Debatt

Otydlig penningtvättslag kan hämma svensk tillväxt

En ny rapport visar att svenska företag stöter på hinder när de försöker följa penningtvättslagen. För att effektivt bekämpa brottsligheten utan att drabba oskyldiga behöver regeringen förtydliga regelverket, skriver Ulf Bokelund Svensson, momsexpert och vd för Björn Lundén AB, och Eleonor Kristoffersson, professor vid Örebro universitet.

Utan att dra för stora växlar kan man konstatera att 3 000 avvisade rapporter kan vara ett antal potentiella brott som myndigheterna aldrig får reda på, skriver debattörerna.
Utan att dra för stora växlar kan man konstatera att 3 000 avvisade rapporter kan vara ett antal potentiella brott som myndigheterna aldrig får reda på, skriver debattörerna.Foto: Fredrik Sandberg/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

För att få klarhet i hur regelkrånglet slår mot redovisningskonsulter och deras klienter – särskilt avseende momsfrågor – valde vi att genomföra en omfattande studie på området. Men studien gav oss även insikten att penningtvättslagen i princip är omöjlig för redovisningsbyråerna att efterleva, en lag som dessutom medför så höga sanktionsavgifter att redovisningsbyråer kan tvingas lägga ned sin verksamhet.

Enligt tidningen Konsulten – som granskat länsstyrelsernas tillsyn från 2021 till i dag – har 57 byråer hittills fått sanktionsavgifter på upp till 6,5 miljoner kronor. Det minsta bolaget som fått sanktionsavgift omsätter 545 000 kronor och det största 353 miljoner. Lena Lind, vd och förbundsdirektör för branschorganisation Srf, sätter fingret på problemet när hon i Konsulten påpekar att det funnits en okunskap om hur raffinerade metoder kriminella använder i sin ekonomiska brottslighet:

”Nu visar det sig att kriminella till och med tvättar pengar genom Spotify. Vem trodde ens att det var möjligt?” säger hon.

Det är självfallet så att varken Spotify eller den absoluta majoriteten av Sveriges övriga företag vill bli till verktyg för illegal penningtvätt. Men för att landets redovisningsbyråer ska kunna säkerställa att så inte sker måste de få rätt verktyg och vägledning – annars kan vi inte komma åt problemet.
Vi vet redan att även multijättar med stora resurser har svårt att följa lagen. Enligt Maria Lantz, jurist på branschorganisationen FAR, är regelverket helt enkelt för otydligt.

”Det är inte skrivet för vår bransch och det saknas en detaljerad vägledning. Det gör det svårt för våra medlemmar att göra rätt, till och med inom stora bolag”, säger hon till Dagens industri.

Större fokus på problemen

I ett stycke i regeringens höstbudget, som handlar om att bekämpa den organiserade brottsligheten, berättar regeringen att man bland annat vill stärka relevanta myndigheter och önskar goda förutsättningar för internationellt samarbete. Det är bra.

Vi hade dock önskat ett större fokus på att lösa de problem som finns med riktlinjer och regler. Ju bättre rapporter svenska företag kan skicka till myndigheterna, desto större möjligheter att ha god kommunikation med andra länder och snabbt kunna förhindra brott.

Fritext- och intervjusvaren i studien talar sitt tydliga språk. Många redovisningsbyråer har väldigt svårt att följa de snåriga kraven. Oklarheterna och hur svårt det är att få tydliga svar i kombination med de höga sanktionsavgifterna blir en surdeg för företagen som riskerar både jobb och tillväxt. Så oklara föreskrifter gör att det inte blir en fråga om huruvida redovisningsbyråer kommer att bli straffade – utan om när.

Det skapar en absurd situation där ett företag som länsstyrelserna väljer att granska med största sannolikhet kommer att drabbas av en betungande sanktionsavgift.

Gör i så fall lagstiftningen det den ska?

Den som läser finanspolisens verksamhetsrapport för 2022 ser ännu fler tecken på att det finns ett problem. Kvaliteten på en stor andel av de så kallade misstankerapporterna, som skickas in av redovisningsbyråer, banker och andra företag som har rapporteringsplikt, anses vara för låg och dessa tips avvisas därför. Förra året handlade det om drygt 3 000 rapporter som, enligt polisen, ”inte levde upp till de grundläggande kraven på tillgänglig information och struktur”.

Polisen konstaterar att de är beroende av korrekt utförda rapporter och information som struktureras enligt fasta format och skriver:
”Detta har varit en utmaning för verksamhetsutövarna, men är en förutsättning för att underrättelsearbetet, analyser och återkoppling på sikt ska kunna bli ännu bättre.”

Utan att dra för stora växlar kan man konstatera att 3 000 avvisade rapporter kan vara ett antal potentiella brott som myndigheterna aldrig får reda på.

Penningtvättslagens implementering och uppföljning behöver ses över. Det måste bli lättare att göra rätt och relevanta myndigheter måste kunna förväntas svara på frågor om hur det ska gå till. Därtill måste branschorganisationer få möjlighet att ge korrekt information till sina medlemmar. Ju mindre konkret lagstiftning och ju mindre tydliga myndigheterna är, desto svårare för redovisningsbyråerna att ta reda på hur de behöver agera för att klara kraven på regelefterlevnad. Det blir i förlängningen svårare att uppnå penningtvättslagens syfte – att sätta dit kriminella som utnyttjar systemet för att tvätta pengar från brottslighet eller för att finansiera terrorism.

Lite hjälp skulle behövas

Ett av intervjusvaren i studien sätter fingret på vad det handlar om: 

”En stor börda för oss små redovisningsbyråer är hur vi motverkar penningtvätt och finansiering av terrorism. Det borde inte ligga på oss. Där skulle man behöva lite ‘hjälp’ och stöttning i stället för hot om vite vid eventuell kontroll.”

Vi uppmanar därför finansminister Elisabeth Svantesson (M) och finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) att lyfta frågan på EU-nivå. Till dess behöver regeringen anmoda tillsynsmyndigheterna att vara konkreta med vad redovisningsbyråerna behöver göra och hur de ska agera för att uppfylla kraven. Konsekvenserna ska vara hårda för de som medvetet bryter mot lagen, men det måste också vara möjligt att säkerställa att de som försöker göra rätt kan lyckas.

Annars riskerar vi ytterligare en hämsko på svensk tillväxt i en tid då det redan finns stora orosmoln i ekonomin.

Nämnda personer

Elisabeth Svantesson

Finansminister (M), förste vice partiordförande
Ekonomie licentiat (Örebro uni., 2006)

Niklas Wykman

Finansmarknadsminister (M)
Etnologi, nationalekonomi, matematik och matematisk statistik (Stockholms uni., 2002-2006), doktorand i nationalekonomi (Örebro uni., 2011-)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00