Hallå där Erica Mattelin – vinnare av Stora Psykologpriset

Erica Mattelin är 34 år och doktorand på Linköpings universitet. Hon jobbar på avdelningen för barnafrid som är ett internationellt kunskapscenter för våld mot barn och delvis som rådgivare för Rädda Barnen. Förra året blev hon nominerad till Stora Psykologpriset, något som hon i år vann under en digital prisceremoni. 

Vinnaren av Stora psykologpriset får även 50 000 kronor. För Erica Mattelin var Stora Psykologpriset inte första gången hon blivit uppmärksammad för sitt arbete. 2019 utdelades hon ett stipendium på 120 000 av drottning Silvia för sin avhandling ”Den långa resan – hälsa och traumatisering hos barn på flykt”. 

Vad gjorde att du utbildade dig till psykolog?

– Jag började psykologutbildningen för att jag visste att jag ville jobba med förändring för barn. Kunskapen och vetskapen om att jag ville jobba med barn kom först och sen funderade jag på olika vägar och testade statskunskap innan. Men jag kände att jag ville ha ett yrke där man faktiskt träffar barn, inte bara sitter och tittar i papper, utan ha direkta möten och då bytte jag till psykolog. Sen blev jag kär i yrket, det var helt rätt när jag började där, säger Erica Mattelin till Altinget. 

Vad betyder det för dig att vinna Stora Psykologpriset?

– Jag brinner jättestarkt för de här frågorna vilket innebär att jag jobbat väldigt mycket med det. Långa timmar, sena kvällar, jag har rest mycket så man blir väldigt trött. Ibland undrar jag om det är värt, om det blir någon skillnad för barn eller om allt jobb är i onödan? Det är ju inte Psykologförbundet jag vill ändra förutsättningarna för, utan barnen. Men när Psykologförbundet ser vad man gör, känns det ändå som att det händer nåt mellan alla timmarna. 

Vad arbetar du med just nu? 

– Nu håller jag på att avsluta min doktorsavhandling och den kretsar kring hur det är att vara barn på flykt och vilka konsekvenser det får på dels kort sikt men också på lång sikt för barns liv. Inte bara negativa konsekvenser utan vi tittar också på om de exempelvis stärkts av erfarenheterna, vi tittar på deras erfarenhet av våld och i vilken utsträckning man kan förklara barnens symptom med olika former och kombinationer av våld.

Vad har varit viktigt för dig i arbetet som psykolog?

– För mig personligen har det viktigaste varit det kollegiala stödet jag fått. Det är något som fått mig att orka jobba vidare. När jag jobbade med behandling främst, så var det många svåra ärenden med barn som haft levnadsöden som man måste kunna hantera på ett professionellt sätt. Så för mig har det varit jätteviktigt med stöd från kollegor, både psykologkollegor och andra. 

2019 tilldelades du också drottning Silvias jubileumsfond för din avhandling. Hur tror du att ditt arbete påverkas när det blir så uppmärksammat?

– Om man bortser från att man själv blir glad och känslan av att man orkar lite till. För det finns ju mycket annat som får en att orka mer. Som när man lyckas med en behandling eller när någon artikel blir antagen. Men priser är ju lite som en energiboost. Jag tänker ibland att det är lite som ett maraton eller ett Vasalopp och att priset är en blåbärssoppestation där man får mer energi innan målet.

– Det jag hoppas alla stipendier och priser gör är att frågan får fokus. När jag läste psykologutbildningen exempelvis tyckte jag det var alldeles för lite fokus på barn och våld mot barn. Frågan var inte oviktig, men den sågs inte riktigt på som en naturlig del av psykologutbildningen. Jag hoppas att utmärkelserna gör att andra kommer tänka på det här området som någonting alla psykologer behöver ha kunskap om.