Miljömyndigheter strider om sina uppdrag

Ett av förslagen i utredningen – Vägar till ett effektivare miljöarbete (SOU 2015:43) – är det många av miljömyndigheterna som kan enas kring. Det gäller idén om att inrätta en särskild tillsynsmyndighet, en miljöinspektion. Förslaget avfärdas på löpande band av Naturvårdsverket, en rad länsstyrelser, Jordbruksverket och Energimyndigheten.

Däremot spretar det mer när det gäller förslaget om att den stora fördjupade utvärderingen av miljömålen, som görs vart fjärde år, ska flyttas från Naturvårdsverket. Istället ska Formas (Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande) ta över uppgiften, föreslår utredningen, i syfte att utvärderingen ska göras av en myndighet som står vid sidan om miljömålssystemet. Till skillnad från Naturvårdsverket som är miljömålsarbetets själva nav.

Blandade reaktioner

Det här förslaget får ett varmt mottagande från just Formas, som i sitt yttrande noterar att forskningsmyndigheten uppfyller de kriterier som utredningen pekar på är viktiga. Förslaget får ett desto svalare bemötande från Naturvårdsverket. "Verket bedömer att uppgiften är en central del i verkets roll som central miljömyndighet." skriver myndigheten i sitt yttrande och betonar betydelsen av den fördjupade utvärderingen i Naturvårdsverkets arbete med att driva hela det nationella miljöarbetet framåt.

Naturvårdsverket får stöd från många håll: Jordbruksverket, Strålsäkerhetsmyndigheten, många länsstyrelser samt de anställda. Saco-föreningen på myndigheten skriver i ett yttrande att den fördjupade utvärderingen bäst görs på Naturvårdsverket, där kunskapen om miljömålsarbetet kontinuerligt byggs upp. Saco-föreningen är dessutom tveksam till om Formas har de resurser som krävs för att göra det stora utvärderingsarbetet.

Kamp om ansvaret för vattnet

Ett annat förslag är att de fem regionala vattenmyndigheterna ska flyttas från sina respektive länsstyrelser och föras in under Havs- och vattenmyndighetens (HaV) vingar. Det här förslaget har den tidigare generaldirektören på HaV, Björn Risinger, välkomnat. Det gör han visserligen fortfarande, men nu i egenskap av nytillträdd generaldirektör för Naturvårdsverket.

Förslaget skulle ge en tydligare organisation och öka effektiviteten i vattenförvaltningen, i och med att resurserna centraliseras, skriver Naturvårdsverket. Den åsikten delas inte av alla. Vattenmyndigheterna slår, inte helt överraskande, bakut.

Ska organisationen ändras, då ska det vara till ett alternativ som är bättre än dagens. Det skriver länsstyrelsen i Västra Götaland, som är värdmyndighet för Vattenmyndigheten Västerhavet. Risken är dessutom stor att man tappar fart och kompetens i vattenförvaltningen vid en omorganisation.

Länsstyrelserna där de övriga vattenmyndigheterna huserar är inne på samma argumentation. Ett undantag är Vattenmyndigheten Bottenviken, som sitter både på länsstyrelsen Västerbotten och Norrbotten. Norrbotten är emot förslaget, medan Västerbotten anser att nuvarande organisation har brister och med viss tvekan ger förslaget stöd.

SMHI oroas för tidsförlust

SMHI, som inte är berörs av förslaget på samma direkta vis, anser att nuvarande organisation fungerar och bör bestå. Dessutom finns en risk för tidsförluster i arbetet med vattenförvaltningen vid en omorganisation plus att en centralisering skulle vara negativ för själva åtgärdsarbetet ute i landet.

Branschorganisationen Svenskt vatten gör tummen upp för förslaget, medan lantbrukarorganisationen LRF gör tummen ner. LRF vill i stället se en stor utvärdering av genomförandet av EU:s vattendirektiv, det vill säga den uppgift vattenmyndigheterna har, en process som LRF har omfattande synpunkter på i dess nuvarande form.

Naturvårdsverket vill att regeringen griper in

Även Naturvårdsverket vill se förändringar på området. Myndigheten skriver att vattenförvaltningsplanerna, det vill säga planerna för hur Sverige genomför EU:s vattendirektiv, bör vara en uppgift för regeringen att fastställa. Förvaltningsplanerna bindande dokument och är alldeles för omfattande och långtgående för att beslutet ska ligga på myndighetsnivå, anser Naturvårdsverket.