Framsteg och bakslag i Marrakech

KLIMATTOPPMÖTE. Årets klimattoppmöte är över. Vilka framsteg gjordes och vilka var bakslagen?

Det var en nöjd klimatminister Isabella Lövin (MP) som lämnade Marocko i helgen efter att årets globala klimattoppmöte var över.

– Jag åker från Marrakech stärkt i min övertygelse om att Parisavtalet inte går att stoppa. Budskapet är tydligt från världsledare och näringsliv. Det är lönsamt att vara klimatsmart, den som inte hoppar på tåget står kvar som förlorare, sade Isabella Lövin i ett uttalande.

Är alla lika nöjda som Lövin?

Men hur nöjda är andra personer som var på plats för att följa klimatförhandlingarna? Altinget har frågat politiker och experter vad de anser var klimattoppmötets främsta framsteg respektive största bakslag:

Kristina Yngwe, vice ordförande miljö- och jordbruksutskottet, Centerpartiet
Främsta framsteget?
– Jag måste nog säga att den största framgången ändå var att det under COP22 blev så tydligt att världens ledare har bestämt sig för att stå kvar även om någon part lämnar. Flera länder och inte minst näringslivet har klivit fram och sagt att nu kör vi, oavsett om USA är med på tåget eller inte.

Största bakslaget?
– Ett område där jag hade önskat att förhandlingarna kommit framåt mer är utsläppshandel och marknadsmekanismer, där bland annat viktiga frågor om mätning och rapportering kvarstår. Detta är något som Sverige arbetat med under lång tid och som också kommer att vara en fortsatt viktig del i Sveriges klimatarbete. I Paris skapades initiativet 'Ministerial Declaration on Carbon Markets' där bland annat Nederländerna, Kanada, USA och Australien ingår men tyvärr inte Sverige och jag skulle önska att Sverige kliver fram lite mer här.

Petter Lydén, klimatexpert och skribent
Främsta framsteget?
– Två viktiga saker hände i Marrakech, som kan betyda oerhört mycket för hur världen kan hantera klimatförändringarna framöver. För det första att nära 50 länder, samtliga särskilt sårbara för klimatförändringarnas effekter, många bland de allra fattigaste länderna i världen, nu åtar sig att ställa om till 100 procent förnybar energi och dessutom uppdatera sina klimatplaner före 2020, är fantastiskt imponerande. Det är bara att applådera, och samtidigt fråga alla de rika länder med bättre möjligheter, varför de inte gjorde likadant?
– För det andra, resultatet av presidentvalet i USA hade kunnat orsaka splittring och sänkta ambitioner, istället visade länderna på COP22 att de inte tänker låta Donald Trump sabotera arbetet med att genomföra Parisavtalet. Det inger hopp.

Största bakslaget?
– Nyligen visade FN:s miljöprogram UNEP hur stort gapet är mellan de utsläpp som klimatet tål och de utsläpp som vi orsakar – och det är ett skrämmande stort gap. På samma sätt är det tydligt att ländernas klimatplaner inte räcker – och på det området hände det inte mycket i Marrakech. Rika länders utsläpp är fortfarande långt, långt över hållbara nivåer, och det är tjatigt att säga igen – men det är bråttom att sänka dem.

Anna Axelsson, policyrådgivare klimat, Diakonia
Främsta framsteget?
– Att det fattades beslut om att fortsätta arbeta med jämställdhetsfrågor under Parisavtalet! Det innebär att jämställdhetdperspektivet ska integreras i alla frågor, inklusive finansiering och utsläppsminskningar. Det har bara gjorts små framsteg i själva förhandlingarna. Länderna har kommit överens om hur arbetsplanen för att ta fram Parisavtalets regelbok ska se ut.
– Det mest positiva som hände under mötet var istället att en grupp av 47 av de länder som är mest sårbara för klimatförändringarna (ur Climate Vulnerable Forum) gjorde ett uttalande om att de ska revidera sina nationella klimatplaner före 2020 och satsa på 100 procent förnybart. För att de ska uppnå det krävs tillförlitlig klimatfinansiering.

Största bakslaget?
– Det var synd att parterna inte lyckades komma överens om Anpassningsfondens framtid, istället sköts frågan på framtiden. Anpassningsfonden hör till Kyotoprotokollet och dess mandat upphör därför inom några år. Fonden har fungerat på ett väldigt transparent sätt och gett stöd till både större och mindre projekt, och är därför mycket uppskattad av utvecklingsländerna. Förhoppningen från deras sida är därför är att den ska få ett förnyat mandat som en fristående fond under Parisavtalet.


Jakop Dalunde, EU-parlamentariker, Miljöpartiet
Främsta framsteget?
– Det var ändå den mycket breda uppslutning som fanns kring implementering och vidareutveckling av Parisavtalet. Detta trots den osäkerhet som fanns i och med att USA valde Trump till president. Tydligast av alla var kanske Kina.

Största bakslaget?
– Man kom inte särskilt långt i någon större fråga, det hade varit bra om man hade kunnat komma vidare. Exempelvis vad gäller frågor om koldioxidmarknader, det vore bra om vi fick globala spelregler för det.


Maria Sunér-Fleming, enhetschef Energi, infrastruktur och miljö, Svenskt näringsliv
Främsta framsteget?
– Det mest positiva var att höra hur så många aktörer från såväl politik, som ideella organisationer och forskning lyfta näringslivets viktiga roll i det fortsatta arbetet med genomförandet av Parisavtalet. Innovationer, teknisk utveckling och att göra ny teknik konkurrenskraftig är näringslivets specialitet, och också det där näringslivet gör störst skillnad.

Största bakslaget?
– Det går ju inte att komma ifrån att det är signalerna från USA om att deras nästa president kanske drar sig ur såväl Parisavtalet som Klimatkonventionen.


Daniel Engström Stenson, klimatpolitisk analytiker, tankesmedjan Fores
Främsta framsteget?
– Det måste nog ändå vara att Kinas delegationsledare så tydligt gick ut och förklarade att klimatarbetet har globalt stöd, och att landet avser fullfölja sitt klimatarbetet oavsett vem som styr i USA. Även att länder som Australien och Japan, bara dagarna efter valet, ratificerade Parisavtalet, var positivt. De båda har ju annars haft ett ganska dåligt rykte i dessa sammanhang tidigare. Sedan vågar jag inte ropa hej riktigt ännu, det finns flera sätt på vilket Trump kan sakta ned den rörelse i rätt riktning som funnits i den internationella klimatpolitiken de senaste åren.
– Tittar man till förhandlingarna som sådana, så slapp vi det mesta av dagordningsbråk och annat som hade kunnat bli en följd av att avtalet så snabbt trätt i kraft. Istället började länderna så smått förbereda för avtalets alla detaljer att vara klara 2018.

Största bakslaget?
– Det var inte oväntat, men ändå lite tråkigt, att i så många sammanhang höra att det fortfarande är oklart vad ord som ”flexibilitet” och ”nationell förmåga” betyder, annat än att det för många betyder "vad andra borde göra". Så många gånger har det sagts att nu, nu är frågan om differentiering löst. Det är bara att länderna själva inte håller med om det. Sedan går det inte att komma ifrån, att så få länder verkar bryr sig om att temperaturmålet i Paris skärptes till långt under 2 grader. Ska det vara möjligt att nå, behövs rejält skärpta mål snart. Annars kommer det blir väldigt dyrt senare. Men det var bara grupperingen ”Climate Vulnerable Forum” som de tänkte i de banorna, med löfte om uppdaterade klimatplaner innan 2020.

Stefan Henningsson, klimattalesperson, Världsnaturfonden WWF
Främsta framsteget?
– Länderna kom överens om att 2018 blir nästa stora globala klimatpolitiska ögonblick. Då ska länder ha enats om hur mål ska sättas och följas upp i den beslutade nya klimatöverenskommelsen i Paris som står fast. Tills dess ska så många länder som möjligt komma fram med mer ambitiösa mål så att det överhuvudtaget är möjligt för oss att stanna väl under två graders global uppvärmning. Detta stärktes av att en grupp av cirka 50 utvecklingsländer i Marrakesh åtog sig att se över och förbättra sina nuvarande utsläppsmål innan 2018 samt att uppnå 100 procent förnybar energi till 2050 eller tidigare. 111 länder har nu ratificerat Parisavtalet och stod tveklöst fast vid detta i Marrakesh vilket understryker dess historiska betydelse.

Största bakslaget?
– Enligt en rapport som släpptes under mötet, från FN:s miljöprogram UNEP, så fortsätter utsläppsgapet att växa mellan vad vetenskapen säger behöver göras innan år 2030 för att skydda planeten från de värsta effekterna av klimatförändringarna och de utsläppsminskningar som faktiskt sker i dagsläget samt förväntas ske de närmaste 15 åren. Rapporten visar tydligt att regeringar långt ifrån levererar mot de globala temperaturmål som sattes upp i Paris om att hålla utsläppen väl under två grader, samt sikta på max 1,5 grads global uppvärmning. Och vi är i detta skede samtidigt som en skeptiker till klimatvetenskapen väljs in till att bli USA:s nästa president.

Jens Holm, klimatpolitisk talesperson, Vänsterpartiet
Främsta framsteget?
– Att man har preciserat hur Parisavtalet ska implementeras. Det är uppenbart att många av länderna måste förbättra sina klimatbidrag.

Största bakslaget?
– Även om det inte har med förhandlingarna i sig att göra går det inte att komma ifrån att Trumps valseger kastade en mycket mörk skugga över COP22 och framtiden för hela klimatsamarbetet. Vi får hoppas att detta får till effekt att andra gaddar ihop sig och vill göra ännu mer.

Forrige artikel Regeringen vill förmå EU ta bort solskatt Regeringen vill förmå EU ta bort solskatt Næste artikel Energiskatter sänks – och höjs
Forskarsamhället rasar mot rapportbråket i Katowice

Forskarsamhället rasar mot rapportbråket i Katowice

COP24. Fyra länder satte sig plötsligt på tvären under de pågående klimatförhandlingarna i Polen och ville inte anta 1,5-gradersrapporten från FN:s klimatpanel. Nu pågår ett intensivt diplomatiskt arbete för att ta fram en gemensam hållning som kan välkomnas av alla parter.