Debatt

Vi uppmanar till omtag – rädda språkförskolorna

Tidigt specialanpassat stöd till förskolebarn med språkstörning/DLD innebär stora fördelar för utvecklingen. Ändå drar flera kommuner in de tilläggsbelopp som finansierar språkförskolornas verksamhet. Detta är kortsiktigt tänkt och kommer att kosta kommunerna i långa loppet. Det skriver forskare, Svenska logopedförbundet, Afasiförbundet och DHB.

”Vi menar att besluten att dra in tilläggsbeloppen i flera kommuner snarare grundar sig på besparingskrav.”
”Vi menar att besluten att dra in tilläggsbeloppen i flera kommuner snarare grundar sig på besparingskrav.” Foto: JESSICA GOW / TT
Anna Eva Hallin
Berit Robrandt Ahlberg
Jan Höglund
Kerstin Wiström
Sofia Strömbergsson
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Enligt internationella studier har 7–8 procent av alla barn språkstörning/DLD, och 2–3 procent så stora språkliga svårigheter att språkstörningen klassas som grav. Språkstörning/DLD är ett livslångt tillstånd med långtgående konsekvenser. På individnivå påverkar språkstörning skolgång och arbetsliv negativt. Det innebär även en ökad risk för sociala, emotionella och beteenderelaterade svårigheter.

Tidiga insatser för barn med språkstörning kan minska behovet av senare insatser. Sena insatser är i sin tur ofta både mer kostsamma och mindre effektiva.

Indragna tilläggsbelopp

Det finns i dag 34 språkförskolor på 26 orter i landet. Flera kommuner har beslutat att dra in de tilläggsbelopp som gör att språkförskolorna kan finansiera det särskilda stöd och den kompetens som byggts upp kring förskolebarn med grav språkstörning/DLD. Etablerade språkförskolor i exempelvis Järfälla, Huddinge och Solna står nu under hotet av att stängas.

Det som sparas i den ena ändan kommer att kosta i den andra.

Insatserna behöver kartläggas

Tillgången på språkförskoleplatser är redan i dagsläget kraftigt underdimensionerad. Det betyder att de flesta barn med grav språkstörning går i annan förskoleform än den som skräddarsytts för deras behov. Och även om antalet språkförskoleplatser skulle utökas, är det orealistiskt att alla barn med grav språkstörning får tillgång till språkförskoleklass – särskilt på mindre orter.

Det finns därför ett behov av att kartlägga insatser på språkförskolorna, och identifiera särskilt viktiga delar i dem – såväl i de pedagogiska anpassningar som görs i förskoleverksamheten som i den logopediska behandling som ges. Detta möjliggör spridning av lyckade anpassningar och arbetssätt även till icke-specialiserade förskoleverksamheter. Utan språkförskolor kommer viktig kompetens att försvinna.

Oavsett vilka förändringar i verksamheter som föreslås är det viktigt att beslutet bygger på ett välgrundat underlag. Vi menar att besluten att dra in tilläggsbeloppen i flera kommuner snarare grundar sig på besparingskrav.

Saknas kunskap

Dessvärre saknas det ofta även kunskap när utvärderingar av språkförskolor görs. Det har varit vanligt att ha ett alltför smalt, och i viss mån missriktat, fokus. Resultat som till exempel visar att barnen har en språkstörning/DLD även vid utskrivning från språkförskolor visar inte att insatserna varit otillräckliga – det kan, tvärtom, ses som en bekräftelse på att det är barn med omfattande språkliga svårigheter som har erbjudits platsen.

Innebär ett hårt slag

Det som sparas i den ena ändan kommer att kosta i den andra. Samma kommuner som spar in pengar på språkförskolor kommer att behöva sätta in ett ofta kostsamt stöd för att samma barn ska klara av kunskapskraven i skolan. Att spara in på språkförskolorna är därför att bita sig själv i svansen. För det enskilda barnet och dennes familj innebär det ett hårt slag med kraftigt försämrade möjligheter till utveckling. Det står i bjärt kontrast till såväl Barnkonventionen som befintlig forskning. Vi uppmanar därför till ett omtag där forskningsbaserade underlag tas fram.


E-post Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget