Varför ignorerar regeringen regionernas roll för Sveriges beredskap?

Regeringen säger att sjukvården kommer att vara en avgörande del i Sveriges motståndskraft. Vi håller med. Tillgång till hälso- och sjukvård är ett av de viktigaste områdena vi har att lita till i både fredstid, kris och krig. Som regionledning är det vårt största uppdrag och vårt ständiga fokus – alla dagar om året. Nu i sjukvårdskrisen gör vi vårt yttersta för att säkra tillgången till vård i vår region, därför har vi precis beslutat om att skjuta till två miljarder kronor till hälso- och sjukvården.

Beredskap tar tid

Försörjningsberedskap innebär att kunna upprätthålla samhällsviktiga funktioner och säkerställa tillgång till nödvändiga varor och tjänster för befolkningen. Under pandemin blev det tydligt hur viktigt det var att göra även i fredstid. I en osäker omvärld, med inträdet i Nato och regeringens förväntningar krävs en omfattande uppbyggnad. Men att bygga upp tar tid.

Det här är ingenting vi kan ägna oss åt i något enstaka år och sedan vara klara. Det behövs därför tydliga besked om finansiering för att möjliggöra en hållbar och robust uppbyggnad av det civila försvaret i regionerna. Vi kan konstatera att det finns ett stort gap mellan behov, förväntningar och resurser.

”Var är resten av pengarna?”

Därför blir det märkligt när regeringen planerar för beredskap åt oss och inte med oss. Där vår kunskap och våra beräkningar ignoreras. Regeringen presenterade i veckan en budgetsatsning på 50 miljoner kronor för att bygga upp lager och se till att strategiska varor och tjänster köps in för att förstärka sjukvården vid höjd beredskap. Det kan handla om att själva tillverka mediciner och att Apoteket ska kunna bygga upp lager av mediciner, eller att Socialstyrelsen ska börja lagra sjukvårdsprodukter för traumavård.

Gott så, men var är resten av pengarna? Bara för att ens kunna upprätthålla sjukvården för 2024 hade regionerna behövt 24 miljarder kronor, men får sex miljarder i år. Hur ska vi kunna rusta upp och stärka sjukvården när regeringen samtidigt svälter ut regionerna och bidrar till sjukvårdskrisen?

Vi kan konstatera att det finns ett stort gap mellan behov, förväntningar och resurser.

En annan viktig del i att stå emot en kris är att vi har en civil beredskap och en robust infrastruktur. Vi är den region som pekas ut av statens geologiska institut och SMHI som särskilt sårbart för ett förändrat klimat med ökad nederbörd och översvämningar. Raset på E6 visar med all tydlighet att dessa varningar behöver tas på allvar. Om inte Göteborgs hamn och övriga hamnar i Västsverige har en fungerande infrastruktur hotas inte bara den svenska livsmedelsförsörjningen, utan även vår förmåga att få såväl civil som militär hjälp utifrån. Det gäller oavsett om hoten utgörs av väpnade angrepp eller ett förändrat klimat.

Jobba med regionerna

Västsverige behöver fungerande vägar och järnvägar för vår möjlighet att upprätthålla samhällsviktiga funktioner. Som företrädare för en ansvarsfull ledning har vi tagit initiativ till att regionen ska utreda ett regionalt åtagande för klimatanpassning, där vi till skillnad från regeringen ser stora behov. Hur ska vi annars tolka avsaknaden av satsningar på klimatarbete i vårbudgeten?

För att tala klarspråk: Regionernas ansvarsområden är viktigare än någonsin. Det är dags att det märks i prioriteringarna och vart pengarna går. Vi gör allt vi kan i Västra Götalandsregionen för att stärka sjukvården och bygga ett robust samhälle precis som alla andra regioner i Sverige.

Det vore lämpligt om regeringen och Sverigedemokraterna tog sitt ansvar och jobbade med regionerna i stället för emot dem. För pengar finns. Staten har en extremt stark ekonomi och möjlighet att trygga välfärden, det handlar bara om vilja.