Utbildningsministern försöker tysta det akademiska samtalet

Det ingår i universitetslärares och forskares uppgifter att stå upp för och försvara det fria samtalet. Rollen innebär också engagemang i aktuella samhällsproblem.

Låt forskare höja rösten i debatten

Med utgångspunkt i den senaste forskningen är det en viktig uppgift att på olika sätt delta i samhällsdebatten. Men när forskare och universitetslärare höjer sin röst i debatten får det allt oftare negativa konsekvenser. Ett sätt är att påklistra meningsmotståndaren etiketten aktivist, och det i negativ bemärkelse. Begreppet aktivist används på meningsmotståndare när de uppfattas som obekväma i en engagerad debatt kring en specifik fråga. Men att vara aktiv i samhällsdebatten ska inte vara ett skällsord. 

Det är därför mycket olyckligt att se att vår utbildningsminister Mats Persson (L) använder ordet aktivist på ett negativt sätt. Utbildningsministern förminskar det fria samtalet genom att hävda att ”Varje lärare måste fråga sig om man ska bedriva politisk aktivism eller undervisning” samt ”I sin lärarroll utgör man en myndighetsutövning och bör primärt fokusera på undervisningen”. Ministern skickar här en stark signal att forskare inte får engagera sig i samhällsdebatten. Det är något som går stick i stäv med den akademiska friheten och engagemang i samhällsdebatten.

I dag är risken stor att universitetslärare och forskare utsätts för hot och trakasserier och det är inte ovanligt att de då tystnar. Sveriges universitetslärare och forskare, Sulf, kräver därför att regeringen omgående agerar för nolltolerans för hot mot forskare och universitetslärare och agerar för stärkt grundlagsskydd för att värna den akademiska friheten. Utbildningsministern, likväl som andra politiker måste stå upp för akademisk frihet i såväl ord som handling och inte försöker tysta det akademiska samtalet. 

Fyra av tio trakasseras

En studie från Göteborgs universitet från 2022, som genomfördes i samarbete med Sulf, visar att så många som fyra av tio universitetslärare och forskare säger att de någon gång har drabbats av hot eller trakasserier på grund av sitt jobb. Det här är ett allvarligt hot mot den akademiska friheten. Vi kan inte ha ett samhällsklimat där forskare som presenterar sina resultat och deltar i samhällsdebatten utsätts för förföljelse. 

Politiker, samhällsdebattörer och andra måste acceptera att forskare och universitetslärare deltar i samhällsdebatten.

I dag är det allt vanligare att i stället för att diskutera forskningsresultat tystas meningsmotståndare med personangrepp. Och det gynnar inte samhällsutvecklingen. För när forskare som presenterar resultat som inte ligger i linje med den egna uppfattningen stämplas som aktivister och misskrediteras blir de tysta, forskning läggs ned och akademin slutar utmana det okända. Ett exempel är forskaren som utsattes för en stormvåg av hatiska mejl och kommentarer efter sin studie om barn och covid-19. Med resultatet att hen slutade både debattera och forska om pandemin.

Politiker, samhällsdebattörer och andra måste acceptera att forskare och universitetslärare deltar i samhällsdebatten. Det är inte aktivism. Och det är mycket oroväckande att på ett negativt sätt stämpla forskare som aktivister eftersom det leder till en situation där ett deltagande i debatten minskar. Det får helt enkelt inte bli tabu att delta i debatten.

Grundlagsskydda den akademiska friheten

Vi måste även komma ihåg att den enskilde universitetsläraren eller forskaren också är en medborgare med samma grundlagsskyddade fri- och rättigheter som alla andra. Det måste vare en självklarhet att universitetslärare och forskare ska kunna delta i samhällsdebatten genom att gå i demonstrationståg, underteckna debattartiklar och på andra sätt tydliggöra sin åsikt och uppfattning. Vad dessa gör på sin fritid ska inte resultera i billiga poänger från meningsmotståndare. 

Politiker, inklusive utbildningsministern, måste kraftfullt ta avstånd från allt hot och hat mot universitetslärare och forskare och med alla medel säkerställa att dessa kan delta i samhällsdebatten. Men den politiska debatten handlar i stället om förekomsten av cancelkultur på svenska lärosäten. Ett betydligt större hot mot akademin än cancelkultur är det svaga skyddet för den akademiska friheten i Sverige. Det är ett högst verkligt och tyvärr påtagligt hot, ett hot som när som helst riskerar att ytterligare urholka den akademiska friheten och den nödvändiga vetenskapliga debatten.

En fri press, fria domstolar och en fri akademi är tre av demokratins grundpelare. Att de är starka är helt avgörande för demokratin och värnandet av mänskliga rättigheter. Men i Sverige är den fria akademin utsatt för hot från flera håll. Sulf kräver därför att politiker uttalar en nolltolerans för hat och hot mot forskare och universitetslärare och att de omgående agerar för att grundlagsskydda den högre utbildningens frihet – innan det är för sent! Ett sådant skydd kommer underlätta för universitetslärare och forskare att aktivt delta i samhällsdebatten.