Utred möjligheten att dela skatteplikt mellan flera kommuner

Besöksnäringen har utvecklats till en av Sveriges verkliga basnäringar. Det är dock en näring som drabbats hårt av pandemin. Nu behövs åtgärder för att återstarta besöksnäringen liksom reformer för att långsiktigt stärka dess konkurrenskraft. Längre skatter och minskat regelkrångel är bland annat vad som krävs men också investeringar – särskilt i infrastruktur.

I kommuner med en stor besöksnäring är också antalet delårsboende i regel stort. Populära besökskommuner med många delårsboenden har fantastiska möjligheter men också betydande utmaningar, inte minst utifrån ett kommunalekonomiskt perspektiv.

Dela skatteplikt mellan kommuner

Kommunal verksamhet finansieras huvudsakligen av kommunalskatt, över 80 procent av de kommunala intäkterna utgörs av skatteintäkter och generella statsbidrag. Kommunalskatt betalas endast av dem som är folkbokförda i kommunen, men ska i kommuner med många besökare och delårsboende också finansiera kommunal infrastruktur och service som behöver dimensioneras till en betydligt större befolkning. Låt mig ta min egen hemkommun, Tanum, som exempel.

Tanum – känt för sitt världsarv och besöksorter så som Grebbestad och Fjällbacka – har en stadigvarande befolkning på knappt 13 000 personer. På sommaren ökar befolkningen till gott och väl 50 000. Service och infrastruktur behöver alltså dimensioneras för en befolkning flerfaldigt större än antalet skattebetalare. Det betyder i klartext rejält ökade kostnader. Delvis täcks dessa kostnader av taxor och avgifter. För Tanum och andra kommuner med många delårsboende är inte minst den kommunala fastighetsavgiften en viktig inkomstkälla. En stor del av notan landar dock på kommunens skattebetalare.

Om regeringen avfärdar denna möjlighet måste andra lösningar prövas, som förändringar i det kommunalekonomiska utjämningssystemet.

Därför har jag bland annat motionerat om att utreda möjligheten att förändra reglerna avseende folkbokföring i syfte att göra det möjligt att dela sin skatteplikt mellan flera kommuner. Det vore sannerligen inte orimligt om personer som delar sin tid och sitt boende mellan två kommuner också delade sina skatteinbetalningar. Det hade kunnat skapa mer rättvisa ekonomiska förutsättningar för kommunerna.

Inga ändringar att vänta

Nyligen lyfte jag frågan till debatt i riksdagen med civilminister Ida Karkiainen (S). Hon gjorde klart att några förändringar av nämnda regler inte är att vänta. Det kan jag ha viss förståelse för. Ett system där debiteringen av kommunalskatt varierar med den skattskyldiges delårsboende skulle, som riksdagens skatteutskott konstaterat, riskera att bli komplext och svårt att kontrollera. Men om regeringen avfärdar denna möjlighet måste andra lösningar prövas, så som förändringar i det kommunalekonomiska utjämningssystemet.

Riksdagen har också krävt av regeringen tillsätter en utredning som ser över det kommunalekonomiska utjämningssystemet i dess helhet med särskilt fokus på utveckling, tillväxt och likvärdig service i hela landet. Nu är det hög tid för regeringen att agera.

Kvaliteten i äldreomsorgen blir lidande

Här och nu bör regeringen också se över ersättningsreglerna beträffande verkställighet av socialtjänstinsatser. Personer i behov av exempelvis hemtjänst kan enligt socialtjänstlagen få sina insatser utförda inte bara i sin boendekommun utan också i den kommun där de är delårsboende eller av annan anledning tillfälligt vistas. Att denna möjlighet finns är självfallet oerhört viktigt för den enskilde i behov av insatser men då måste också den enskildes hemkommun fullt ut stå för kostnaderna. Så är det inte i dag vilket exempelvis drabbar Bohuskustens kommuner hårt ekonomiskt samtidigt som kvaliteten i berörda kommuners äldreomsorg blir lidande.

Besökskommuner med många delårsboende behöver rättvisare ekonomiska förutsättningar. Det är centralt för dessa kommuners möjligheter att utvecklas och vara attraktiva kommuner – året om – för såväl besökare som invånare.