Försäkringskassan utnyttjar otydligheten – drabbar redan utsatta

Det som förut självklart gav upphov till rätt till assistans gör inte det längre. Att starta en utredning innebär en stor risk för den enskilde. Detta för att synen på vilka behov som ger upphov till rätt till assistans har förändrats radikalt.

Politikerna har vaknat

Neuro ifrågasätter inte Försäkringskassans nitiska och rigida bokstavstolkning, snarare tvärtom.

Att assistansen genom regleringsbrev och rättspraxis urholkats och näst intill tappat sin ursprungliga intention är något som fått både riksdag, regering och den allmänna opinionen att vakna. Genom omprövningsstopp och utredningar försöker man nu att se över lagstiftningen. Det är i denna period av osäkerhet, där behov av försiktighet finns, som Försäkringskassan startar utredningar på tunt underlag.

Många får sin assistansersättning indragen vid omprövning då Försäkringskassan pekar på ”väsentligt ändrade förhållanden”. Uttrycket har visat sig kunna innebära att flytta, börja studera på annan ort, men även förlora ett husdjur eller sluta träna. Det är alltså inte ett ändrat behov som leder till neddragning utan själva livsförhållandet.

Myndigheten utnyttjar otydligheten

Neuro ifrågasätter inte Försäkringskassans nitiska och rigida bokstavstolkning, snarare tvärtom. Vi vill att större hänsyn tas till det rådande rättsläget och att beslutande myndigheter bör arbeta utifrån den situation vi befinner oss i. Första bästa anledning ska inte användas för att starta upp en utredning av en insats som är livsnödvändig för den enskilde.

Att därutöver använda sig av just den otydlighet som råder på området och besluta till assistansberättigades nackdel menar vi är att regelrätt utnyttja ett läge för personer som redan på grund av samhällets neddragningar i övrigt befinner sig i utsatthet.