Tidigare kulturråd: Regeringen monterar ned stöd till demokratins röstbärare i världen

I ett läge där vi fokuserar allt mer på det nationella perspektivet är risken stor att stödet för det internationella, mellanfolkliga kultursamarbetet urholkas. Det vore olyckligt och farligt, skriver Hedda Krausz Sjögren, skribent, producent och tidigare kulturråd vid svenska ambassaden i Pretoria.

Placeholder image
För att utveckla och värna det nordiska, bilaterala och internationella kultursamarbetet bör regering och andra berörda aktörer vara proaktiva, skriver debattören. Foto: Pontus Lundahl/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Mellan 2017 och 2021 var jag Sveriges första och hittills enda utsända kulturråd på den afrikanska kontinenten, faktiskt det enda kulturrådet på det södra halvklotet. Totalt hade då Sverige nio kulturråd i världen. Försvarsmakten har, som jämförelse, 30 utsända försvarsattachéer. Att man valde att inrätta en ny tjänst i Sydafrika har att göra med att landet är en av de mer stabila unga demokratierna i världen, inte utan problem, men med fria medier, relativt starkt civilsamhälle och ett brett och kvalitativt kulturliv. En möjlig allierad för svensk kultursektor, till försvar av demokrati och yttrandefrihet globalt och på den afrikanska kontinenten.

Samverkan för demokrati

Hur kommer det sig att Sydafrikas kultur och media hittills har hållit ställningarna – och exempelvis kraftfullt kritiserar president Ramaphosa och ANC för deras hållning gentemot Ryssland – när utrymmet krympt i så många andra unga demokratier? En av orsakerna är att bland andra Sverige, engagerade sig i omfattande mellanfolkligt kultursamarbete redan på 50- och 60-talen. När apartheidregimen till sist föll, existerade en hel del kulturinstitutioner, organisationer och tidningar, det fanns utbildade konstnärer och författare som kunde fortsätta verka i den unga demokratin och dra nytta av dess progressiva grundlag.

Nu står kulturrådstjänsten tom och svenska och sydafrikanska kulturaktörer går miste om resurser till samarbeten som kanaliseras genom kulturrådet, inklusive via det europeiska nätverket EUNIC. Efter två år av pandemi och ekonomisk kris är medier och kulturaktörer i Sydafrika och runt om i hela världen utmattade och fattiga. Kommer vitaliteten i Sydafrikas kulturliv att bestå? Och vad betyder det för Sverige om det inte gör det?

Svårigheterna att fatta långsiktiga och strategiska beslut ökar på grund av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Det är naturligt för politiken att reagera och i en kris måste man givetvis vara beredd att agera. Ibland går det fort. Regeringen har aviserat en ökning av försvarsanslaget till två procent av BNP de närmaste åren. Diskussionen om huruvida neutrala Sverige ska gå med i Nato eller ej verkar ha klarats av på några veckor.

Kultursamarbeten ger avkastning

I ett läge där vi fokuserar allt mer på det nationella perspektivet är risken stor att stödet för det internationella, mellanfolkliga kultursamarbetet urholkas. Det vore olyckligt och farligt. Vi ser tendensen i regeringens vårbudget där resurser från det internationella biståndssamarbetet har flyttats från demokratiarbete runt om i världen till flyktingmottagande i Sverige. Självklart ska vi bistå flyktingar, men att nedmontera stöd till demokratins röstbärare i världen, till mellanfolkligt kultursamarbete har konsekvenser.

I det svåra försvarspolitiska läge vi befinner oss bör vi vidga försvars- och säkerhetsbegreppet till att innefatta de internationella och mellanfolkliga kultursamarbetenas roll för konfliktprevention och säkerhet.

Mycket tyder på att blygsamma investeringar som har gjorts i det nordiska, bilaterala och internationella kultursamarbetet är säkerhets- och försvarspolitiska insatser som gett mycket god avkastning över lång tid. Deras värde jämförs inte med luftvärnsrobotar men är de facto billigare och långsiktigt mycket effektiva.

Låt mig ge ett till exempel. Jag var nyligen i Reykjavik i ett uppdrag för Svensk-isländska samarbetsfonden. Fonden har i år fått närmare 90 ansökningar för resebidrag för kulturprojekt, en kraftig ökning från de senaste åren. Fonden delar ut mellan 2 000 och 7 000 kronor per projekt. Ja, du läste rätt. 2 000 kronor, inte 20 000. Inte 200 000.

Utvidga säkerhetsbegreppet

Det var fint att tillbringa tid i Alvar Aaltos vackra byggnad, Nordens hus. Huset var en gåva till Island från Norge, Danmark, Finland och Sverige för att stärka den nordiska gemenskapen under det kalla kriget då landet närmade sig den anglo-amerikanska sfären. Ön var strategiskt viktig för USA. Gåvan var och är uppskattad och Island är i dag en stark länk i det nordiska samfundet som inkluderar det geopolitiskt viktiga Arktis. Förra året beslöt Nordiska rådet att skära ned sin kulturbudget med 25 procent. Man behövde prioritera klimatet och nu är det oklart hur verksamheten i Nordens hus kommer att se ut.

I det svåra försvarspolitiska läge vi befinner oss bör vi vidga försvars- och säkerhetsbegreppet till att innefatta de internationella och mellanfolkliga kultursamarbetenas roll för konfliktprevention och säkerhet. Det är resurssmart försvarspolitik för ett demokratiskt, pluralistiskt, progressivt Sverige.

För att utveckla och värna det nordiska, bilaterala och internationella kultursamarbetet bör regering och andra berörda aktörer vara proaktiva. Låt oss ta initiativ till att inrätta en fristående fond för fördjupade internationella kultursamarbeten vilket ligger i linje med förslag om breddad finansiering för kultur som lagts fram i Från kris till kraft, betänkandet från utredningen för Återstart för kulturen (SOU 2021:77, se kapitel 3.2.5).

Komplex och våldsam omvärld

Regeringen bör även uppdra åt lämplig myndighet eller institut att fördjupa kunskapen om kulturens roll för konfliktprevention, samt värna kulturrådsverksamheten – inte minst i områden med sköra demokratier eller demokratiskt underskott. Där försvarsvilja och säkerhetsstrategier finns, där bör även resurser till och djupa kunskaper om det fria, internationella kultursamarbetet finnas.

I en rysk propagandakampanj framställs Astrid Lindgren och andra svenskar som nazister. Någon har klottrat ”Förlåt” på den affisch som sitter utanför svenska ambassaden. Denne ”någon” är kanske Sveriges viktigaste försvar i en värld där det demokratiska utrymmet krymper och de väpnade konflikterna blir fler. I denna värld är det allt svårare att veta vad som är sant och vad som är falskt. Vem kan man lita på och hur ska Sverige navigera i denna komplexa och våldsamma omvärld?

Vi behöver ha relationer med många fler ”någon”, först då blir vår värld säkrare på sikt.


Politik på allvar
Få gratis nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget.
Genom att registrera dig till Altingets nyhetsbrev accepterar du våra användarvillkor