Debatt

Totalförsvarets behov bör styra civilpliktens återinförande

Stressa inte fram en återaktivering av civilplikten. Det måste ske under ordnade former, annars riskeras pliktlagstiftningens legitimitet och det uppnår inget annat än symbolisk verkan och är slöseri med skattepengar, skriver Olof Wärmländer, ledamot i Pliktrådet.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps utspel om en återaktivering av civilplikt är inte särskilt överraskande, men det är ett politiskt beslut, skriver debattören.<br>
Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps utspel om en återaktivering av civilplikt är inte särskilt överraskande, men det är ett politiskt beslut, skriver debattören.
Foto: MSB
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

En återaktivering av civilplikten måste ske under ordnade former. Att tvinga medborgare till civilplikt innan behovet av civilpliktiga preciserats, och fullgoda förutsättningar för sådan utbildning etablerats riskerar att skada pliktlagstiftningens legitimitet. Det uppnår inget annat än symbolisk verkan och är slöseri med skattepengar.

Frågan skulle utredas grundligt

Rysslands invasion av Ukraina har tydliggjort behovet av ett stärkt civilt försvar. Vi kan inte utesluta ett väpnat angrepp mot oss, och för att säkerställa landets uthållighet i händelse av krig eller kris behöver totalförsvaret stärkas i sin helhet.

Under 1990- och 2000-talen utbildades varje år civilpliktig personal som i händelse av krig var ett viktigt inslag i totalförsvaret, med alltifrån reparationer av kraftledningar till ammunitionsröjning. Mot denna bakgrund är Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps utspel om en återaktivering av civilplikt inte särskilt överraskande.

Debatten är inte ny. 2020 hade myndigheten dragit samma slutsats: civilplikten ska återaktiveras. De hade dock glömt bort att specificera till vad och varför. Regeringen valde att ge myndigheten bakläxa och skjuta på beslutet om ett återinförande av civilplikten till dess att frågan var grundligt utredd.

”Omfattande inskränkning av individens rättigheter”

Kanske var det insikten om att civilplikten under 1990- och 2000-talen var mer än reparationer och ammunitionsröjning som fick regeringen att dra i bromsen. Att tvinga medborgare till plikttjänstgöring, militär eller civil, är en omfattande inskränkning av individens rättigheter. Det kräver ett tydligt syfte och att den pliktade ges meningsfull utbildning.

Försöken på 90-talet att fylla kommunerna med ”beredskapsmän”, civilpliktiga som under tvång utbildades mot behov, och utbildningsmål som inte existerade kom kanske till minnet. Liksom de civilpliktiga brandmän som för 72 kronor om dagen tvingades sköta räddningstjänsten på de svenska flygplatserna i stället för anställd personal.

Vem ska utbilda de civilpliktiga?

När Pliktrådet i januari 2020 kommenterade förslaget om återinförande av civilplikt blev svaret samma som i dag: att införa civilplikt innan behovet av civilpliktiga i totalförsvaret inventerats och hur utbildningen av dessa ska genomföras utretts grundligt är djupt oansvarigt såväl mot de som riskerar att pliktas in i onödan, som de skattebetalare som ska stå för notan.

Det råder ingen brist på frågor som måste besvaras innan civilplikten införs. Vem ska utbilda de civilpliktiga? Var ska de utbildas? Kan man garantera att de civilpliktiga inte utnyttjas som grå oavlönad arbetskraft? Hur säkerställer man att myndigheterna inte avvecklar sin anställda beredskap till förmån för billig men svårtillgänglig pliktig sådan?

Troligen går det att snabbt krigsplacera redan utbildad personal för att snabbt förstärka civilförsvarets uthållighet. Svenska kraftnät tycks till exempel vara i behov av ökad beredskap och uthållighet, och troligen kan civilpliktiga bli viktiga för att säkerställa att strömförsörjningen fungerar även vid kris och krig. Men innan personalförsörjningen av denna förstärkta beredskap kan ta vid måste dessa frågor och många till besvaras.

Låt totalförsvarets behov styra

Beslutet om att återinföra civilplikten är emellertid inte Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps, utan ett för riksdag och regering. Vid en snabb överblick kan vi konstatera att så gott som samtliga partier stöder ett återinförande.  Politiska beslut om totalförsvaret måste beakta vikten av att plikten förblir legitim, och att satsningar inte görs innan de kan genomföras på ett ansvarsfullt sätt. Totalförsvarets behov måste styra civilpliktens varande eller icke-varande, liksom dess utformning.

En civilplikt som inte tar hänsyn till våra myndigheters förmåga att på ett strukturerat och effektivt sätt utbilda och krigsplacera de pliktade riskerar att lämna oss med en civilplikt som mest producerar lågavlönade brigadarbetare med högst otydlig funktion för totalförsvaret.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00