Är Svantesson en Borg eller en Damberg?

Budgetpromenaden är en konstig tradition. Finansministern måste hålla god min medan Säpovakterna puttar bort TV4:s Ulf Kristoffersson. Fotograferna är övertända och runtom i Sverige sitter organisationer, myndigheter och kommunalråd redo att sätta tänderna i slutprodukten.

För Elisabeth Svantesson är det den första budgeten som inte förhandlats under akut tidspress efter ett val. Under de senaste veckornas budgetutspelsbingo har finansministern utöver de vanliga kritikerna (oppositionen, de socialdemokratiska lokalpolitikerna och miljöorganisationerna) också fått delar av högern emot sig när brytpunkten inte höjdes, trots att man försökte rädda upp det genom att sänka jobbskatteavdraget.

Det ska löna sig att jobba, säger regeringen som påminner om arbetslinjen och återvänder till en gammal hederlig moderat sanning de senaste 20 åren:

När det blåser hårt, gör som Anders Borg.

Vems budget är det?

En finansministerportfölj är viktig, det är inget snack om saken. Under sin tid på posten kunde oppositionsledaren Magdalena Andersson cementera bilden av sig själv som en socialdemokrat med rigid budgetkontroll. Hon räknade, åt sina ägg och skällde ut Finanspolitiska rådet när hon inte var nöjd med resultatet.

Anders Borg odlade samma bild av sig själv. Försvarsminister Mikael Odenberg (M) blev så förbannad att han avgick. ”Saker och ting måste tas i rätt ordning”, gastade han och har egentligen inte slutat sura på partiet sedan dess.

Men Anders Borg satt kvar med sin tofs och sin auktoritet. Han fick som han ville. När partiet gått vidare från Regeringen Reinfeldt har man ofta varit kritisk mot partiledaren, men någon kritik mot Anders Borg hör man mer sällan.

Andra finansministrar har inte haft samma auktoritet och tyngd. Mikael Damberg var visserligen inte finansminister särskilt länge före valet, men han hann aldrig frikopplas från sin statsminister. Det var hela tiden Magdalena Anderssons budget, inte Mikael Dambergs.

Vilken väg kommer Svantesson att gå?

Nu återstår det att se vilken väg Elisabeth Svantesson kommer att ta.

Kommer hon att gå till historien som en stark och kontrollerande finansminister med full kontroll över statsfinanserna, eller kommer hon att vara en Damberg? Nu ska dessutom budgeten förankras med Sverigedemokraterna, ett parti som har en ekonomisk politik som på många områden skiljer sig från regeringspartiernas. Hur kommer det att påverka?

Kommer hon att stå emot när Irene Svenonius, Timbros Benjamin Dousa och Muf går ut i tidningarna och kritiserar budgetbeskeden eller kommer nästa budget att blidka det egna partiet mer? Vad kommer Sverigedemokraterna i så fall att göra då?

Eftersom regeringen placerat ut ett 50-tal budgetutspel de senaste veckorna innehöll budgeten inga större överraskningar. Det sista utspelet kom på DN Debatt i morse där man aviserade för ett tiotal myndighetssammanslagningar. Utöver detta var det tomt på nyheter när finansministern höll sin pressträff på Rosenbad under onsdagsmorgonen. 

Sedan var det dags att promenera.

Budgetpromenaden är bara 400 meter lång. En politikreporter eller två kommer säkert att snubbla, men frågan är hur stabilt finansministern står.