Regeringens omoderna budget bidrar inte till jämställdhet

Regeringens budgetproposition är ett rop från en svunnen tid som ingen saknar. I stället för att satsa på välfärden vill finansminister Elisabeth Svantesson återvända till den åtstramningspolitik, nu klädd i ord om återhållsamhet, som vid varje ekonomisk kris har lanserats som absolut nödvändig men som gång på gång visat sig ha långsiktiga negativa konsekvenser för kvinnor, jämställdheten och för den tillväxt som regeringen säger sig värna.

Regeringen har återkommande avfärdat breda stöd och satsningar till hushållen med hänvisning till att de riskerar att spä på konsumtion och därmed även inflationen. Detta argument har bland annat använts för att försvara urholkningen av värdet på det för kvinnor viktiga barnbidraget. Men i budgeten gäller den logiken tydligen inte när det gynnar män.

Skatten på bensin och diesel sänks till en kostnad om 6,5 miljarder kronor, en bred subvention som gynnar höginkomsttagande män. Skattesänkningen presenteras som en lösning på allt från ofrivillig ensamhet till landets försvar. Det är inte svårt att komma på andra reformer som skulle vara mer träffsäkra för att nå dessa mål, till exempel fler anställda och bättre villkor i samhällsbärande yrken. Så att kvinnorna som jobbar inom hemtjänsten faktiskt hinner stanna och prata med de äldre.

Välfärdsmiljarderna inte tillräckliga

De 13 miljarder i generella stöd som regeringen satsar på kommuner och regioner är långt ifrån tillräckliga. Enligt Sveriges Kommuners och Regioners beräkningar behövs 28 miljarder för att täcka underskotten. En omöjligt stor summa kanske någon tänker, men det är nästan exakt så mycket pengar som försvaret får. Försvarsmakten lyfter också återkommande hur avgörande en fungerande välfärd är för Sveriges civila beredskap och försvarsförmåga.

Den politiska reflexen i varje kris tycks vara att männen behöver hjälp (med bilen, snuset och renoveringen) medan kvinnorna fixar det själva (med barnen, jobbet och maten).

Regeringen vill rädda jobben i den pågående lågkonjunkturen och utökar därför ROT-avdraget med en miljard kronor – ett bevisat ineffektivt direktstöd till en bransch där över 90 procent av de anställda är män. Kvinnorna som applåderades under pandemin varslas istället till följd av besparingarna i offentlig sektor. De lovades bättre arbetsvillkor och höjda löner men får i stället bära även den ekonomiska krisen i form av nedhållna löner och långa arbetspass för att täcka upp för saknade kollegor, samtidigt som andra kvinnor utökar sitt obetalda omsorgsarbete för att täcka upp när den betalda omsorgen minskar. Mönstret känns igen från de nedskärningar som återkommer vid varje lågkonjunktur. Att den här typen av ekonomisk politik ifrågasätts runtom i världen verkar ha gått beslutsfattarna i Sverige förbi.

Ett förslag hämtat från 1980-talet

I budgeten återfinns också det från olika håll kritiserade förslaget om att föräldrar ska kunna överlåta föräldraledighet till bekanta, även det låter som hämtat från 1980-talets daterade ekonomiska idéer. I stället för att uppmuntra pappor att ta ett större ansvar för sina barn kommer förslaget med all sannolikhet innebära att farmor och mormor steppar in, eller att ekonomiskt utsatta kvinnor som anlitas i en marknadsversion av föräldraskap.

En utebliven försämring i budgeten är dock den pausade uppräkningen av brytpunkten för den statliga inkomstskatten. Två tredjedelar av alla som tjänar över brytpunkten är män varför en sådan skattesänkning skulle ha ökat den ekonomiska ojämställdheten.

Neddragningar som drabbar kvinnor

Erfarenheter och forskning från hela världen visar att neddragningar i de offentliga utgifterna drabbar kvinnor oproportionerligt, med långsiktigt negativa konsekvenser för jämställdheten och tillväxten som följd. Den politiska reflexen i varje kris tycks vara att männen behöver hjälp (med bilen, snuset och renoveringen) medan kvinnorna fixar det själva (med barnen, jobbet och maten). Mer behöver göras för att stötta kvinnorna genom krisen, till exempel genom direkta kontantstöd till de mest utsatta, något som framgångsrikt testats i andra länder, eller genom sänkt moms på mat. Och självklart ska vi ha en finansiering som räcker till en utbyggd välfärd i hela landet. Såväl ekonomisk kris som våldsvåg på hemmaplan och i världen måste mötas med en offensiv politik som förbättrar kvinnors villkor och jämställdheten i samhället.