Journalistförbundet: Nedskärningarna i public service är ett hot mot demokratin

I slutet av april ska public service-utredningen vara klar. I den offentliga debatten har det handlat mycket om vilka krav lagstiftaren kan och bör ställa på public service-bolagen. Få har pratat om hur bolagen bäst ges förutsättningar att uppfylla sitt uppdrag. Vi som kan mediebranschen vet att vid sidan om mediefrihet, handlar medieföretagens förutsättningar i mångt och mycket om en sak: pengar.

Fler journalister lämnar branschen

Den senaste tiden har vi sett hur politikerna kraftigt har minskat public service ekonomiska ramar, utan att göra något. Inflationen som i många andra sammanhang är ovälkommen gäst i den ekonomiska politiken har blivit public service-motståndarnas bästa vän. Med en inflation på nära tio procent och en uppräkning på endast två procent sköter nedskärningen av public service sig självt.

Tidpunkten för denna oplanerade bantning av public service-bolagens verksamhet kunde inte komma mer olägligt. I princip alla mediehus ser över sin ekonomiska kostym. Journalistförbundets medlemmar, vid en rad olika medieföretag, tvingas inom den närmsta tiden att gå ut i arbetslöshet.

Många kompetenta journalister kommer inte heller att hitta nya jobb inom branschen. Att erfarna journalister lämnar branschen är inte bara negativt för individen och arbetsplatsen. Det utarmar också journalistiken, vilket är ett demokratiskt problem.

Inflationen gräver hål i budgeten

I den bästa av världar hade public service haft möjlighet att gasa i det här läget. Anställa fler kompetenta medarbetare, lägga ut fler produktioner på externa leverantörer och fånga upp kompetens som hade kunnat få vara kvar i branschen. I stället genomförs personalnedskärningar inom public service.

Det hade inte behövt bli så här. Journalistförbundet varnade tidigt för att inflationen och andra ökande kostnader höll på att gräva hål i public service-bolagens budgetar. Redan i januari förra året skrev Journalistförbundet till regeringen och förslog en lösning. Hushållens kostnader för public service, den så kallade public service-avgiften, har minskat de senaste åren. Vårt förslag var helt enkelt att sluta sänka avgiften och låta pengarna komma public service-bolagen till del.

Med en inflation på nära tio procent och en uppräkning på endast två procent sköter nedskärningen av public service sig självt.

Svaret vi har fått är att det inte går. Uppräkningen ligger fast på två procent. Att detta skulle kunna bli ett problem var något som Journalistförbundet lyfte i sitt remissvar på den förra public service-utredningen 2018. Vi skrev:

”Nackdelen med att ha en fast uppräkning på 2 procent per år är uppenbar. Ökar inflationen kraftigt så att lönerna stiger riskerar företagen att få stora ekonomiska bekymmer. Detta är ett problem som utredningen tycks ha underskattat, eftersom de tycks utgå ifrån att det går att effektivisera sig ur den typen av problem.

Ett sådant scenario bygger dock på att inflationen ligger ungefär på samma låga nivåer som vi sett sedan finanskrisen för tio år sedan. Det är dock inte realistiskt att tro att den lågränteekonomi som vi har vant oss vid det senaste decenniet kommer att vara för evigt. Även om Riksbanken har som övergripande mål att hålla nere inflationen kan det hända saker i vår omvärld som inte Riksbanken kan påverka och som driver upp inflationen.”

Låt public service stå starkt

Med facit i hand vet vi att det hände saker i vår omvärld, inte minst Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, som få förutsåg 2018. Problemet är att vi inte kan förutse nästa stora problem.

Vår uppmaning till Göran Hägglund, som leder utredningen, är därför att inte göra om samma misstag som Sture Nordh. Det är viktigt att det finns ett golv för finansieringen, men se till att det finns möjlighet att låta public service stå starkt när det finns behov av det och inte bara när de makroekonomiska stjärnorna står rätt.