"Svårt att leva upp till höga förväntningar"

– Inspektionen för vård och omsorg har ett omfattande uppdrag. För att i alla delar kunna leva upp till de förväntningar och krav som ursprungligen ställdes på myndigheten krävs förändringar i den författningsreglerade tillsynen, säger Gunilla Hult Backlund i en intervju med Altinget.

Men den stora frågan är om myndigheten överhuvudtaget har förutsättningar att leva upp till förväntningarna. 

Min förhoppning är att tillsynen får så stort utrymme att vi faktiskt kan uttala oss om hur det ser ut i Sverige. Det har vi inte möjlighet till nu.

Gunilla Hult Backlund
Generaldirektör för Inspektionen för vård och omsorg

– Idag är det bara på marginalen som myndigheten kan frigöra ett ökat utrymme för exempelvis egeninitierade inspektioner, menar Gunilla Hult Backlund.

Under förra året användes 44 procent av IVO:s resurser till att bedriva frekvenstillsyn och hantera enskildas klagomål. Endast 12 procent gick till egeninitierade inspektioner. Den resterande delen användes i stor utsträckning till att handlägga andra författningsreglerade ärendeslag, exempelvis lex Maria- och lex Sarahärenden.

Kritik från två håll

Nyligen publicerade Statskontoret och Riksrevisionen två separata rapporter som kritiserar IVO på ett flertal punkter. Exempelvis lyfts myndighetens långa handläggningstider fram. Myndigheten får även kritik för att tillsyn på eget initiativ endast sker i begränsad omfattning.

När IVO tog över tillsynen från Socialstyrelsen ärvde myndigheten också 7 000 öppna ärenden. Gunilla Hult Backlunds förhoppning är att alla dessa ska vara avslutade vid årsskiftet. Samtidigt menar hon att de nya ärendena inte tar lika lång tid. Anledningen till att tillsynen bedrivs i en så pass liten omfattning är enligt Gunilla Hult Backlund det lilla utrymmet som det ges i budgeten.

– Jag håller till viss del med om kritiken, men vi har inte hunnit allt på två år. Man måste göra prioriteringar när resurserna är begränsade. Vi skulle kunnat korta handläggningstiderna betydligt om vi inte hade gjort något annat, men då hade vi inte kunnat få igenom utvecklingsarbetet och hade kunnat bedriva ännu mindre tillsyn, säger Gunilla Hult Backlund.

Sjukvården föreslås ta större ansvar

Gunilla Hult Backlund menar att frekvenstillsynen av exempelvis HVB-hem tränger undan väldigt mycket annat i socialtjänsten som myndigheten skulle behöva inspektera. Därför föreslår hon att regeringen borde släppa kravet på frekvenstillsynen. Samma sak gäller för enskildas klagomål som vida överstigit det förväntande antalet och tar stora resurser i anspråk.

– Jag tror inte att enskildas klagomål leder till en ökad patientsäkerhet.  Men det är inte rimligt att ärenden får ligga så länge. Har det gått två år och med den turbulens som finns inom vården så är det inte säkert att det finns något minne kvar från den händelsen.

I klagomålsutredningens delbetänkande föreslås ändringar som förtydligar vårdgivarnas ansvar. Förhoppningen är att detta ska leda till att problem mellan patient och exempelvis läkare ska redas ut direkt. För att minska belastningen på IVO föreslår Statskontoret att regeringen går vidare med förslaget. Det är en slutsats som även Gunilla Hult Backlund delar. Genom att sjukvården får ett större ansvar och patientnämnderna får ett tydligare uppdrag kan IVO ägna sig åt det som myndigheten är bäst på menar hon.

– De enda som kan ge patienter upprättelser och förklaring är sjukvården själva. Det kan uppfattas som att vi bara vill bli av med den här typen av ärenden, men vi har ändliga resurser och då måste man använda dessa på bästa sätt så att vi verkligen gör nytta med vår tillsyn.

Större förtroende från regering och riksdag

IVO är inne i en utvecklingsfas där metoder och nya arbetssätt arbetats fram under året. En del som Gunilla Hult Backlund vill utveckla ytterligare är att lyfta fram positiva exempel. Det blir indirekt ett stort fokus på brister och tillkortakommanden i tillsynen, men genom att lyfta fram positiva exempel är tanken att öka möjligheten för kommuner att lära sig av varandra.

– Vi kommer aldrig någonsin att kunna vara överallt. Men finns det en typ av problem i till exempel en kommun kan man nästan gissa sig till att det ser likadant ut i liknande kommuner. Har då en kommun lyckats lösa problemet ska det lyftas fram för att skapa ett lärande.

Skulle Statskontoret utvärdera IVO igen om ytterligare två år är Gunilla Hult Backlunds förhoppning att myndigheten kommit mycket längre i sitt arbete med att skapa lärande, men framförallt att det finns betydligt större utrymme för den egeninitierade, riskbaserad tillsynen.

– Min förhoppning är att tillsynen får så stort utrymme att vi faktiskt kan uttala oss om hur det ser ut i Sverige. Det har vi inte möjlighet till nu. Men också att regering och riksdag litar på att vi med tillsyn utifrån den riskanalys vi gör kan bidra till en utveckling i vården och omsorgen.