Vårdföretagarna: Regeringen måste se över Försäkringskassans behovsbedömningar

Andelen invånare med personlig assistans varierar kraftigt mellan olika delar av Sverige. Norrbotten har nästan dubbelt så många invånare med personlig assistans som Halland, räknat per 100 000 invånare. Det framkommer när Vårdföretagarna i Assistansbarometern specialgranskar de geografiska skillnaderna inom assistansområdet. Regeringen måste ta varningssignalerna på allvar, och genomföra en grundlig översyn av Försäkringskassans behovsbedömningar.

Rättigheter behöver garanteras

I Assistansbarometern framgår också att skillnaderna i antal beviljade timmar är stora – det gäller som assistansanvändare att ha turen att bo i rätt län. I Dalarna har man beviljats fler än 25 procent fler timmar än i Kronoberg. Skillnaderna i behovsbedömning leder även till att statens kostnader för assistans skiljer sig åt över landet. Och i förlängningen till att det finns en risk att de totala samhällskostnaderna fördelar sig orättvist mellan landets kommuner, eftersom många av de personer som har stora funktionsnedsättningar men inte beviljats statlig assistans behöver andra insatser från sina hemkommuner. 

De stora geografiska skillnaderna är ett tydligt tecken på behovet av en grundlig översyn, så att lika rättigheter över landet kan garanteras.

Vårdföretagarna har i tidigare Assistansbarometrar konstaterat att antalet brukare av personlig assistans minskat radikalt de senaste tio åren och att 2023 inte blev den vändpunkt som många inom funktionsrättsrörelsen hoppades på. Ett skäl till att antalet brukare minskat är Försäkringskassans allt hårdare behovsbedömningar. Vårdföretagarna har, liksom flera andra organisationer, krävt en översyn av myndighetens bedömningar. De stora geografiska skillnaderna är ett tydligt tecken på behovet av en grundlig översyn, så att lika rättigheter över landet kan garanteras.

Grundlig översyn behövs 

För att värna LSS och säkerställa efterlevnad av lagstiftarens intentioner bör regeringen:  

1. Säkerställa att alla får en likvärdig och rättssäker behandling oavsett var i landet de bor.
2. Vidta tillräckliga åtgärder för att ”Stärkt rätt till personlig assistans” ger de effekter som åsyftades med lagstiftningen.
3. Säkerställa att kostnaderna fördelas likvärdigt över landet.

Det finns en färdig utredning om statligt huvudmannaskap för personlig assistans som ännu inte lett till lagstiftning. När den väl sjösätts måste risken för att brukare hamnar mellan statens och kommunernas olika stolar minimeras. Med dagens stora geografiska skillnader är risken stor att kommunerna i vissa delar av landet måste sätta in andra, ofta mycket kostsamma, insatser till personer med stora funktionsnedsättningar. En sådan snedfördelning av ansvar och kostnader är både olycklig och orättvis.

Rätten till personlig assistans har under lång tid urholkats. Att skillnaderna därtill är stora över landet är mycket illa. Regeringen måste därför göra en grundlig översyn av Försäkringskassans behovsbedömningar. Låt inte 2024 bli ännu ett förlorat år för den personlig assistansen.