Sveriges Arbetsterapeuter: Nära vård-omställningen är dåligt förankrad

Omställningen till Nära vård är en av de största reformerna inom svensk hälso- och sjukvård i modern tid. Omfattande förändringar behöver ske på primärvårdsnivå, men om vi för ensidigt fokuserar på primärvårdens förutsättningar finns risken att den specialiserade hälso- och sjukvårdens roll och betydelse i omställningen glöms bort. Om vi ska lyckas med den förflyttning som ska göras behöver alla erbjudas plats på tåget.

I målbilden för omställningen till Nära vård beskrivs den kommunala och regiondrivna primärvården som ett nav i samspel med annan hälso- och sjukvård och med socialtjänsten. Omställningen till Nära vård är dock långt ifrån en primärvårdsreform. Den kräver långtgående satsningar på hållbara arbetsvillkor och på förbättrad samverkan mellan huvudmän oavsett vårdnivå, men framför allt krävs att hälso- och sjukvårdens medarbetare känner sig engagerade och delaktiga i de förändringar som omställningen innebär. Det är avgörande för såväl omställningens genomförande som hållbarhet.

Oavsett vårdnivå rapporteras brister när det gäller tillgång till fortbildning och kompetensutveckling, förutsättningar till evidensbaserade arbetssätt och otydliga, eller i vissa fall till och med obefintliga, uppdragsbeskrivningar.

Brister i primärvård- och i specialiserad vård

Under förra året genomförde Sveriges Arbetsterapeuter en enkätundersökning bland våra medlemmar verksamma inom kommunal och regiondriven primärvård. Fokus var arbetsterapeuters uppdrag och förutsättningar inom primärvården, men också upplevelserna kring omställningen till Nära vård. I år genomfördes motsvarande undersökning bland arbetsterapeuter verksamma inom den specialiserade hälso- och sjukvården.

Resultatet är nedslående, men inte förvånande. Oavsett vårdnivå rapporteras brister när det gäller tillgång till fortbildning och kompetensutveckling, förutsättningar till evidensbaserade arbetssätt och otydliga, eller i vissa fall till och med obefintliga, uppdragsbeskrivningar.

Bristerna rapporteras vara störst inom primärvården, men stora utmaningar som negativt påverkar kvaliteten i insatserna återfinns även inom den specialiserade hälso- och sjukvården.

Dåligt förankrad omställning

Undersökningarna, som totalt omfattar cirka 2 000 arbetsterapeuter, visar också att omställningen till Nära vård är dåligt förankrad bland primärvårdens medarbetare, men ännu sämre inom den specialiserade hälso- och sjukvården. Omkring en fjärdedel av arbetsterapeuterna i den kommunala primärvården och en femtedel inom den regiondrivna primärvården uppgav att de känner sig tillräckligt involverade i omställningen. Inom den specialiserade hälso- och sjukvården uppger enbart 4 procent att de känner sig helt och hållet involverade.  När det gäller att ha tillräcklig kunskap om vad Nära vård innebär svarade nästan två tredjedelar oavsett vårdnivå att det är tveksamt om eller att de inte alls har tillräcklig kunskap.

Nära hälften av arbetsterapeuterna inom den högspecialiserade hälso- och sjukvården uppger dock att de helt och hållet saknar kunskap om vad omställningen innebär.

Omställningen till Nära vård är ingen quick fix - det kommer ta tid - men resultatet i våra undersökningar visar på betydelsen av att det förankrande arbetet behöver intensifieras, särskilt inom den specialiserade hälso- och sjukvården. Kunskapen om vad omställningen innebär får inte stanna på politiker- eller chefsnivå. Nu krävs strukturerad förändringsledning inom hela hälso- och sjukvården. Om inte alla medarbetare ges förutsättningar för att bli bärare av vad Nära vård handlar om riskerar omställningen inte bli annat än en pappersprodukt.

Det är dags att hälso- och sjukvårdens huvudmän steppar upp och tar sitt ansvar för att öka kunskapen om samt inkludera och involvera alla medarbetare i omställning till Nära vård, och detta oavsett vårdnivå. Om vi ska nå vår målbild får ingen medarbetare lämnas kvar på perrongen.