”Vi är trötta på att ansvaret för vår världs välmående läggs på individnivå”

Klimatapartheid väntar

Året är 2050. 200 miljoner människor står i behov av humanitär hjälp. FN:s ord från 2019 om att det kommer råda ”klimatapartheid” har blivit sanna. De rika kan fortfarande betala för att undkomma överhettning, hunger och konflikter. Resten av världen får lida. 2050 behöver dubbelt så många humanitär hjälp som under 2020-talet. Trots att UNHCR, FN:s flyktingorgan, redan pekat ut klimatförändringarna som ”vår tids avgörande kris”. Varje år måste 15-20 miljoner människor lämna sina hem på grund av väderrelaterade naturkatastrofer, enligt FN:s klimatpanel, IPCC.

Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen, IFRC, konstaterar att klimatförändringarna är ett av de främsta humanitära hoten och förutspår en framtid där människor svälter, lider och dör. Deras rapporter visar svart på vitt att vi måste agera nu. Vi måste skydda naturen för att skydda människor.

Svenskar konsumerar för mycket

I måndags var det Sveriges overshoot day. Om alla på jorden hade levt som vi gör i Sverige hade jordens förnybara resurser tagit slut i dag. Vi svenskar har länge konsumerat och släppt ut långt mycket mer per capita än vad planetens gränser klarar. Det är ett faktum som inte går att gömma sig från, och det medför ett ansvar som inte går att undfly. Det handlar om klimat- och miljörättvisa. Ansvaret för och konsekvenserna av klimat- och miljökrisen är skevt fördelade. De som har bidragit minst får betala mest. Utsatta grupper tenderar också att ha minst möjlighet att skydda sig och minst makt över att påverka politiskt.

Om alla på jorden hade levt som vi gör i Sverige hade jordens förnybara resurser tagit slut i dag.

Som stort utsläppsland per capita har Sverige ett enormt ansvar. I Tidöavtalet står inte många meningar om det ansvaret. Att Tidöpartierna inte ens tydligt erkänner Sveriges roll som stort historiskt och nutida utsläpps- och resurskrävande land bådar inte gott för det humanitära klimat- och miljöarbetet.

Regeringen blundar

Vi som skriver på den här artikeln är alla rättviseorganisationer verksamma i Sverige. Vi är trötta på att ansvaret för vår världs välmående läggs på individnivå, medan regeringen uppenbarligen inte tar sitt ansvar.

Vi kan inte längre blunda för att vårt lands politiska agerande nationellt och internationellt underminerar människors förutsättningar för ett gott, jämlikt och hållbart liv. Både under denna och tidigare mandatperioder. Därför uppmanar vi våra makthavare att agera utifrån att klimat- och miljökrisen är en humanitär kris. Detta är en kris som både går att hindra och lindra, men då måste makthavare ta sitt ansvar – innan det är för sent.