Debatt: "De är en huvudfiende till alla arbetstagare"

En attack mot arbetstagarnas trygghet 

LAS i sin nuvarande form infördes 1982. I §22 sägs att undantag från turordningen vid uppsägning motiverad av arbetsbrist skall göras för två arbetstagare för företag med högst tio anställda. I en debattartikel i Altinget framför Magnus Persson (SD), riksdagsledamot och ledamot i arbetsmarknadsutskottet, förslaget att undantagen skall ökas från två till fem för företag med högst tio anställda.

Han visar därmed att SD är ett högerparti som slåss med M och KD om de mest långtgående kraven för att öka arbetsgivarens möjlighet att godtyckligt avskeda arbetstagare. Att utöka undantagen från turordningsreglerna från två till fem arbetstagare kan tyckas vara en småsak men det skall ses som en attack mot arbetstagarnas trygghet och rättigheter som det tagit arbetarrörelsen 100 års kamp att kämpa sig till.

Verkningslös åtgärd  

Ändringen kommer i sig inte att beröra mer än ett mycket litet antal personer. Påståendet att det gäller småföretagare är vilseledande. Enligt gängse nomenklatur så har ett småföretag mellan 10-49 anställda och berörs ytterst marginellt av undantagen från turordningen. Företag med 1-9 anställda kallas mikroföretag och är de som undantagen huvudsakligen omfattar. Antalet mikroföretag var 2017 259 049 stycken med 634 455 anställda. Ett snitt på 2,5 anställda per företag. Hur många kommer att jubla över att utan hänsyn till turordningsregeln få säga upp fem personer istället för två?

Lägg då till att undantagna från lagen är arbetstagare med företagsledande ställning, arbetsgivarens familj, anställda som jobbar i arbetsgivarens hushåll, anställda med särskilt anställningsstöd och anställda i gymnasial lärlingsanställning. Vill någon i dåliga tider (arbetsbrist) behålla en specifik person men avskeda fem andra i sitt lilla företag med högst tio anställda så gör denne till chef (företagsledande ställning).

Vill de vill vrida klockan tillbaka till 1939 då graviditet var giltigt skäl till avsked eller till 1936 då fackmedlemskap var tillräckligt för att sparka en arbetstagare?

Tar man också med i beräkningen att i så små företag är de personliga bindningarna i regel stora och man avskedar svårligen någon man känt i decennier utan ett väldigt starkt skäl så ter sig utökningen helt meningslös. Arbetsgivarna bör också betänka att ökad otrygghet gör arbetsplatsen mindre attraktiv. Varning bör utfärdas för att söka anställning i små företag. Anställningsskyddet är noll.

SD är huvudfiende till alla arbetstagare  

Skälet till att SD för fram ett så verkningslöst förslag får sökas på annat håll. En orsak kan vara att partiet vill visa en annan sida än bara nationalism och slutna gränser. Att de påstår sig vara ett arbetarparti är ett rent skämt, de är en huvudfiende till alla arbetstagare. Det belyses än mer av förslaget att ta bort sjukersättningsansvaret från arbetsgivarna.

Därför bör varje arbetstagare ta en ordentlig funderare på vad SD står för och vilka de företräder. Låt er inte luras av deras folkliga framtoning, de försvarar traditionella högervärden som kung, fosterland och överhetens rätt mot folket.

Det är nog ingen som vill återinföra den gamla legostadgan (eller tjänstehjonsstadgan) som var gällande lag fram till 1926. Den modifierades något 1833 då rätten att aga den anställde inskränktes till att omfatta pojkar under 18 år och flickor under 16 år. Men viljan att försvaga arbetsrätten är påtaglig. Vill de vrida klockan tillbaka till 1939 då graviditet var giltigt skäl till avsked eller till 1936 då fackmedlemskap var tillräckligt för att sparka en arbetstagare?