Sanda inte i Kiruna när det är ishalka i Ystad

Populism innebär att man gör något som ”folket” kan förväntas gilla, oberoende av någon social klass. Politik driven, eller influerad, av populism är som en flotte på havet med segel men utan roder eller styrförmåga. Det som nu sker i politiken gällande 50 öre lägre bensin- och dieselskatt och elåterbäring är obegripligt ur flera perspektiv. Fördelningsmässigt så når det inte de som har det tuffast. Klimatmässigt så ökar utsläppen och försenar omställningen.

50 öres bensin- och dieselrabatt

Hushållens disponibla inkomster har ökat under de senaste 10 åren (pensionärer +13 procent, lönehushåll +19 procent). Julen 2021 handlade de av oss som köpte julklappar för omkring 3 150 kronor per person och vi stoppar i oss godis för 2 300 kronor per år och person.

Världsmarknadspriset går upp och ned så denna ”reform” är en meningslös krusning på ytan.

Den föreslagna sänkningen av bensin- och dieselskatten med 50 öre innebär för en privatperson cirka 400 kronor per år. Tre fjärdedelar av dieselåterbäringen kommer att gå till företag (främst åkerinäringen) enligt finansdepartementet, och även flygbränslet får del av sänkt skatt. Att i debatten föra fram att detta är en reform för landsbygdsbornas livspussel är falskt, eftersom det inte finns någon geografisk fördelningsprincip. Det är lika för alla och största delen går till näringslivet.

Även om vi dubblerar körsträckorna upp till 3 000 mil per år (det vill säga 800 kronor billigare bränsle), för att känna oss trygga med att fånga upp landsbygdens alla resor, och räknar med att bilen i snitt delas av två godisätande personer (4 600 kronor för godis per år), handlar 50-öringen om en återbäring motsvarande 17 procent av den årliga godiskostnaden. Att sänka dieselpriset med 50 öre motsvarar cirka 2 procent vid pump. Världsmarknadspriset går upp och ned så denna ”reform” är en meningslös krusning på ytan.

Det remissade förslaget från regeringen sågas av Naturvårdsverket, Energimyndigheten och branschorganisationen för kollektivtrafik med flera. Priset för reformen är cirka 2,6 miljarder för statskassan och koldioxidutsläppen väntas öka med 200 000 ton per år.

Återbetalning vid hög elförbrukning

Den föreslagna elåterbäringen för december–februari saknar också fördelningsprofil och än värre premierar de som förbrukar extra mycket, samt saknar helt morot för sparsamhet. För min fastighet, belägen mitt i Sverige (elområde SE2), kommer elåterbäringen innebära att min totala elkostnad för december 2021 blev 44 öre per kilowattimme. Statens kostnad för givmildheten är 7 miljarder.

Under januari har elpriset varit rekordlågt för elområde SE1 och SE2 och legat under halva decemberpriset. Det innebär att min elräkning fortsatt kommer att vara lägre än för 10 år sedan. Fluktueringar i elpriserna är en del av det system vi har, ibland sticker det iväg extra mycket likväl som vi har haft perioder med riktig ”elrea”, även i södra Sverige.

Staten är ingen outsinlig kassako

Ja, det finns de på landsbygd som kör mer än 3 000 mil/år och det finns de som av olika skäl inte tagit steget att pressa ned sin elförbrukning via till exempel värmepumpsinstallation, något som leder till sänkt total el- /uppvärmningskostnad från dag ett, även vid banklånefinansiering. Sedan finns självklart de som sitter i en tuff rävsax – jordbruket till exempel. Men varför inte premiera besparing i stället för hög förbrukning som ökar utsläppen?

De här två exemplen är ett utslag av populism. Det är som att regeringen skulle skicka ut sandbilen i Kiruna när det är ishalka i Ystad, en rättvisereform att alla får sand. Det är cirka 10 miljarder kronor som plötsligt trollas fram och delas ut till befolkningen vilket är helt bakvänt i en situation med klimatkris där utsläpp och elförbrukning behöver minska. Jag ber att få avsäga mig båda ”reformerna”, tack.