Ge oss en ärlig chans i arbetslivet – reformera tolktjänsten

Det tog mer än ett decennium att komma fram till förslagen i den handlingsplan för tolktjänst som nu ligger på regeringens bord. Men sedan har den blivit liggande där, remissbehandlad, i snart ett år – medan döva, hörselskadade och personer med dövblindhet har en ohållbar situation i arbetslivet.

Nu kan vi inte vänta längre. Nu måste regeringen besluta om reformer som ger oss ökade och likvärdiga möjligheter till arbete.

Det efterlängtade förslaget om att ge Arbetsförmedlingen ett stärkt och samlat ansvar skulle öppna arbetsmarknaden för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet.

Pengarna är inte problemet. Den beräknade kostnaden för insatsen, 0,3–0,4 miljarder kronor, kan få plats inom ramen för befintligt anslag till Arbetsförmedlingen, visar myndighetens årsredovisningar. Under de senaste sex åren har Arbetsförmedlingen inte använt hela anslaget – i snitt 1 miljard per år har blivit över.

Positivt för samhället

I dag utestängs många tolkanvändare i arbetslivet och viktig kompetens går förlorad genom ett ohållbart tolksystem där ansvaret för att bekosta tolk ofta läggs över på arbetsgivare. Delaktighet och tillgänglighet på arbetsmarknaden är viktiga förutsättningar för döva och hörselskadades möjligheter att försörja sig själva och leva ett liv på lika villkor.

Svenskt Näringsliv visade i en rapport nyligen att det även samhällsekonomiskt är en stor vinst då det kan innebära så mycket som 340 000 kronor i tillskott till statskassan för en individ som går från att vara utan sysselsättning till att börja arbeta.

I dag är det vanligt att döva, hörselskadade och personer med dövblindhet genomgår högskoleutbildningar med en självklar tillgång till tolk, men samma grupp utesluts ofta från arbetsmarknaden då ingen kan eller vill stå för tolkkostnader. Än mer absurt blir det då tolkanvändare kan få stöd till tolk för arbetsplatsinformation, det vill säga som åhörare i en passiv roll, men inte för att vara chef och leda en verksamhet. Här har en regering som talar mycket om arbetslinjen ett guldläge att möjliggöra ett hållbart arbetsliv och att göra upp med en gammaldags syn på tolkanvändare i arbete.

Brist på tolkar

Nu måste regeringen besluta om reformer som ger oss ökade och likvärdiga möjligheter till arbete.

Ett annat område som inte låter vänta på sig gäller kompetensförsörjningen för att säkerställa att det finns teckenspråkstolkar, dövblindtolkar samt skrivtolkar i framtiden. En analys av hur befintliga utbildningar tillgodoser dagens behov och vilka eventuella förändringar som krävs för att säkerställa en stark och kompetent tolkprofession behöver göras. Även frågan om hur tolkutbildningarnas finansiering säkerställs är viktigt att utreda. Vidare behövs en plan för kontinuerlig och systematisk fortbildning och kompetensutveckling för tolkar samt att hitta lösningar på hur det kan finansieras. Vi menar att dessa analyser, utredningar och uppföljningar måste göras snarast då vi redan nu börjar se konsekvenserna av en brist på tolkar.

Nationellt ansvar saknas

Vidare tror vi att den föreslagna nationella funktionen som ska ansvara för att samordna frågor om tolktjänst för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet kan få en mycket betydelsefull roll som nationell kunskapsbank. Här kan man på nationell nivå ta vara på bland annat regionernas erfarenheter och utvecklingsförslag. Funktionen ska i sitt uppdrag samla och ge information och statistik så att det går att följa upp utvecklingen av tolktjänsten. Den ska också̊ kunna samordna utvecklingsarbetet. Ett sådant nationellt ansvar saknas i dag vilket gjort att tolktjänsten inte haft rimliga och tillräckliga förutsättningar att utvecklas utifrån sin komplexa karaktär och med många aktörer inblandade.

Alltför många har väntat länge nog. Nu är det dags för regeringen att visa på handling och beslutskraft.