V: Sänk ledamöternas arvoden

DEBATT. De ekonomiska klyftorna i Sverige har ökat och ett steg för att bekämpa detta är att börja från toppen. Det är viktigt att politiker och väljare lever i samma ekonomiska verklighet, skriver Vänsterpartiets gruppledare.

Av: Mia Sydow Mölleby
gruppledare för Vänsterpartiet i riksdagen
 

Sverige har en stolt historia som världens mest jämlika land. De flesta av oss vill leva i ett ekonomiskt jämlikt samhälle, det visar undersökning efter undersökning. Trots det visar dystra siffror att den ekonomiska ojämlikheten ökar överallt. Nu är det mer än 30 år sedan Sverige var världsmästare i jämlikhet. Det märks i vår vardag. Vi bor inte i samma bostadsområden längre, våra barn går inte tillsammans i skolan. Några av oss blir sjukare än andra och lever kortare. Barnfattigdomen breder ut sig och andra barn åker på ännu fler utlandssemestrar. För att inte tala om den äldrefattigdom som växer.

Arvodena har skjutit i höjden

Samtidigt har arvodena för oss riksdagsledamöter skjutit i höjden. Som riksdagsledamot i Sveriges Riksdag får jag 66 900 kronor i månaden. Vi har visserligen en mycket viktig uppgift att fylla som väljarnas demokratiska företrädare, men arvodet är på tok för högt. En förskollärare som tar hand om våra barn dagtid, det värdefullaste vi har, tjänar runt 29 000 kr i månaden. En genomsnittlig pension för en kvinna ligger på strax över 14 000 kr före skatt per månad. Som jämförelse.

Ska leva i samma ekonomiska verklighet 

Vi tycker inte att politiker ska leva i en egen verklighet långt från vanliga medborgare. För att inte klyftan ska bli för stor mellan de folkvalda och folket de representerar vill Vänsterpartiet att riksdagsledamöternas arvoden sänks. Vi har därför år efter år lagt ett förslag i Sveriges Riksdag om att sänka riksdagsledamöternas arvode till ett prisbaslopp per månad. För 2019 innebär det 46 500 kr. Det är fortfarande ett högt arvode, men vi skulle åtminstone leva i samma ekonomiska verklighet. Hittills har dock inget annat parti röstat för vårt förslag, istället höjs riksdagsledamöternas arvoden varje år. Det är något vi beklagar. 

Partiskatt

I vårt parti har vi en så kallad partiskatt som innebär att alla som företräder Vänsterpartiet betalar en viss andel av sitt arvode till partiet istället för att behålla hela summan själv. Med det systemet får jag som riksdagsledamot för Vänsterpartiet ut 28 400 kronor i månaden. Det tycker vi är mer rimligt. Som politiker har vi ett dubbelt ansvar. Dels behöver vi föra en politik som minskar klyftorna istället för att öka dem. Och dels bör vi själva leva på en nivå där vi delar våra väljares vardag. Det är viktigt för att förstå varandra.

Klyftorna ska minska  

Jämlika samhällen är bättre samhällen. Ett åttiotal jämlikhetsreformer har vi lyckats förhandla oss till den gånga mandatperioden. Det handlar om allt ifrån fördubblat tandvårdsbidrag för alla, till miljarder som ska gå till det vi kallar det svikna Sverige. När samhället dras isär ser vi inte varandra, vi blir som främlingar inför varandras levnadsvillkor. Det gynnar inte någon. Vi vill ha ett Sverige som fungerar för alla, inte bara några få. Då behöver klyftorna i vårt samhälle täppas till, och vi behöver börja från toppen.

Forrige artikel "Vi vet att minkfarmning bör avvecklas av djurskyddsskäl" Næste artikel Funktionsrätt: Fyra förslag för högre tillit till vården Funktionsrätt: Fyra förslag för högre tillit till vården
  • Rapportera

    Viveka Jarflod · Dramapedagog

    Så rätt och riktigt!

    En bra artikel som tar människors tilltro på politiken på allvar. Det gamla talesättet "Lev som du lär" är applicerbart här.
    Vänsterpartiet sticker ut och uppmanar övriga partier att göra sammaledes dvs sänka sina löner och öka tilltron från dem man företräder. Tystnad blir svaret. Insikten om jämställdhet är antingen negligerad eller glömd eftersom man väljer bort att följa Vänsterpartiets riksdagsledamöter med sänkta löner.

WWF: Utrotningen av vilda djur sker i det tysta

WWF: Utrotningen av vilda djur sker i det tysta

DEBATT. Fler och fler vilda djur utrotas och det är en utrotning som sker i det tysta. Människan har kommit till en vändpunkt där ”business as usual” inte längre är ett alternativ, skriver representanter för Världsnaturfonden WWF och SLU.