Renoveringsraseriet: Hantverket är viktigare än arkitekturstilen

Genom århundradena har snickare, smeder, murare, glasmästare, kalkbrännare och många andra skapat de byggnadsdetaljer som tillsammans resulterat i de hus som i dag älskas med kraft. Variationen var näst intill oändlig på hur dessa byggnadsdetaljer kunde se ut. Mångfalden skapade lokala särarter inom bebyggelse och hantverk, något som gjorde Sverige varierat och spännande. Men sedan ungefär ett halvt sekel tillverkas allt mer i fabriker.

Likformighet har ersatt det unika

Samma byggnadsdetaljer uppförs i mängder av hus och över hela landet. Egensinniga träportar, hantverksmässigt framställda träfönster med bästa virke från gammelskog och unika balkonger har kommit att ersättas av aluminium och plastdetaljer i några enstaka utföranden. Det som tidigare var unikt blir mer och mer likriktat. Vill vi att den utvecklingen ska fortsätta?

När vi lägger upp inlägg om hur exempelvis kommunala, så kallade allmännyttiga, bostadsbolag förvanskar hus exploderar kommentarsfälten av upprördhet.

I dag har få nybyggda hus hantverksmässigt framställda byggnadsdetaljer. Det blir för dyrt. Serietillverkade byggnadsdelar från fabrik är klart billigare. Och det är väl bra att vi håller byggnadskostnaderna nere, eller? Vi behöver stanna upp en minut och fundera över vad det på sikt innebär att allt fler bor i hus byggda av material som inte är tänkta att underhållas, och där mänskliga händer inte fått sätta särprägel på byggnadsdetaljerna.

Almstriden 1971 var effekten av att mängder av älskade hus hade rivits över hela landet under flera decennier. Det som knöt an till vår historia försvann i hisnande takt. Hus där släktingar en gång bott hamnade på tippen. Vi blev alltmer vilsna och historielösa. Till slut blev det bara för mycket och under almstriden visade uppslutningen att det fick vara nog nu.

Inspireras av almstriden

Almstriden blev en vändpunkt. Rivningarna stoppades. Åtminstone en tid. Däremot började hus att alltmer förvanskas. Platsbyggda kök med massivt trä kom att ersättas av nya i laminat som inte tål fukt. Träportar i alla slags hus inklusive eleganta jugendhus och stilrena funkiskåkar kom att ersättas med horribla aluminiumportar som på intet sätt åldras med värdighet.

Fönsterbytarföretag har effektivt skapat myter om att nya fönster är så mycket bättre än äldre, trots att de aldrig visar upp en livscykelanalys om att så är fallet. Ordet underhållsfritt har fått en positiv laddning, som om det vore bra att fönster och portar inte kan underhållas och att byggnadsdetaljen därmed har kort livslängd.

Som ett resultat av den pågående förvanskningen har allt fler kommit att reagera. Vår förening Renoveringsraseriet, har sammanlagt över 50 000 följare på Instagram och Facebook. När vi lägger upp inlägg om hur exempelvis kommunala, så kallade allmännyttiga, bostadsbolag förvanskar hus exploderar kommentarsfälten av upprördhet. Svenska byggnadsvårdsföreningen och Arkitekturuppropet är också exempel på att frustrationen över en negativ samhällsutveckling resulterar i grupper där likasinnade möts för att lyfta frågor kring vårt boende.

Låt arkitekturen spegla samhället

Inte minst i Göteborg har många velat se nybyggnader i klassisk stil. Och det ska nu bli verklighet vid Backaplan där 2 000 bostäder ska uppföras med det förgångna som framtidsmodell. Vi menar att hantverkare behöver premieras. Hus som till stor del är byggda av hantverkare som har använt material som åldras med värdighet, älskas i betydligt högre grad än prefabhus byggda av fabriker i material som inte är tänkta att underhållas.

Arkitekturstilen är mindre viktig än vilka hantverkare som har byggt. För vi menar att arkitektur bör vara en spegel av vad samhället vill vara. Vill vi leva i det förgångna i hus byggda i fabriker men i gammal stil? Vill vi leva i nuet men i hus byggda av material som inte åldras med värdighet? Eller vill vi bo i hus som speglar vår tid men är byggda till stor del av mänsklig hand? Detta bör vi diskutera mycket mer.

Modernisera rotavdraget

Att ställa om bostadsbyggandet låter sig inte göras i en handvändning. Men en enkel och effektiv åtgärd som snabbt skulle vrida utvecklingen åt rätt håll, och som sannolikt alla arkitekturintresserade kan enas om, är att höja hantverkares status. Enklast är att låta rotavdraget gå till hantverkare som tillverkar och underhåller underhållsbara material. Det bör inte vara som i dag, när det går till montörer som gör motsatsen river ut och monterar in nytt.

På så sätt får alltfler glädje av hantverksmässigt framställda byggnadsmaterial, avfallsproduktionen minskar, fler bor i miljöer där mänsklig hand har präglat boendet och miljömålen blir lättare att uppnå. Win win. Vad kan vara bättre? Nu behöver alla som som värnar vårt byggnadsarv, inte minst politiker, göra sina röster hörda.