Hemligheter som kan stå oss dyrt

Samma vecka som riksdagen riktar misstroende mot statsminister Löfven och Deltamutationen av Coronaviruset börjar spridas även i länder med hög vaccinationsgrad, publiceras också nya, skrämmande rapporter om mänsklighetens framtid.

För att mänskligheten kommer att drabbas hårt av klimatförändringarna står att läsa i ett utkast till en delrapport i nästa IPCC-rapport, som väntas offentliggöras i februari och är den sammanställda rapport som utkommer ungefär vart sjunde år, senast i Köpenhamn i oktober 2014. Ett utkast som nu läckt till media.

Om vi missar 1,5-gradersmålet kommer 420 miljoner fler människor att drabbas av extrema temperaturer, men också av den torka, vattenbrist och de höjda havsnivåer som blir följden av klimatförändringarna, enligt det läckta utkastet.

Rapporten ska vara den första IPCC-rapport som tar hänsyn till de tröskeleffekter som väntas. Ingen kan veta när de inträffar, men när det väl händer kommer effekterna att vara oåterkalleliga.

”Man kan fråga sig varför den läcker nu”

Att delrapporten som beskriver just konsekvenserna av klimatförändringarna, läckt i förväg innebär att de sista redaktionella ändringarna inte finns med. Utkastet är från november 2020, det har tillkommit många kommentarer till utkastet sedan dess och man kan alltid fråga sig varför det läcker ut just nu. En förklaring kan vara att det finns de som anser att pandemin har gjort att arbetet dragit ut på tiden och att världen inte kan vänta längre på att få de viktiga signalerna.

Här har Sveriges nuvarande och kommande riksdagar och regeringar viktiga val framför sig. Tryckfrihetsförordningen kan nämligen naggas i kanten från många håll.

En dag senare, dagen före midsommarafton, presenterar Sveriges geologiska undersökningar, SGU, resultatet av undersökningar som visar att grundvattentemperaturen i Sverige är i snitt 1,5 grader högre än på 70-talet, vilket bara kan förklaras med den globala uppvärmningen. Varmare grundvatten påverkar vattenkvalitén negativt och bidrar till tillväxten av alger, bakterier och virus.

Granskningsrollen kan undermineras

Underbyggd data som visar konsekvenserna av ett varmare klimat är nödvändiga för att vi ska kunna göra prognoser och fatta kloka beslut. Medias roll kan inte nog understrykas.

För lika viktigt som det är att värna medias roll som nyhetsförmedlare som ger skydd åt visselblåsare är det att värna öppenheten och möjlighet att kunna ta del av och granska data.

Och då behöver den data som finns vara tillgänglig och inte beroende av när myndigheter behagar hålla presskonferens eller skicka pressmeddelanden. Här har Sveriges nuvarande och kommande riksdagar och regeringar viktiga val framför sig. Tryckfrihetsförordningen kan nämligen naggas i kanten från många håll.

Flera förslag på departementen för stunden

Det ligger flera lagförslag på bordet som riskerar inskränkningar i öppenheten. Vi har världens äldsta tryckfrihetsförordning, men om vi ska kunna fortsätta skryta över innehållet i den behöver den skyddas.

Förslagen från 2018 års tryck- och yttrandefrihetskommitté, SOU 2020:45 innebär bland annat att tjänster som exempelvis Lexbase ska kunna förbjudas att publicera register över dömda brottslingar. Det riskerar att drabba även andra medier med utgivningsbevis och andra databaser som underlättar journalistiskt arbete.

När förslaget presenterades 2018 mötte det stark kritik, men har trots det återkommit, något omskrivet. Remisstiden gick ut i december förra året och ärendet bereds fortfarande på Justitiedepartementet, innan det skickas på lagrådsremiss och därefter behöver röstas igenom av två olika riksdagar med ett val emellan eftersom det är en ändring i grundlag.

Stora datamängder kan bli dyra att begära ut

Hemligheter som avslöjas i tid ger oss möjlighet att göra någonting åt dem innan det står oss för dyrt.

Ett annat oroande förslag som ligger närmare i tiden finns i Öppna datautredningens delbetänkande Avgifter för information i elektronisk form, SOU 2020:82. Utredningen föreslår att det ska bli obligatoriskt för myndigheter att ta betalt för handlingar som lämnas ut i digital form, vilket i praktiken för många mindre redaktioner kommer att begränsa möjligheten att göra viktiga granskningar av stora mängder data.

Det innebär en risk att bara de data som myndigheter och företag väljer att göra tillgängliga som öppna data kommer att ligga till underlag för kommande klimatgranskningar. Remissinstanserna lämnade sina svar i april och nu bereds frågan på Finansdepartementet innan regeringen ska fatta beslut.

Att kunna granska politikers och myndigheters hantering av kriser som får stora konsekvenser i människors liv är ett av journalistikens grunduppdrag och ska inte vara beroende av vilka uppgifter myndigheter vill publicera. Hemligheter som avslöjas i tid ger oss möjlighet att göra någonting åt dem innan det står oss för dyrt.

Det arbetet behöver förenklas och skyddas. Inte riskera att mitt i brinnande kris monteras ned.