Analys av 
Sanna Rayman

I stället för konsensus – optimism

Det var mycket tal om paradigmskiften och kursomläggningar i Kristerssons regeringsförklaring. En strategi som kan orsaka problem, både i egna väljargrupper och från oppositionen.

Regeringen har ”driv i steget” och består av optimister, sade statsministern i sin regeringsförklaring.
Regeringen har ”driv i steget” och består av optimister, sade statsministern i sin regeringsförklaring.Foto: Janerik Henriksson/TT
Sanna Rayman

Riksmötet har öppnats av Kungen och statsministern har avgivit sin regeringsförklaring. Ska man döma enbart utifrån dessa tal så finns det konsensus mellan Rosenbad och statschefen om vilka som är de viktigaste uppgifterna för politiken framöver.

Kungen inledde med att tala om kriget i Ukraina och Natointrädet och därefter – i tur och ordning – om det ekonomiska läget, om gängvåldet som drabbar medborgarna, om den ökade hotnivån för terrorbrott och om klimatet. Läget ”ställer krav på er”, inskärpte Kungen inför de folkvalda i riksdagen.

Han var emellertid inte utan förtröstan, utan beskrev Sverige som ett rikt och starkt land som lyckats ta sig an problem förut.

Kristersson krattade manegen

Så tog statsminister Ulf Kristersson till orda. Och det var som om han synkat med Kungen i förväg, åtminstone sett till vilka frågor som lyftes och betonades. 

”Vi är optimister”, sade statsministern. Det är förmodligen en bra egenskap i det här läget.

Först talade Kristersson om kriget i Ukraina, det svåra ekonomiska läget och de geopolitiska spänningar som växer alltmer i världen. Därefter nämnde han även inhemska problem som ökad risk för terrordåd och den grova organiserade brottsligheten.

Han gav sig på att försöka kratta manegen och bygga tålamod för sin egen regering och förklarade att ”ingen svensk regering i modern tid har behövt arbeta samtidigt med så många, så stora och så svåra utmaningar”, men betonade samtidigt att den här regeringen vill lägga om kursen, har ”driv i steget” och består av optimister.

Bland flera kursomläggningar lyfte statsministern att regeringen vill satsa på mer kärnkraft och fossilfri elproduktion. Rykande färska nyheter fanns det däremot inte många av i regeringsförklaringen. Enstaka nyheter som kungjordes var väntade utifrån Tidöavtalet, som till exempel att tandvården ska utredas. Och löften om att välfärden ska stöttas i de tuffa tiderna upprepades, dock utan siffror.

Läs också

Polarisering och paradigmskiften

Att den politiska debatten överlag är polariserad var något som Ulf Kristersson själv lyfte och sedan följde upp med att han vill ”leda en regering för hela Sverige och för alla svenskar – oavsett om man är född här eller har sina rötter någon annanstans. Oavsett var i landet man bor och oavsett vilket parti man har röstat på. Jag vill samla, inte splittra. Jag vill ena, inte dela.”

Någon formulering i denna genre börjar bli närmast en pliktskyldig refräng i varje regeringsförklaring, samtidigt som den inte sällan utskällda svenska konsensuskulturen inom politiken numera ter sig svagare än någonsin.

En sak som statsministern gärna ville hamra in var att det just nu sker kursomläggningar och paradigmskiften på flera politikområden. Detta var formuleringar som återkom många gånger.

Risk för motstånd och svekdebatt

Att utlova just paradigmskiften är dock inte ofarligt för en regering. I synnerhet inte när det politiska klimatet är polariserat. Hos den egna väljarbasen skapar det förväntningar om genomgripande systemförändringar, som – om de inte blir verklighet – kan orsaka svekdebatt när verkligheten känns precis som vanligt om ett år eller två.

Tal om paradigmskiften kan å andra sidan också skapa starkare motstånd än nödvändigt eftersom en opposition alltid kommer beskriva de kursomläggningar man ogillar som enorma, oavsett om de bara är gradskillnader, snarare än artskillnader.

I stället för konsensus – optimism

Lägger man Kungens och statsministerns prioriteringar bredvid väljarnas så ser de ut att vara hyfsat överens. Enligt Infostats politiska tracking för september ligger Sveriges ekonomi samt Lag och ordning i topp som medborgarnas svar på frågan om vilken politisk fråga man tycker är viktigast just nu – om man endast får välja en.

Strax därunder återfinns sjukvård, invandring och klimat och miljö, där den senare frågan var den som kanske gavs minst uppmärksamhet av statsministern i regeringsförklaringen.

Detta är samtidigt den fråga som tydligast delar väljarna. För rödgröna väljare är klimat och miljö god tvåa strax efter Sveriges ekonomi, medan borgerliga väljare inte alls ser frågan som lika prioriterad.

Det råder, kort sagt, inte full konsensus om vad som är viktigast framöver, varken i befolkningen eller i den riksdag som förr i tiden skälldes för att vara alltför konsensusinriktad. Kanske var det detta Kungen syftade på när han underströk för ledamöterna och regeringen att läget ”ställer krav på er”?

”Vi är optimister”, sade statsministern. Det är förmodligen en bra egenskap i det här läget.

Nämnda personer

Ulf Kristersson

Statsminister (M), partiledare Moderaterna
Ekonom (Uppsala uni., 1988)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

Altinget logo
Stockholm | Köpenhamn | Oslo | Bryssel
Politik på allvar
AdressJohannesgränd 1111 30 StockholmRedaktionen+46 (0)8 12 13 14 24[email protected]Prenumerationsärenden+46 (0) 73 529 99 09[email protected]Org.nr. 556980-5269
Chefredaktör och ansvarig utgivare:Sanna RaymanCFOAnders JørningKommersiell direktörLars GrafströmVdAnne Marie KindbergOrdförande och utgivareRasmus Nielsen
Copyright © Altinget, 2024