Mediestöd är slöseri med pengar om tidningarnas innehåll ligger bakom betalvägg

Lite under radarn, åtminstone i den allmänna debatten, fick vi ett förändrat mediestöd vid årsskiftet. Att vi har ett mediestöd motiveras av demokratiskäl. Det har ett värde att vi som medborgare får ta del av nyheter och får kunskap om omvärlden. På så sätt kan vi bilda oss en uppfattning om hur samhället fungerar och avgöra om makthavarna ska få fortsatt förtroende eller inte. Medierna är alltså ett av fundamenten i ett demokratiskt samhälle. Det totala mediestödet är på nära en miljard kronor per år.

Sociala medier förändrar nyhetskonsumtionen

En invändning mot stödet är att medier skulle finnas även utan denna skattefinansiering. Många medier, både tidningar som kommersiell radio och TV, har kunnat leva på reklam och på betalande prenumeranter. Det tidigare presstödet riktades framför allt till ”andratidningar” som hade svårare att konkurrera. Den tekniska utvecklingen har dock ställt denna modell på ända.

När mediekonsumtionen övergick till att bli digital blev information plötsligt gratis. Nyheter fick omedelbar spridning och deras förmedling var inte längre förbehållen de traditionella mediebolagen. Det gjorde att intäkterna minskade kraftigt samtidigt som konkurrensen ökade. Sociala mediers allt större betydelse för människors mediekonsumtion förstärker också den här utvecklingen.

I dag är mediestödets funktion främst att bidra till mångfald på mediemarknaden, vilket har ett värde i sig. Det är inte bara några få stora mediebolag som dominerar, utan vi kan få flera olika perspektiv och vem som helst kan starta och driva en nyhetssajt. Genom stödet kan också en högre kvalitet upprätthållas eftersom stödet villkoras med anslutning till det pressetiska systemet.

”Du är inte välkommen här”

Mångfald och kvalitet, till gagn för demokratin – det låter onekligen fint. Dessvärre ser det inte ut så i verkligheten. Ett tydligt exempel är det alltmer utbredda användandet av betalväggar som står i direkt konflikt med tanken att allmänheten ska få en mångfald med nyheter av god kvalitet. Bakom betalvägg blir det inga nyheter alls!

Det håller inte att slentrianmässigt dela ut mediestöd bara för att det låter fint.

När artiklar och inslag läggs bakom betalvägg blir allmänheten utestängd. Det är både frustrerande och irriterande att mötas av en betalvägg. ”Du är inte välkommen här”.

Betalväggar är givetvis ett sätt att få prenumeranter, kanske det enda sättet i dag. Den affärsmässiga ambitionen att få prenumeranter kan emellertid inte motivera att skattepengar används felaktigt. Mediestödet är inte till för att mediebolagen ska tjäna pengar, utan för att människor ska få tillgång till god journalistik. Alla som inte vill eller har råd att bli prenumeranter på just den tidningen hänvisas då i stället till andra sajter.

Otidsenligt att räkna prenumeranter

Varumärkesskadan som alltså följer av att använda betalväggar är uppenbarligen ett pris som mediebolagen ändå är beredda att ta. Hur som helst visar det att mediestödet är felkonstruerat och inte fyller sitt syfte.

Ett problem i sammanhanget är att mediestödet har som villkor att de behöver ha ett visst antal prenumeranter. Villkoret handlar om att förhindra oseriösa ansökningar. Den rimliga lösningen på det är att mediestödsnämnden ger stödet baserat på spridningen och att mediet håller en viss kvalitet. Antal prenumeranter är i dagens värld ett otidsenligt kriterium.

Det håller inte att slentrianmässigt dela ut mediestöd bara för att det låter fint. Ska vi ha ett mediestöd måste det finnas garantier att det faktiskt fyller sin funktion. När innehållet ligger bakom vägg kastas våra skattepengar i sjön.