Kommande skattereformer måste bidra till ökad jämställdhet

Kvinnors ekonomiska självständighet har varit ett jämställdhetspolitiskt delmål sedan 2006. Delmålet är alltjämt en hägring.

I februari nåddes vi av nyheten att lönegapet mellan kvinnor och män växer, utvecklingen går alltså bakåt. Inkomstgapet mellan kvinnor och män är 26 procent. Det har varit konstant sedan 1995. Pensionsgapet – det vill säga effekten av lönegapet, strukturell lönediskriminering samt andra påverkande faktorer – är 28 procent och därmed högst i Norden.

Nu varnar Fredrika Bremer-förbundet för att lågkonjunkturen kommer att drabba kvinnor extra hårt.

Lägre lön, sämre villkor

Vårt ekonomiska system missgynnar kvinnor på i princip alla plan. De senaste decenniernas skattereformer har gynnat ägande och kapitalinkomster, medan transfereringar, alltså bidragen som är avgörande för många kvinnor, inte ökat i samma utsträckning.

Samtidigt har kvinnodominerade yrken lägre löner och sämre arbetsvillkor än mansdominerade yrken. Kvinnor arbetar deltid i högre utsträckning än män, framförallt på grund av att kvinnor inte blir erbjudna heltidsarbete. Som att det inte var nog går vi in i lågkonjunkturen direkt efter coronapandemin under vilken kvinnor har förlorat inkomst i större utsträckning än män.

Störst oro bland kvinnor

Sedan Kantar Public genomförde vår Sifoundersökning 2021 har antalet kvinnor som uppger att de troligen inte skulle ha råd att bo kvar i sin nuvarande bostad vid en separation ökat från 45 till 57 procent.

Kvinnor är även de som känner störst ekonomisk oro.

Oron för att klara av nödvändiga utgifter, grunden för allas ekonomi, har bland kvinnor ökat från 12 procent 2021 till 23 procent vid vår nya mätning våren 2023. Gruppen som känner störst oro är kvinnor födda utanför Norden (28 procent). Den oron är inte ogrundad; ensamstående kvinnor och utrikes födda är överrepresenterade bland barnhushåll som inte har råd med baskonsumtion (hyra, mat, lokala resor).

Så klarar vi lågkonjunkturen

Vi förstår att politiker helst avstår från att skjuta till medel som riskerar att förvärra inflationen, men grupper som ensamstående kvinnor med barn, särskilt utrikes födda kvinnor, har inte tillräcklig köpkraft för att spä på inflationen.

Ökade bidrag till dem skulle i stället säkerställa att de har mat på borden till sig och sina barn.

Kvinnors livslånga ekonomi var redan innan lågkonjunkturen en kedja av svaga länkar. För att vi ska klara oss genom lågkonjunkturen utan att kvinnor får betala med försvagad ekonomisk egenmakt krävs konkreta satsningar för ekonomisk jämställdhet.

Fredrika Bremer-förbundet ser framförallt behov av:

• Att utjämnande bidrag såsom barnbidrag och bostadsbidrag indexeras. Därtill måste den nuvarande höjningen av barnbidrag och bostadsbidrag permanentas.
• Lagstifta om rätt till heltid.
• Öka möjligheten till ekonomiskt stöd och inför en tidsgräns vid bodelning. Den som avsiktligt förhalar en bodelningsprocess ska kunna bötfällas.
• Att skattesystemet bidrar till ökad jämställdhet. Kommande skattereformer måste ha som uttalat syfte att minska inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män.
• Ge Arbetsförmedlingen ett tydligt uppdrag med ett särskilt mål att verka för att minska könsuppdelningen på arbetsmarknaden.