Nils Funcke: Därför motsätter jag mig mediestödsförslaget

Mediestöd får lämnas till medier som har en ”publicistisk verksamhet som inte väsentligt verkar mot grunderna för det demokratiska styrelseskicket eller ”väsentligen är i konflikt med respekten för alla människors likavärde och den enskilda människans frihet, värdighet och personliga integritet”.

Enligt regeringen får en demokratibestämmelse inte leda till att medier, av rädsla för att gå miste om mediestöd, avstår från att rapportera eller debattera kontroversiella frågor. Ett sådant villkor måste därför tillämpas återhållsamt.

Endast ”allvarliga överträdelser” eller ”systematiska upprepande publiceringar som väsentligt verkar mot grundläggande demokratiska värderingar” ska leda till att medieöverstöd vägras eller återkrävs. Signalen till myndigheten ligger i ordet ”väsentligen” i sjätte styckets första paragraf.

En utveckling jag motsätter mig

Trots restriktionen innebär förslaget i princip genombrottet att staten vid fördelning av mediestöd stadfästs till att även omfatta det traditionella presstödet.

Det är en utveckling som jag motsätter mig.

När regeringen konkretiserar var avgränsningarna ska gå framgår att även enstaka överträdelser ska kunna utgöra grund för att neka stöd. Regeringen nämner som exempel ”uppmaning till allvarlig brottslighet” eller ”yttranden som är att bedöma som hets mot folkgrupp”.

Vad gäller enskildas personliga integritet kan allvarliga eller systematiska förtalsuppgifter göra grund för att neka stöd. Även om regeringen utesluter det direkta samarbetet mellan stödet och det självreglerande systemet med allmänhetens medieombudsman som gällt för mediestödet finns kopplingen kvar.

Regeringen skriver att medier som klandras ”för att grovt eller upprepade gånger brutit mot god publicistisk sed kan däremot som regel vara en indikation på att mediets verksamhet står i strid med demokrativillkoret.

Principiella invändningar kvarstår

Regeringen menar också att ”felaktiga eller vilseledande uppgifter” som görs systematiskt och är av sådan art att de ”väsentligen verkar mot grundläggande demokratiska värderingar” ska kunna utgöra grund för att neka eller återkalla stöd.

Förslaget lägger på myndigheten att avgöra hur länge ett massmedium som brustit mot demokratibestämmelsen ska nekas stöd. Ju allvarliga förseelse, ju längre tid. Det bör enligt regeringen ”i vart fall ha förflutit mer än ett år sedan senaste överträdelsen”.

Därför anser jag att trots reservationen om restriktiv tillämpning och trots att den direkta sammankopplingen till det medieetiska systemet kvarstår principiella invändningar mot att koppla stödet till en myndighetsprövning av innehållet. Det strider mot såväl andan som bokstaven i tryckfrihetsförordningen.