Johan Pehrsons uppgift har ingen klarat tidigare

Nyamko Sabunis avhopp som partiledare kom som en blixt från klar himmel. Liberalerna ligger förvisso riktigt dåligt till i opinionen, men det har partiet å andra sidan gjort länge. Att avgå så nära ett val måste därför ses antingen som ett sista desperat försök att klara spärren, eller helt enkelt att kapten Sabuni flyr skeppet innan det hunnit sjunka.

Några svar på varför avhoppet kommer just nu kom inte från varken Sabuni, partisekreteraren Juno Blom eller den nya partiledaren Johan Pehrson. Men det som står klart är att det är den sistnämnde som nu får den otacksamma uppgiften att försöka rädda partiet kvar i riksdagen.

”Det här är Johan”

Ett känt exempel på en partiledare som lämnat nära inpå ett val var Centerpartiets Olof Johansson som i april 1998 meddelade sin avgång. Han lämnade formellt först i juni samma år. Efterträdaren Lennart Daléus var så okänd för gemene man att partiet tryckte upp affischer för att informera om vem han var.

Johan Pehrson är inte okänd, åtminstone inte för de som är intresserade av politik. Han har varit riksdagsledamot sedan 1998 (med ett kort avbrott), partisekreterare, gruppledare och talesperson i en rad olika frågor. Men samtidigt tar det tid innan en partiledare blir känd för den breda allmänheten. Frågan är om tiden blir för knapp för Liberalerna fram till valet?

Hur gick det då för Lennart Daléus 1998? Svar: Inte så bra. Centerpartiet backade med 2,5 procentenheter i valet 1998, jämfört med föregående val. Jämfört med den sista SCB-mätningen före Johansson aviserade sin avgång backade partiet med 1,0 procentenheter.

För Liberalerna anno 2022 gäller att det motsatta måste inträffa. Partiet måste öka med 1,5 procent jämfört med den senaste SCB-mätningen för att klara spärren.

Sämre läge än Ny demokrati

Och det finns andra SCB-siffror som skvallrar om att det kan bli svårt. Den senaste mätningen var i november 2021. Där fick Liberalerna 2,5 procent. Inget riksdagsparti har någonsin fått ett sämre resultat i november före ett val och sen lyckats klara sig kvar. Inte ens Ny demokrati låg så risigt till hos SCB vid motsvarande period inför valet 1994 (i majmätningen 1994 fick partiet dock bara 2,3 procent men tvingades då också lämna riksdagen senare samma år).

Göra en Busch

Om Johan Pehrson vill hitta mer upplyftande historiska exempel ska han i stället snegla mot KD och MP. Miljöpartiet hade ett lyckat språkrörsbyte 2002. Partiets opinionssiffror vände efter att Maria Wetterstrand och Peter Eriksson tagit över i maj 2002. Även om läget inte var lika illa för MP då som det är för L nu så klarade de att föra partiet över spärren. I maj 2018 fick KD bara 3,0 procent i SCB:s mätning. Men klarade sig kvar genom att partiledaren Ebba Busch drev en framgångsrik valrörelse, men också tack vare en drös med stödröster från borgerliga väljare.

Arbetsuppgiften för Johan Pehrson är nog den samma. Han ska med sin debattskicklighet och humor försöka locka fler väljare till Liberalerna. Tillräckligt många för att allmänborgerliga väljare ska känna att de vågar stödrösta på partiet.

Ensam på färden

Då kan det gå. Men han får ingen hjälp från partisekreteraren Juno Blom. Hon meddelade nämligen att hon också avgår. Partisekreterarens roll är viktig för det interna arbetet i ett parti. Att förlora en partisekreterare så nära inpå ett val är inte heller optimalt. Till skillnad från partiledarposten står den stolen dessutom tom i dagsläget.

– Vi får återkomma till vem som blir ny partisekreterare inom kort. Det är inte klart, säger Liberalernas presstjänst till Altinget.

Hoppet är det sista som överger ett parti. Nyamko Sabuni ansåg sig själv uppenbarligen inte vara det hoppet.