”Tornedalingar i skuggan när EU-topparna besökte vårt hemområde”

Under hela 2022 och längre därtill har Kiruna kommun tillsammans med Regeringskansliets tjänstepersonal förberett EU-toppmötet i det arktiska Kiruna. Gruvstaden där det svarta guldet bryts på både gott och ont. Fjällstaden där tre av landets nationella minoriteter lever och verkar: tornedalingar, samer och sverigefinnar. I Sverige är man lika inför lagen, i alla fall på pappret. Verkligheten ser annorlunda ut. De nationella minoriteterna omfattas av samma lagstadgade skydd sett till minoritetslagen. Kiruna kommun är förvaltningskommun för meänkieli, finska och samiska.

Sanningskommission utreder övergrepp

Det språkliga, kulturella och historiska hemområdet för den meänkielitalande minoriteten tornedalingar, kväner och lantalaiset sträcker sig över såväl Tornedalen som Malmfälten. Det svarta guldet hade inte kommit samhället till gagn utan den hårt slitande meänkielitalande befolkningen som med handredskap utförde det hårda arbetet att jordavrymma Kirunavaara vid sekelskiftet 1800-1900. Den så kallade gruvengelskan som arbetarna talade var meänkieli.

I dag utreder Sveriges första sannings- och försoningskommission historiska övergrepp och kränkningar på tornedalingar, kväner och lantalaiset. Det pågår en omtalad statlig utredning om upplåtelserätt till jakt och fiske. En utredning som den meänkielitalande minoriteten hålls utanför trots den starka direktpåverkan och den starka historiska och kulturella koppling sakfrågan har till nämnd befolkning. Minoriteten behandlas som majoritetsbefolkning i strid mot internationella överenskommelser. Assimilering i modern tid. Europarådet är informerad om den diskriminerande och uteslutande behandlingen av tornedalingar, kväner och lantalaiset. Det här känner Regeringskansliet till.

”Osynliggörandet var totalt”

Hans majestät konungen emottogs av bland annat kommunalrådet och Sametingets ordförande. Den svenska, europeiska och också samiska flaggan hissades högtidligt och vajade stolt under tillställningen. Det symboliska budskapet var starkt. Den meänkielitalande befolkningen, namngiven av staten som tornedalingar men som också innefattar identifikationerna kväner och lantalaiset, saknade sina flaggor vid hissningen. Meänflaku och kvänflaggan. Vi saknade representation i programmet. Nämndes vi ens? Osynliggörandet var totalt. Regeringskansliet bidrar återigen till polarisering och särbehandling av nationella minoriteter med Kiruna kommun som delaktig part denna gång.

Det är bedrövligt och bidrar knappast till att stärka den meänkielitalande minoritetens och sverigefinnarnas förutsättningar att bibehålla och utveckla respektive minoritets kultur och traditioner, så som det i ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter tydligt står att parterna åtagit sig att göra. Trots att ramkonventionen trädde i kraft i Sverige för snart 23 år sedan.

En minoritet som ständigt utesluts

Tornedalingar är den nationella minoritet som allmänheten har sämst kännedom om. Det bekräftar rapporten Minoritet i historien, utgiven hösten 2021 av Forum för levande historia. Minoriteten utesluts ständigt i sakfrågor som berör denne. Konventionen om biologisk mångfald syftar till att bevara den biologiska mångfalden och få vinster vid användning av genetiska resurser att fördelas rättvist.

Varför denna tydliga exkludering, mer eller mindre systematiska uteslutning, negligering och utfrysning av den meänkielitalande minoriteten i sakfrågor som berör denna?

Till denna har Naturvårdsverket fått i uppdrag att ta fram nya ramverk och samordningsansvaret, det så kallade fokalpunktsansvaret, ligger hos Sametinget. Konventionen behandlar bland annat traditionellt hantverk och småskalig jordbruk. Något som tornedalingar har stark kulturell och historisk koppling till. Starkare än många andra som inkluderats i arbetet med konventionen. Varför denna tydliga exkludering, mer eller mindre systematiska uteslutning, negligering och utfrysning av den meänkielitalande minoriteten i sakfrågor som berör denna?

Ingen representation i programmet

Vid EU-topparnas besök i Kiruna fick politikernas klädsel stor uppmärksamhet i media men ingen journalist ställde frågan varför den nationella minoriteten tornedalingar med sina, lågt räknat, 150 000 individer och som också uppfyller kraven för urfolk, inte fick utrymme att representera sin självklara plats på planeten och i samhället under ett viktigt toppmöte av detta slag.

Ingen ställde frågan varför minoriteten inte får så mycket som synas eller höras vare sig i riksdagshusets pampiga salar vid statliga utredningar som berör denne starkt eller ens på sitt egna hemområde vid besök av landets och Europas främsta makthavare.

De europeiska toppolitikerna har nu i alla fall fått bevittna osynliggörandet med egna ögon. Kanske en tröst, även om den är klen.