Dödläget för digitaliseringen av offentlig sektor är brutet

Sedan 2018 har en livlig debatt om användning av molntjänster försatt svensk offentlig sektor i digital limbo. En central del i debatten är påståendet att vi inte bör använda oss av amerikanska molntjänstleverantörer därför att amerikanska myndigheter då, genom lagen ”Cloud Act”, skulle kunna kräva att dessa leverantörer lämnar ut sekretessbelagd data.

Att använda sådana leverantörer skulle därför, sades det, innebära ett otillåtet röjande av data och därmed strida mot vår svenska offentlighets- och sekretesslag (OSL).

Det osäkra läget har försämrat förutsättningarna för digitalisering av offentlig sektor, vilket får konsekvenser för hela samhället och är kostsamt för skattebetalarna. En undersökning på uppdrag av IT- och Telekomföretagen från i höstas visade att samhällskostnaderna för utebliven och försenad digitalisering dittills uppgick till 4,6 miljarder kronor, med en förväntad kostnadsökning på ytterligare 1,1 miljard de kommande sex månaderna.

Debatten kan läggas åt sidan

För att bryta dödläget tillsatte regeringen under 2019 en utredning som nu har redovisat sina slutsatser kring det juridiska läget i ett delbetänkande. Det är positiv läsning för den som hoppas att dödläget ska brytas.

Genom utredningens slutsatser kan därmed den förlamande debatt som pågått under snart fyra år angående molntjänstleverantörer, OSL och deras förhållande till Cloud Act enligt min mening äntligen läggas åt sidan.

Erik Brändt Öfverholm
Advokat och partner, DLA Piper

Utredningen kommer fram till att svenska myndigheter inte agerar i strid med OSL bara för att man använder en leverantör som träffas av Cloud Act. Varken risken för att en amerikansk myndighet kommer begära ut data av leverantören, eller att leverantören på senare begäran faktiskt potentiellt skulle kunna lämna ut data, innebär att myndigheten bryter mot OSL.

Detta konstaterande är såklart oerhört välkommet för både myndigheter och amerikanska leverantörer, men faktiskt även för svenska leverantörer – många av dessa har nämligen verksamhet eller kunder i USA och kan därför i precis lika hög grad påverkas av Cloud Act.

Genom utredningens slutsatser kan därmed den förlamande debatt som pågått under snart fyra år angående molntjänstleverantörer, OSL och deras förhållande till Cloud Act enligt min mening äntligen läggas åt sidan.

Förändringar i OSL

En ytterligare positiv följd av utredningen, och klart viktigare än den i grunden hypotetiska Cloud Act-frågan (såvitt jag vet har lagen aldrig använts till att hämta ut myndigheters data), är att den lägger ut en tydlig och rättsligt hållbar väg framåt för myndigheter att nyttja molntjänster i det viktiga digitaliseringsarbetet.

Utredningen konstaterar förvisso att dagens OSL tvingar myndigheter till snåriga bedömningar och dessutom inte tillåter dem att lägga ut samtliga typer av sekretessreglerade uppgifter på leverantör, oavsett om denna är amerikansk, svensk, eller av annan härkomst. Men den föreslår därför också förändringar i OSL som dels ger ett uttryckligt stöd för att lämna ut uppgifter, och dels innebär en förenklad process för myndigheter när de ska bedöma om utlämning av uppgifter vid utkontraktering kan ske.

Dödläget kan brytas

Detta klargörande kring Cloud Act och OSL är mycket bra för samtliga aktörer på marknaden. Det är bra för offentlig sektor, som får tydliga och enkla regler för att kunna välja de molntjänster som passar dem bäst. Det är bra för samtliga leverantörer, både svenska och utländskt ägda, som nu kan konkurrera på lika villkor, helt baserat på den kvalitet och kostnadseffektivitet de erbjuder för svenska skattebetalare.

Även om vissa frågor fortfarande kvarstår har utredningen, i enlighet med regeringens instruktioner, enligt min mening, därigenom funnit en väg som bryter det rådande och kostsamma dödläget för digitaliseringen av offentlig sektor.