"Vi behöver fler gruvor på vår bakgård för att klara elbilsomställningen"

Politiker världen över är eniga om att transportsektorns fossila utsläpp måste ned, och att lösningen främst är en elektrifiering av fordonsflottan. Och utvecklingen går fantastiskt fort just nu där fordonstillverkarna lanserar nya och förbättrade elbilsmodeller på löpande band. Rapporter pekar på att försäljningen av nya elbilar 2025 kommer att vara över 11 miljoner från dagens cirka 2,5 miljoner sålda elbilar globalt. Den här explosiva utvecklingen gör att efterfrågan på så kallade batterimineraler – till exempel litium, koppar och kobolt – naturligt också ökar.

Stora risker

Problemet är att försörjningskedjan av dessa mineraler i dag inte är hållbar varken ur ett miljömässigt, etiskt eller kommersiellt perspektiv.

I dag produceras 74 procent av alla batterimineraler i Afrika, Kina eller i Sydamerika. För mineralen kobolt tvingas europeiska biltillverkare i stor utsträckning förlita sig på leveranser från Kongo, där barnarbetare utnyttjas i gruvproduktionen och där den miljömässiga hänsynen är minimal, något som Amnesty nyligen adresserade i en rapport. Att den viktiga försörjningskedjan av mineraler i huvudsak utgår från ett antal diktaturer som exempelvis Kina, innebär också en rent kommersiell risk.

Politiskt motstånd

Att situationen är ohållbar har EU-kommissionen redan fastställt, och presenterade därför i höstas en omfattande plan för en hållbar och säker försörjningskedja för ett antal kritiska metaller och mineraler i Europa. Kortfattat går den ut på att EU ska sträva efter att öka sin självförsörjning inom området batterimineraler. En del i detta handlar om återvinning av batterier, men återvinningen kommer inte att vara i närheten av att räcka för den ökade efterfrågan av batterier.

Det betyder förstås att alla länder som har kritiska råvarutillgångar enligt EU:s prioriterade lista också behöver bidra till detta mål, vilket bland annat måste göras genom ökad prospektering och produktion för att hitta och utvinna dessa råvaror inom regionen. Men tyvärr finns det i Sverige av tradition ett stort motstånd till en utökad gruvnäring från statens och politikens sida.

Långa och komplicerade tillståndsprocesser gör att många gruvprospekteringsbolag tvekar och hellre blickar mot länder som Finland.

"Rimmar illa med hållbarhetsmålen"

Som representant för branschen är min uppmaning till svenska politiker och myndigheter att lyfta blicken och se frågan om en utökad gruvnäring i Sverige ur ett helhetsperspektiv. Vi kan inte förverkliga visionen om en fossilfri fordonsflotta på bekostnad av människors hälsa och miljömässiga villkor i en annan del av världen. Det rimmar illa med hållbarhetsmålen i övrigt och med vad konsumenter i vår del av världen vill ha, där transparens vad gäller arbetsförhållanden och produktion är en central fråga.

Dessutom har regeringen aviserat att man vill delta i det europeiska samarbetet för en hållbar batteriproduktion och initierat ett myndighetssamarbete för hållbar batteriproduktion, tyvärr utan besked om hur tillståndsprocesser för nya gruvor ska förenklas.

Attitydförändring måste till

Sverige och Europa har alla möjligheter att bidra till en miljömässig, etisk och stabil försörjning av batterimineraler till vår inhemska fordonsindustri genom egen gruvproduktion. Vi har strikta lagar och regleringar för både miljö, arbetsförhållanden och våra gruvföretag arbetar med den senaste tekniken för en säker gruvdrift med minsta möjliga miljö- och klimatpåverkan. Dessutom pågår en rad forskningssamarbeten mellan akademin och industrin i Europa för att hela tiden förbättra och utveckla metoder för prospektering och utvinning.

Som Europas främsta gruvnation har Sverige med all sin erfarenhet och kunskap möjligheten att ta täten för att möjliggöra en hållbar försörjningskedja till fordonsindustrin. Men en attitydförändring måste till – vi behöver fler gruvor på vår egen bakgård för klimatets skull.