Naturvetarna: Landsting och regioner saknar recept för att klara välfärden

DEBATT. Låga ingångslöner och en låg löneutveckling är ett rejält hot mot den framtida kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården, anser Naturvetarna. 

Av: Per Klingbjer
Förbundsdirektör, Naturvetarna 

Kristofer Jervinge
Utredare, Naturvetarna 

Merparten akademiska yrken inom välfärden har i regel låga ingångslöner, en låg löneutveckling över tid och få karriärvägar. Detta är ett rejält hot mot den framtida kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården. För att komma tillrätta med problemen och säkra kompetensförsörjningen framöver krävs att landsting och regioner blir attraktiva arbetsgivare för akademiska professioner.

I dag är det Biomedicinska analytikerdagen i Sverige. Dagen till ära hålls en manifestation på Sergels torg anordnad av studenter vid Karolinska Institutet och Uppsala Universitet. En nationell kampanj med budskapet ”Inte under 28 K” i ingångslön för biomedicinska analytiker.  Ett initiativ som kan få igång en diskussion och process framåt kring den dysfunktionella lönebildningen i landsting och regioner.

Viktig roll i vården 

Biomedicinska analytiker är ett bristyrke på arbetsmarknaden. Professionen har en viktig roll i vården, då man laborerar och analyserar prover. Bakom varje provsvar står en biomedicinsk analytiker och utan diagnos ingen vård som bekant. Trots detta händer väldigt lite med lönerna i landstingen, på tvärs mot lönebildningsteori.

För lite drygt två månader sedan släppte Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en rapport om rekryteringsbehovet inom välfärden. Konkurrensen om arbetskraften ökar, samtidigt som alltfler i vårt samhälle behöver de grundläggande komponenterna i välfärden utbildning, vård och omsorg, enligt SKL:s analys. Lösningen är enligt rapporten att de anställda ska arbeta mer samt att tekniken ska användas effektivare. Detta kommer möjligtvis kunna lösa en viss del av rekryteringsbehovet framöver, men den stora utmaningen är att landsting, kommuner och regioner måste vara attraktiva arbetsgivare. Där fallerar det i nuläget, inte minst inom landsting och regioner. 

Så kan Sverige klara välfärden

Landsting och regioner måste kunna erbjuda medarbetarna möjligheter att utvecklas och få ett utökat ansvar, ett större mandat och därigenom få möjlighet att påverka sin lön. För många professioner i välfärden, såsom biomedicinska analytiker, begränsas istället individers möjlighet till utveckling. Det finns små möjligheter att specialisera sig och karriärvägarna är i det närmaste obefintliga. Detta måste förändras för att Sverige ska klara välfärden framöver.

Andra karriärvägar 

Antalet karriärvägar för akademiska professioner inom landsting och regioner, samt för välfärden i stort, måste öka. Det måste vara möjligt att kunna ha ett annat karriärspår än att bli chef, till exempel att kunna specialisera sig inom yrket och ta ett större ansvar i tjänsten till gagn för verksamheten.

En annan nyckel är att använda kompetensen rätt. Nya medarbetare behöver rekryteras efter en samlad behovsbild med målet att säkerställa den mix av kompetenser som behövs för att bedriva verksamheten smidigt, patientsäkert och med hög kvalitet. Inom landstingssektorn, precis som inom vilken annan verksamhet som helst, behövs mångfald för att hänga med i utvecklingen. Samtidigt som karriärvägarna tydliggörs måste därför perspektiven vid rekrytering också breddas. Framöver kommer landstingen behöva fler experter inom statistik, it och teknik för att klara utvecklingen mot alltmer robotisering och automatisering.

Inte lönt att utbilda sig

Men den största utmaningen, som återknyter till manifestationen i dag, är att det för allt fler professioner inom välfärden inte är lönsamt att utbilda sig. Många professioner inom hälso- och sjukvården, får inte avkastning på den investering de gjort i sin utbildning. Livslönen för en biomedicinsk analytiker är, enligt Saco:s beräkningar, sex procent lägre än för en individ som börjar arbeta direkt efter gymnasiet.

Det är ohållbart att lönerna är så att låga att de avskräcker ungdomar från att satsa på utbildningar inriktade mot yrken inom välfärden. Att utbilda sig måste löna sig, det är den enda rimliga vägen framåt för verksamheter som har ett behov av högutbildad arbetskraft. Individer måste kunna ha såväl en intressant karriär, där man ständigt utvecklas och kan ta nya karriärkliv, samtidigt som detta självklart också måste få avtryck i lönekuvertet samt i verksamhetens resultat.

Förödande lönestruktur 

Lönespridningen, under hela yrkeskarriären inom landstinget, ligger på cirka 10 000 kronor för biomedicinska analytiker i nuläget. En sådan sammanpressad lönestruktur med begränsad löneutveckling är i längden förödande för de verksamheter som har behov av kompetensen, inte minst när det råder en brist. När det dessutom finns en konkurrerande arbetsmarknad inom privat sektor som betalar bättre måste lönerna höjas för att säkra kompetensförsörjningen.

Det är endast på det sättet som samhället på sikt kan röra sig bort från att återkommande göra professionsspecifika låglönepunktinsatser. Vad som framöver i stället behövs är att hälso- och sjukvården rekryterar utifrån behov och reell kompetens, erbjuder en riktig karriärutveckling och styr sin resursanvändning starkare mot verksamhetens mål. Då kan också lönen bättre baseras på individens insatser för verksamhetens resultat. Det är vad Naturvetarna föreslår som recept för att landsting och regioner ska klara välfärden.

Forrige artikel "Politiker ska inte detaljstyra socialtjänsten" Næste artikel Centerpartiet: Tandläkarbrist är en hälsofara Centerpartiet: Tandläkarbrist är en hälsofara
Utredare vill ha förbud mot barntolkar

Utredare vill ha förbud mot barntolkar

UTREDNING. Omkring 2 miljarder kronor per år inom den offentliga sektorn går till tolktjänster. Nu vill en utredningen se förbud mot barn som tolkar samt åtgärder för att det ska bli mer rättssäkert och mer kostnadseffektivt.