Debatt

Debatt: Svenska samer måste få mer inflytande över det egna kulturarvet

DEBATT. FN:s deklaration om urfolkens rättigheter är mycket tydlig i kulturarvsfrågor: urfolken ska ha rätt att upprätthålla, skydda och utveckla sitt materiella och immateriella kulturarv. Ändå förvaltas kulturarv ofta utan samiskt inflytande, skriver Charina Knutson.

Representanter för Historiska museet återbördar kvarlevorna från samer till kyrkoplatsen på Gammplatsen i Lycksele, där de grävdes upp för omkring 70 år sedan.
Representanter för Historiska museet återbördar kvarlevorna från samer till kyrkoplatsen på Gammplatsen i Lycksele, där de grävdes upp för omkring 70 år sedan.Foto: Henrik Montgomery/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Kängor frasar genom mossan, ögon söker av markens ojämnheter. En arkeolog är ute i det historiska landskapet, någonstans i den övre halvan av Sverige. En vindkraftpark ska byggas, eller kanske en ny slalombacke. Innan entreprenören kan sätta spaden i marken måste det konstateras vilka fornlämningar som finns i området. Om det finns fornlämningar och de är i vägen för byggprojektet, ska en arkeologisk undersökning av dem ske – allt enligt Kulturmiljölagen (1988:950).

Men även om en fornlämning som upptäcks har tydlig koppling till den samiska kulturen, finns i dag ingenting som säger att arkeologen måste ta kontakt med någon ur det samiska samhället.

Överensstämmer inte

Det går stick i stäv med de intentioner som finns i Urfolksdeklarationen, United Nations Declaration on the Rights of Indigenous Peoples (UNDRIP), som Sverige skrev under 2007. Där står tydligt att ett urfolk har rätt att själva skydda och utveckla sitt materiella kulturarv, ”such as archaeological and historical sites”. Det går också på tvärs mot intentionerna i svensk minoritetslagstiftning, och faktiskt också mot arkeologernas egna etiska regler, som slår fast att arkeologiska projekt på urfolkens marker ska ske i ”kontakt och dialog” med urfolket. Varför är det så här?

Den kommersiella arkeologin

Jag går till arkiven och letar svar. Jag begär fram rapport efter rapport från arkeologiska projekt på samebyarnas marker, vilka faktiskt täcker halva Sveriges yta. Efter en tid visar sig ett mönster. De projekt som fått offentlig finansiering på något sätt, uppvisar samarbeten och dialog. Samerna har involverats (om än inte styrt projekten) och deras kunskaper om det samiska kulturlandskapet har värdesatts.

Men i den kommersiella arkeologin är bilden en annan. När vindkraftparken ska byggas finns inte alltid tiden och pengarna att interagera med det samiska samhället, förankra projektet och fånga upp samisk kunskap. I Sverige är nio av tio arkeologiska projekt kommersiella.

Missar viktig information

Att genomföra arkeologiska uppdrag på samiska marker utan att involvera samerna själva gör att samer känner sig överkörda och förbisedda. Dessutom är arbetssättet till nackdel för arkeologerna, som kan gå miste om viktig information om områdets kulturhistoria.

Regionala skillnader

Hanteringen av samisk kulturmiljövård skiljer sig mellan olika län, och mellan olika arkeologiska företag. På sina håll byggs nätverk upp, med förtroende mellan samer, arkeologer och tjänstemän. Ändå blir de regionala skillnaderna ett problem i sig, eftersom det samiska samhället har svårt att veta vad som gäller i just deras område, och hur de ska kunna påverka systemet att bättre motsvara deras behov.

Det är dags att den svenska kulturarvssektorn, med Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna i spetsen, börjar utforska hur Sverige bättre kan tillgodose samernas förväntningar på förvaltandet av samiskt kulturarv. Hur planerar Riksantikvarieämbetet att implementera innehållet i exempelvis UNDRIP? För vissa åtgärder krävs politiska beslut på högre nivå. Andra kan sjösättas inom ramen för befintlig lagstiftning.

En nyckelroll

Länsstyrelserna har en nyckelroll i det uppdragsarkeologiska systemet. Det är de som fördelar, och ibland genom ett offertförfarande handlar upp, arkeologiska tjänster i samband med markexploatering. Det är också länsstyrelserna som sedan ger de arkeologiska företagen instruktioner över hur arbetet ska utföras. Där finns möjlighet att ta de första stegen och stimulera uppdragsarkeologins dialog och samverkan med det samiska samhället.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

Altinget logo
Stockholm | Köpenhamn | Oslo | Bryssel
Politik på allvar
AdressJohannesgränd 1111 30 StockholmRedaktionen+46 (0)8 12 13 14 24[email protected]Prenumerationsärenden+46 (0) 73 529 99 09[email protected]Org.nr. 556980-5269
Chefredaktör och ansvarig utgivare:Sanna RaymanCFOAnders JørningKommersiell direktörLars GrafströmVdChristoph NørgaardOrdförande och utgivareRasmus Nielsen
Copyright © Altinget, 2024