FSL: Utbyggnad av vindkraft – ett miljöhot

 Jan Hedman
Ordförande, Föreningen svenskt landskapsskydd

Henrik Wachtmeister
Vice ordförande, Föreningen svenskt landskapsskydd

Det var beslutskraften hos en industrivänlig socialdemokrati – före MP-samarbetet – som banade väg för kärnkraften förra gången, till gagn för vår industriella utveckling.

Det är vår uppgift att bevara svensk natur åt barn och barnbarn, sade statsministern i regeringsförklaringen den 21 januari. Att han i ord lyfter naturens värde är bra. Men det är tråkigt när natur, landsbygd och miljö i praktiken återkommande nedprioriteras. Vi syftar på vindkraftsutbyggnaden, som blivit ett av våra stora miljöhot. Berg efter berg föröds i dag.

Likväl presenterar sig vindkraftens företrädare i ett halsbrytande lappkast som miljöns försvarare, med hänvisning till koldioxiden. Man har fångat upp stämningarna från 1970-talet, då enskilda vindkraftsentusiaster exploaterade vinden hemma på gården. Därifrån har ambitionerna successivt ökat till vindkraftparker i industriell skala uppe på bergen, enligt en logik som brukar benämnas ”de små stegens tyranni”.

Kan något stoppa detta? Kanske. Vi befinner oss i en fas av politisk instabilitet, med en skakig regeringsbildning. Paradigm kan skifta, nya energisamtal väntar. Naturen har många vänner.

Hjälte eller paria 

De tidiga generationernas vindkraftverk dör nu sotdöden genom bristande lönsamhet. Men låt oss dessutom ompröva och ifrågasätta de i Energiöverenskommelsen överenskomna 15-åriga subventionerna genom elcertifikat. Vindkraften är ju nu självbärande, enligt branschen. Låt oss då hoppas att några partier nu går före, och verkar för en sådan reform. Politiken bestämmer över subventionerna, det vill säga vi alla.

Vi kan få en energipolitisk omorientering, L och SD står redan utanför Energiöverenskommelsen. M och KD har nu åter öppnat för kärnkraft. Vem tar täten, ställer sig upp och viftar med flaggan? Blir hjälte för en del – och paria för andra. För oss som tror på civilitet vinner hjältarna.

Bana väg för kärnkraften 

I maj har vi EU-val. Även energifrågan bör nu av partierna hanteras i ett EU-sammanhang. Ödesfråga säger någon, gör då naturen och vindkraften till en tydlig valfråga i EU-valet och släpp storstadsfokuset. Låt rådet till väljarna bli att tänka på Sveriges natur och våra barn, när du lägger din röst.

Investeringsviljan vad gäller vindkraft är känslig. På 1970-talet lyckades kärnkraftsmotståndarna efter en politisk kampanj nästan vända opinionen och knäcka kärnkraften. I ett nytt politiskt klimat kan kärnkraften förlängas/förnyas, vilket leder till sämre lönsamhet för vindkraften, men bättre för vår elberoende industri. Det var beslutskraften hos en industrivänlig socialdemokrati – före MP-samarbetet – som banade väg för kärnkraften förra gången, till gagn för vår industriella utveckling.

Icke miljöskadliga alternativ

Europeiska pensions- och andra fonder utgör de viktigaste finansiärerna vid vindkraftsinvesteringar. Dessa uppfattar i dag att svensk vindkraft är trygga investeringar. Humöret skulle sänkas väsentligt vid minskad generositet vad gäller subventioner för vindkraft i Sverige. Kritiken mot vindkraften är stark bland naturvänner över hela Europa. När når vi en ”tipping point” i folkopinionen?

Även för den som inte tycker om kärnkraft, finns det icke miljöskadliga alternativ till vindkraft på bergen – som havsvindkraft långt från kustlinjen, solenergi och biokraftvärme, för att nämna några. Gynnsammare villkor för anslutning av havsvindkraft diskuteras nu, vilket är klokt. Låt oss satsa på andra energilösningar än landvindkraft, och rädda Sveriges natur.

”Ett ansvarslöst förslag” är vad vindkraftens intressenter kommer att säga. Vår replik blir: ”Vi värnar naturen – ni föröder den."