskat lidande.

De äldre som omfattas av äldrevård kan mycket, vill mycket och vill kunna påverka sin situation.

Först av allt behöver anhöriga välkomnas i äldrevården. Vi är många som gärna vill vara delaktiga. Ingen ska behöva bli lämnad ensam på ett äldreboende eller i sin lägenhet. Kring de flesta äldre finns ett nätverk av familjemedlemmar, släktingar, vänner och personal. Det nätverket kan behöva hållas levande. Naturliga träffpunkter är när den äldre ska flytta till ett särskilt boende, vid planering, utvärdering och uppföljning av vården. Här har anhöriga kunskaper om den äldre som kan bli till stor nytta.

Öka den enskildes inflytande

Många som får hemtjänst eller bor på särskilt boende kan och vill delta i styrning och planering av vården. Det borde vara självklart att de som vården riktas till också får vara med och bestämma hur den ska utformas. Anhöriga kan också bidra genom att ta plats i styrelser och ledningsgrupper. I stället för en hierarkiskt uppbyggd äldrevård borde det finnas alternativ som ger öppningar för en direkt medverkan av de äldre och deras anhöriga.

Vi är många som vet hur vi vill ha det på äldre dar. Låt oss få vara med och bestämma hur äldrevården ska utformas. Det är dags att de äldre och deras anhöriga får ett verkligt inflytande över den omvårdnad de har rätt till.