Arenagruppen: Skatter för omfördelning bör återinföras

Håkan A Bengtsson
Vd, Arenagruppen och politisk redaktör, Dagens arena

Skattepolitiken är en snårig historia fylld av en mängd teknikaliteter. Den påverkar oss alla i stort och smått och är en central byggsten för hela den svenska samhällsmodellen och den ekonomiska utvecklingen i vårt land.

Den svenska dragkampen

Skattefrågan är också spelplanen för en dragkamp om balansen mellan det offentliga och det privata. I grund och botten handlar det om hur ambitiös den svenska välfärdspolitiken bör vara. Något som i sin tur påverkar allas våra livsförutsättningar, hur vi kan färdas väl genom livet.

Nu är det återigen dags för en diskussion om en genomgripande skattereform. Med århundrades skattereform från 1990 som någon slags förebild. Det har hänt mycket sedan dess. Och många av pelarna i den reformen har flyttats eller tagits bort under årens lopp. Tre decennier senare är det viktigt att utgå från de nya utmaningar vi nu står inför när framtidens skattereform förhoppningsvis någon gång baxas igenom.

Skattekvotens nivå

Samtidigt är klyftorna nu större än innan välfärdsstaten och snart innan demokratin gjorde sitt intåg. Det borde verkligen oroa oss.

Håkan A Bengtsson
Vd, Arenagruppen och politisk redaktör, Dagens arena

1990 togs nog grunddragen i den svenska generella välfärdsmodellen för givna. I dag är de delvis naggade i kanten. Inför en framtida reform är det därför viktigt att börja med frågan om hur stor andel av BNP vi bör ta ut i skatt.

Det finns ingen objektiv bästa nivå för hur mycket som kan och bör tas ut i skatt. Men det går inte att komma ifrån att skattekvoten sjunkit de senaste decennierna.

Bakom detta ligger ett stort politiskt tryck för ett minskat det offentliga åtagande. Även den ekonomiska krisen på 1990-talet har spelat sin roll. Globaliseringen brukar också anges som motiv för att sänkta skatter varit nödvändiga för att Sverige inte ska ”prisa ut sig” i den internationella konkurrensen.

Sänkt skatt och höga krav

Även om Sverige ligger högt upp när det kommer till skattekvoten (cirka 43 procent) vid en internationell jämförelse hamnar vi i dag lägre än våra nordiska grannländer. Sedan sekelskiftet är det fråga om cirka 5,5 procent lägre skatteuttag. Det är en betydande sänkning. Det ligger inget egenvärde i att ta ut skatter, men behoven och kraven på det offentliga har inte minskat utan snarare ökat under senare år.

Med ökade inkomster ökar vår efterfrågan på tjänster och omsorg. John Kenneth Galbraith konstaterade redan i slutet av 1950-talet att med ökade inkomster och för låga offentliga intäkter riskerar den privata sektorn bli rik och den offentliga sektorn fattig.

Det är också vad vi sett under senare år. Redan nu är exempelvis äldreomsorgen underfinansierad och hårt pressad. Och med en allt äldre befolkning kommer behovet av offentliga insatser att öka, inte minska. Vi står också inför stora infrastrukturella investeringar inte minst av klimatskäl. Vi behöver högre skatteinkomster för att klara både välfärden och klimatet.

Förenkling och fördelning

En annan viktig fråga gäller möjligheten att förenkla och förenhetliga skattesatser. Det var en central tanke i skattereformen 1990. Den har ju sedan steg för steg har urholkats. Det ligger förstås en pedagogisk poäng i att ha så lika skattesatser som möjligt. Men det har i och för sig inget egenvärde, även en fördelningspolitisk dimension bör läggas in i ekvationen.

Men när det gäller exempelvis skilda momssatser finns stora ekonomiska vinster med att återgå till en enda momssats. Såväl företag som stat skulle frigöras från onödigt byråkratiskt krångel. Detta borde åtminstone vara en reform som kan nå en bred uppslutning. En annan rättvisefråga är ju också att inkomster av arbete och från företag ska beskattas lika (3/12 reglerna).

Ringar på vattnet

Sedan 1990 har klyftorna ökat dramatiskt, samtidigt som inkomsterna ökat och fattigdomen för stora delar av världens befolkning minskat. Detta kan tyckas vara en paradox. Men vi har bakom oss en era av starkt ökat överflöd på många håll och samtidigt stagnerade eller minskade inkomster på andra håll. Detta har i sin tur skapat nya spänningar runt om i världen och även i Sverige.

I vårt land är den stora förändringen att de som redan hade högst inkomster har dragit ifrån, inte minst drivet av att kapitalinkomsterna av olika slag har ökat. De ökade klyftorna har tillsammans med andra strukturella förändringar lett till en ökad social osäkerhet och framväxten av partier som misstror politiken och demokratin.

Omfördelningen är urholkad

Fördelningsdimensionen måste därför åter tas in i den skattepolitiska kalkylen. Vi behöver rusta försäkringssystem och pensionssystem. Många av de skattesänkningar vi har sett de senaste åren har minskat de progressiva och omfördelande mekanismerna i skattesystemet. Till sist avskaffades ju värnskatten vid årsskiftet 2019-20 av januaripartierna. Fram till 90-talet var det politisk lättare att höja än att sänka skatterna. Nu har det länge varit tvärtom.

Negativ effekt

Generellt har skattesänkningarna haft en negativ fördelningspolitisk profil. Så kallade ”avdrag” (för RUT, ROT och allt vad det är) har i första hand gynnat personer med höga inkomster och ägt boende. En rad skatter har helt sonika tagits bort, som fastighetsskatten, arvsskatten och förmögenhetskatten. De var inga perfekta instrument. Men det går inte att komma ifrån att den sammantagna effekten har varit starkt negativ ur ett fördelningspolitiskt perspektiv.

Skäl till oro

Först och främst på kort sikt. Men även eftersom det på lång sikt riskerar att skapa bestående barriärer mellan grupper och individer. Vi startar aldrig på samma punkt i livets resa. Men med ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor kommer våra förutsättningar för att förverkliga våra livsmål att bli alltmer orättvisa.

Globalt är vi rikare än någonsin. Samtidigt är klyftorna nu större än innan välfärdsstaten och snart innan demokratin gjorde sitt intåg. Det borde verkligen oroa oss.

En skattereform bör utgå från hur stor del av våra inkomster som ska gå till det gemensamma. Samt hur skattepolitiken ska kunna bidra till ett mer rättvist samhälle. Och gärna en och annan förenkling av skattesatser här och där.