Internet en mänsklig rättighet även på äldreboendet

FN slog redan 2016 fast att internet är en mänsklig rättighet. I Sverige idag är internetuppkoppling oftast en självklarhet. Vem skulle till exempel ta in på ett hotell ens för en vecka om internet saknades där? Ändå finns det ett område där internettillgång fortfarande är allt annat än självklart. Vi talar om äldreboenden. Det är därför dags att alla intressenter runt våra särskilda boenden – bland annat kommunernas olika instanser, de privata vårdföretagen och även vi fastighetsägare - krokar arm för att göra internet till en mänsklig rättighet även på äldreboendet.

Internet tas ifrån de boende

Trots att Sveriges kommuner och regioner (SKR) konstaterar att möjligheter för åtkomst till internet ska finnas på alla boenden, saknar fortfarande 35 procent av särskilda boenden för äldre tillgång till internet i sina lägenheter. I praktiken tas alltså tillgången till internet ifrån många när de flyttar till ett särskilt boende. När nu 40-talisterna, som själva hunnit uppleva ett digitalt arbetsliv, i snabb takt flyttar till äldreboende kommer detta bli ett allt större problem.

Varför går det då så långsamt att införa bra uppkoppling för de äldre?

Som fastighetsägare till 117 äldreboenden har vi genomfört ett pilotprojekt, Internetlyftet, med fri internetuppkoppling i ett antal av de äldreboenden där vi själva är hyresvärdar. Efter detta är vi mer övertygade än någonsin om att bra uppkoppling borde vara lika självklar i en byggnad som tillgången till rinnande vatten. 

Verksamhetscheferna på boendena i vårt pilotprojekt är mycket nöjda att deras äldre nu fått uppkoppling. I intervjuer lyfter de kommentarer som: ”Våra 40-talister tycker det är konstigt att inte ha internet. Det var pinsamt att inte kunna erbjuda dem det” och ”Alla frågar vid inflytt - hur har ni det med uppkopplingen?”.

Varför går det så långsamt?

Sedan vi inledde Internetlyftet har SKR konstaterat att många kommuner brottas med uppkopplingsutmaningar i samband med både nybyggnation och ombyggnation av särskilda boenden. Vi ser samma problematik och märker särskilt att befintliga boenden med några år på nacken släpar efter. Och i de fall det finns uppkoppling begränsas den ofta till gemensamma lokaler.

Det är trots allt få som på allvar anser att våra seniorer ska hamna i digitalt utanförskap bara för att de flyttar till ett boende. Varför går det då så långsamt att införa bra uppkoppling för de äldre?

Vi ser brister på två fronter. För det första är ansvarsfrågan otydlig. Vem är ansvarig för att de boende får tillgång till internet? Är det kommunens vård-och omsorgsförvaltning? Fastighetsavdelningen? IT-avdelningen? Det enskilda boendet? De anhöriga? Det privata vårdbolaget? Fastighetsägaren? I vår pilotstudie är detta minst sagt oklart.

Vem ska tillhandahålla infrastrukturen?

För det andra ser vi också oklarheter kring vilken affärsmodell som ska tillämpas. Flera kommuner vi varit i kontakt med är pressade både ekonomiskt och personellt och vill ogärna ta varken extra kostnader eller ytterligare ansvar. Vem ska då tillhandahålla infrastrukturen i form av kablar och nätverksutrustning i byggnaden? Ska själva uppkopplingen ingå i de boendes hyra eller betalas på annat sätt?

Vi har inte alla svaren. Men vi är övertygade om en sak: internetuppkoppling är en mänsklig rättighet, även på äldreboendet!

Vi behöver stärka ryggraden i samhället – och den handlar i dag till stor del även om tillgång till snabb och robust internetuppkoppling. Det är därför dags att alla intressenter runt äldreboendet krokar arm. Vi vill, som ägare av samhällsfastigheter i Sverige, vara en del av lösningen. Därför bjuder vi in till en paneldebatt i Almedalen i ämnet. Välkomna!