De stora sjukhusens tid är förbi

Behovet av att reformera primärvården är på intet sätt en nyhet. Dålig tillgänglighet, bristande kontinuitet och för få allmänläkare gör att vård som skulle kunna skötas effektivare och enklare i primärvården vältras över på sjukhusen och akutmottagningarna. Men ingen primärvårdsreform är möjlig om inte primärvårdsläkarnas arbetssituation blir bättre.

Sverige deltar sedan 2009 i årliga internationella jämförande undersökningar av hälso- och sjukvården. Den senaste rapporten om primärvården, som presenterades i mars, visar på oroande resultat.

Primärvårdsläkare i Sverige är fortsatt bland de mest stressade i jämförelsen. Hela två av tre svenska primärvårdsläkare uppger att deras arbete är mycket eller oerhört stressigt. Vidare svarar cirka 35 procent att de har symptom på utmattning, och bara hälften svarar att de är nöjda över att arbeta som läkare.

Lägst antal patienter per timme

Andra viktiga observationer är att svenska primärvårdsläkare träffar lägst antal patienter per arbetad timme och har de längsta patientmötena. En av orsakerna till detta är den bristande kontinuiteten. Endast 35 procent av Sveriges befolkning har en ordinarie läkare som de vanligtvis går till för sin vård. Det går att jämföra med de andra länderna i jämförelsen, där de allra flesta i befolkningen har en ordinarie läkare med god kännedom om sina patienter. En läkare som träffar en patient för första gången behöver längre tid med patienten för att upprepa sjukdomshistoria och göra om initiala bedömningar och så vidare än den läkare som har en lång och kontinuerlig relation med sin patient. Kontinuitet leder till en mer effektiv primärvård.

Några av rapportens övergripande rekommendationer och problemskrivningar är särskilt viktiga att lyfta fram som avgörande för att primärvården ska kunna ta en större plats i svensk sjukvård:

• Långsiktigt arbete med läkarbristen: Bristen på läkare i primärvården vilket påverkar omställningen till en lokalnära vård och således hela sjukvårdssystemet. Parallellt som bastjänstgöringen (BT) byggs ut behöver fler tjänster för allmäntjänstgöring (AT) utökas. Likaså gäller för specialiseringstjänstgöring (ST), där särskilda satsningar behöver göras inom bristspecialiteter, inte minst genom att styra regionala medel mot ST i allmänmedicin.
• Öka möjligheten till fortbildning: Läkare som får fortbildning från sin arbetsgivare är mer nöjda och mindre stressade och det är tydligt att möjligheterna till fortbildning behöver öka. Från regionalt håll finns exempelvis möjlighet att ställa krav i förfrågningsunderlagen, alltifrån vad gäller genomförd fortbildning till uppföljning.
• Fast läkarkontakt och egen patientlista: Läkare som har en egen lista med patienter är mer nöjda med sitt arbete. Utöver bättre kontinuitet för patienten anser dessa läkare i högre utsträckning att deras vårdcentral är väl förberedd på att erbjuda vård till patienter med kroniska sjukdomar och psykisk ohälsa. Med andra ord gynnas både läkare och patienter i frågan om fast läkarkontakt och avgränsade patientlistor.
• Fler alternativ i primärvården: Läkare som arbetar på privat drivna vårdcentraler är nöjdare än läkare på offentliga vårdcentraler. Det gäller alltifrån inkomst, tid per patient och arbetsbelastning till arbetssätt, förberedelse och utbildning. Med andra ord finns det starka skäl till att se hur de privat drivna vårdcentralerna arbetar, samt att försvara möjligheterna till vårdval.

Förslagen lyser med sin frånvaro

Trots att det tycks råda politisk enhet om primärvårdens betydelse lyser de politiska förslagen för att förbättra situationen med sin frånvaro. I Region Stockholm ser vi i stället för satsningar på primärvården en politisk vurm för ökad storskalighet, där vårdval stängs ned och mer vård ska bedrivas på sjukhusen. Av erfarenhet vet vi att det driver på kostnadsökningar och det kommer dessutom att öka trycket på sjukhusen som redan i dag kämpar med en tuff arbetssituation.

De stora sjukhusens tid är förbi. Det är dags för vänsterstyret att inse det och i stället lägga fram en politik som förbättrar den lokalnära vården.