Verdandi: Sätt stopp för de privata sjukvårdsförsäkringarna

Sverige är på väg mot en modell som öppnar för väsentligt större andel privat finansierad vård. Det är inte svårt att förstå att förlorarna kommer att bli de som behöver mest vård: äldre, sjuka, kvinnor och låginkomsttagare. Det skriver Emmeli Wulfstrand, Verdandi.

Placeholder image
Det vackra ordet valfrihet har använts för att gynna privatiseringar som ökar ojämlikheten, skriver debattören.  Foto: Claudio Bresciani/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
Lyssna på artikeln

En grundbult i svensk sjukvård har alltid varit att vård ska ges efter behov. Men även med denna grundprincip krävs ibland prioriteringar. Vem ska ges vård först? Vilka principer ska styra?

Tre principer för sjukvården

Den första principen borde vara självklar: alla människor är lika i värde och värdighet och har rätt till vård oavsett ålder, kön, utbildning, social eller ekonomisk ställning.

Den andra principen är behovs- och solidaritetsprincipen som innebär att de som har de svåraste sjukdomarna ska få vård först. Vårdpersonalen ska särskilt tänka på de svagaste patienterna, till exempel de som inte kan tala för sig och som inte känner till sina rättigheter.

Den tredje principen handlar om kostnadseffektivitet och innebär att det ska finnas en rimlig relation mellan kostnader och effekt av behandlingen. Om till exempel två olika behandlingar ger samma effekt så bör den som kostar mindre väljas.

De tre principerna är rangordnade så att människovärdesprincipen kommer först, behovs- och solidaritetsprincipen, sedan och därefter kostnadseffektivitetsprincipen.

Solidariteten hotas

Dessa principer har bidragit till att Sverige haft en i huvudsak jämlik och rättvis sjukvård. Att vården dessutom i allt väsentligt betalats solidariskt genom skatteuttag har lett till en omfördelning från de friska och välbeställda till de fattiga och sjuka. Det är ett system som vi i Sverige har haft anledning att vara stolta över.

Detta sätt att organisera sjukvården hotas nu alltmer. Det främsta skälet till det är den drastiska ökningen av privata sjukvårdsförsäkringar. I dag har över 660 000 svenskar tecknat en sådan försäkring. Försäkringsbolagen marknadsför sina produkter med att de ger kortare kötider. Det är tydligt att detta attraherar många som har råd att avsätta pengar till en privat försäkring när kötiderna är långa.

I en rapport från 2020 slår Myndigheten för vård- och omsorgsanalys fast att personer med privat sjukvårdsförsäkring får vård snabbare och detta utan att gruppen privatförsäkrade har ett större medicinskt behov. Försäkringspatienter får ett första besök för specialiserad vård inom tre till sju dagar. Behandling inom två till tre veckor. Samtidigt väntade hälften av landets patienter i den offentligt finansierade vården mer än 30 dagar för ett planerat första besök.

Vårdgapet ökar

Sjukvården lämnar steg för steg de tre principer som varit vägledande för en jämlik fördelning av vårdresurser. Sverige får alltmer en vård som främst är till för relativt friska medel- och höginkomsttagare. Det är nämligen de med minst vårdbehov som betalar för privat sjukvårdsförsäkring.

De flesta som har tecknat en försäkring är yrkesverksamma män i 45-årsåldern. Mer än hälften har en månadsinkomst på under 37 000 kronor, 25 procent tjänar mellan 37 000–52 000 kronor och 20 procent över 52 000 kronor. Högavlönade, friska män har alltså köpt sig rätten att gå före i sjukvårdsköer samtidigt som patienter med de största behoven står kvar i kön.

Högavlönade, friska män har alltså köpt sig rätten att gå före i sjukvårdsköer samtidigt som patienter med de största behoven står kvar i kön.

Denna utveckling har förstärkts än mer av det så kallade vårdvalssystemet och den etableringsfrihet som följde. Den innebär att de privata vårdföretagen väljer att etablera sig där det är mest ekonomiskt lönsamt, inte där de största medicinska behoven finns. Och det i sin tur har lett till att gapet mellan tillgången till vård i städer jämfört med landsbygd och glesbygd ökat – vilket strider mot hälso- och sjukvårdslagen som säger att etableringar ska ske där behoven är störst.

”Ta från de fattiga och ge till de rika”

Att man på demokratisk väg bestämmer var vården som finansieras gemensamt ska vara lokaliserad borde vara ett självklart krav, men så är det inte längre i Sverige. Här är det företagen som getts rätten att bestämma var vårdcentraler ska ligga. Det vackra ordet valfrihet har använts för att gynna privatiseringar som ökar ojämlikheten. Mellan 2014 och 2019 öppnades inte en enda offentligt driven vårdcentral i landet.

Sverige är nu på väg mot en modell som öppnar för väsentligt större andel privat finansierad vård. Det är inte svårt att förstå att detta kommer att innebära att förlorarna kommer att bli de som behöver mest vård: äldre, sjuka, kvinnor och låginkomsttagare. Dessa grupper kommer att tvingas betala väsentligt mycket mer för vården än i dag om vi tillåter de privata sjukvårdsförsäkringarna växa. Att ta från de fattiga och ge till de rika är en sammanfattning av denna politik. Och samtidigt går vi mot en sjukvård som totalt sett kommer att kosta väsentligt mer för samhället.

Tvinga vårdgivare att välja

Verdandi anser att det är hög tid att sätta stopp för de privata sjukvårdsförsäkringarna. Det måste vara möjligt att förhindra offentligt finansierade vårdgivare att ta emot försäkringspatienter och därigenom ta av de gemensamma resurserna som samhället avsatt till sjukvård.

En vårdgivare måste helt enkelt tvingas välja mellan offentlig och privat finansiering. Inget offentligt stöd ska gå till vårdgivare som arbetar med förtur som inte bygger på de medicinskt-etiska principerna. Då kan vi avsätta mer resurser till vården och det går snabbare att avveckla köerna.


Politik på allvar
Få gratis nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget.
Genom att registrera dig till Altingets nyhetsbrev accepterar du våra användarvillkor