Debatt

Ingen magisk metod löser institutionsvården för barn

Det finns ingen magisk metod som löser institutionsvården. I stället för att bedriva vård i motsats till vetenskap och beprövad kunskap så finns det en rad faktorer att ta hänsyn till, skriver Peter Andersson, lektor i socialt arbete vid Stockholms universitet.

Varför bedriver inte huvudmän av olika former vård i linje med vetenskapen, frågar sig Peter Andersson. 
Varför bedriver inte huvudmän av olika former vård i linje med vetenskapen, frågar sig Peter Andersson. Foto: Marcus Ericsson/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

29 januari 2024 publicerade JO ett protokoll från sin granskning av ett särskilt ungdomshem (drivs av Statens institutionsstyrelse, Sis). JO skriver bland annat: ”…det förekommer s.k. kollektiv bestraffning. Som exempel nämndes att intagna på flera avdelningar hade låsts in på sina bostadsrum i flera timmar på grund av ordningsstörningar på en avdelning samt att ungdomarna i samband därmed hade fått sopsäckar för att uträtta sina behov i.”  

En graverande läsning 

Det är följaktligen minst sagt graverande läsning en får ta del av: Olika former av våld, rädd personal, rädda ungdomar och outbildad personal för att bara peka på några punkter. Vad gäller personalens utbildningsnivå har det i tidigare studier pekats ut som en nyckelfaktor för en framgångsrik vård, ihop med ungdomarnas motivation till förändring. Ändå fortsätter institutionerna att anställa personal utan utbildning eller annan erfarenhet. Det bör också pekas på att ungdomarna som placeras på Sis många gånger uppvisar en tydlig ovilja till förändring parat med ett våldskapital som inte alltid går att ta om hand på ett adekvat sätt i aktuell kontext. Men som JO pekar på – vården måste ändå bedrivas på ett adekvat och lagenligt sätt.  

Att placera barn och unga på en institution, till exempel på HVB eller på ett särskilt ungdomshem, är en av de mest ingripande åtgärder samhället har att använda sig av. Det för med sig ett ansvar eftersom det är tydligt i flera och återkommande studier att en institutionsplacering är riskfyllt, därför att problemtyngda ungdomar placeras ihop vilket kan leda till en ökad risk för iatrogena effekter. Det är också förenat med att flera livsområden i vuxen ålder är sämre i jämförelse med normalpopulationen.

En återkommande fråga är dock: Hur kommer det sig att olika former av huvudmän – stat, kommun och privata aktörer – inte bedriver vården i linje med vetenskap och beprövad kunskap?

Men studier visar samtidigt på ett behov av att institutioner för barn och unga behöver finnas. Därav har det utarbetats en praxis och konsensus gällande hur, och på vilket sätt, modern institutionsvård för barn och ungdomar ska bedrivas. En återkommande fråga är dock: hur kommer det sig att olika former av huvudmän – stat, kommun och privata aktörer – inte bedriver vården i linje med vetenskap och beprövad kunskap?

Finns ingen magisk metod 

Eftersom institutionsvård pågår under dygnets alla 24 timmar är det mindre förvånande att det är svårt att finna tydligt stöd för någon enskild avgränsad intervention, ändå är det här institutionerna ofta famlar runt – som om det skulle finnas en magisk metod.

Rikta istället uppmärksamheten mot det växande forskningsunderlag som indikerar att de (många) timmar som inte utgörs av en strukturerad behandling, dvs. själva miljön eller det sociala klimatet, på många sätt kan vara avgörande för vården. Socialt klimat handlar om att bygga ett institutionsklimat med fokus på det relationella arbetet, där möjlighet till autonomi finns samt utsikten att lära sig nya färdigheter. Vidare bör emfas läggas på institutionens gruppatmosfär samt på nivån repression/kontroll. Att bedriva en kunskapsbaserad institutionsvård är också brottsförebyggande.

Det är således dags att på allvar och genom styrning börja utforma institutionsvården utifrån följande punkter:

  • Placeringen bör vara så kort som möjligt
  • Genomföras i små grupper
  • Fokusera på aspekterna som bygger gott socialt klimat
  • Bestå av intensiva insatser av välutbildad personal och efterföljas av en kraftfull eftervård

Institutionens potential ligger följaktligen i å ena sida personalens förmåga att skapa trygga och säkra relationer och å andra sidan i huruvida de kan respondera med emotionell skicklighet. Personalen bör därför tränas i att utgå från ett terapeutiskt förhållningssätt i det dagliga arbetet (t.ex. fokus på allians och relationsskapande).

Avslutningsvis: det är bra och viktigt att JO gör sina granskningar och kontroller, det är i linje med det medicinska begreppet ”No Harm” – om andra insatser finns vilka bedöms mer adekvata eller om de unga riskerar att fysiskt eller psykisk skadas av placeringen ska andra insatser tillhandahållas framför institutionsplacering. Detta bör ligga i linje med den nya kunskapsbaserade socialtjänstlag som ska implementeras samt med den av regeringen tillsatta samordnare gällande kvalitativa vårdplatser inom ungdomsvården.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00