Utred effekterna av kriminalisering av narkotikabruket

I våras gav Socialdepartementet ett kommittédirektiv att tillsätta en utredning för en svensk narkotikapolitik anpassad till nutidens och framtidens utmaningar. I denna ska en särskild utredare föreslå hur en fortsatt restriktiv narkotikapolitik kan kombineras med ett effektivt narkotikaförebyggande arbete, en god missbruks- och beroendevård som innehåller insatser för skademinimering samt insatser för att ingen ska dö till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar. En del som inte ingick i uppdraget, vilket många hade hoppats på, var dock att utreda effekterna av kriminalisering av användandet av narkotika.

Beroende är ett behandlingsbart tillstånd

Den statliga Samsjuklighetsutredningen, direktiv 2020:08, lämnade under förra året förslag på en omfattande reform för vården av personer med samsjuklighet i form av psykisk ohälsa och skadligt bruk och beroende där ansvaret för behandlingen föreslås flyttas över från kommunen till regionerna. Det är ett led i att lämna en förlegad och stigmatiserande syn på beroende där det har setts som ett socialt problem där ansvaret lagts på individen och istället forma vården och stödet utifrån det vi vet idag – att beroende är ett behandlingsbart tillstånd med hög dödlighet, där många far oerhört illa för att de inte får den vård de behöver.

Ett av de förslag som lämnades av utredningen var också att just utreda effekterna av kriminalisering, då det blir paradoxalt att göra dessa stora förändringar baserat på detta uppdaterade perspektiv samtidigt som användandet av narkotika fortsatt är kriminaliserat.

Kriminalisering bidrar till stigmatisering

Vi föreslår inte att Sverige ska genomföra en legalisering, eller ens avkriminalisering, av narkotikabruk utan att helt enkelt utreda de effekter som kriminaliseringen får för att kunna fatta ett beslut om vad som bäst anpassar den svenska narkotikapolitiken till nutidens och framtidens utmaningar. Det är på tiden – lagen har inte utvärderats sedan den infördes för 30 år sedan. Vi ser hur kriminaliseringen bidrar till den stigmatisering som finns kring frågan, gör det svårare för enskilda att söka den vård de behöver.

Samtidigt har Sverige bland den högsta narkotikadödligheten i Europa. Personer som är beroende av narkotika behöver kunna söka vård på samma sätt som personer som är beroende av alkohol, men idag gör lagstiftningen skillnad på detta. Skulle vi välja att lägga resurserna på vård och behandling snarare än att polisen ska gripa och straffa personer som har en beroendesjukdom skulle vi kunna rädda många liv.

Narkotikautredningen behöver ett tilläggsdirektiv

Att frågan om kriminalisering inte ingår i utredningsdirektivet gör dessutom att Narkotikautredningen blir bakbunden i sitt uppdrag. Det är svårt att göra en meningsfull utredning av narkotikalagstiftningen när det saknas en betydande pusselbit. Det är också anmärkningsvärt att trots att såväl World Health Organisation, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har förespråkat en utredning av frågan så har det inte ingått i direktivet för en utredning av narkotikapolitiken. En enkät som SVT Nyheter gjorde 2019 visade dessutom på att en majoritet av partierna i riksdagens socialutskott ställde sig bakom en sådan utvärdering.

Om ambitionen verkligen är att se hur vi kan forma en narkotikapolitik som leder till en god missbruks- och beroendevård samt insatser för att ingen ska dö till följd av narkotika och läkemedelsförgiftningar behöver Narkotikautredningen omgående få ett tilläggsdirektiv som inkluderar en utvärdering av effekterna av kriminalisering av narkotikabruket.