Systemskiftet i skogen förnekas och skyttegravarna grävs all djupare

Den polariserade och ibland populistiska debatten om skogen och skogsnäringen rasar oförtrutet vidare. De olika aktörerna delas in i onda och goda efter egenintresse och skyttegravarna grävs all djupare. Näringen anklagar media för att vara partisk när den granskas. Näringen domineras av volymtänkande medan miljörörelsen domineras av att vara reservatstänkande. Aktörerna är inte villiga till att lyssna och lära av varandra, utan de verkar agera med syftet att bevara status quo eller rent av gårdagen, trots att omvärlden förändras i en rasande takt.

En konstruktiv skogsdebatt blockeras av att utmaningarna debatteras en och en. Ena dagen är konfrontationslinjen kolinlagringen, nästa dag är det den biologiska mångfalden, en annan dag är det äganderätten, och någon dag senare biobränslen, som följs av råskäll på EU:s ”Strategi för biologisk mångfald”, ”Klimatlag”, ”Skogsstrategi” och ”Taxonomi för hållbara investeringar” för att nämna några. Tyvärr har politikerna fallit in i samma konfrontativa mönster som näringens intressenter.

Förlorar allmänhetens förtroende

Politikens uppgift är att se till helheten ur ett samhällsperspektiv, men det har politiken hittills misslyckats med. Givet dagens politiska läge måste man tyvärr befara att politiken kommer att göra situationen värre och inte bättre. Kritikerna av dagens skogsnäring hävdar inte bara mer bevarande och mer natur, utan att konflikten mellan skogens olika mål måste hanteras annorlunda. Det är högst troligt att politiken inte kan komma överens om de lagda utredningarna Skogsutredningen 2019, Artskyddsutredningen och Strandskyddsutredningen eller i bästa fall så åstadkommer man urvattnade propositioner.

Faktum är att hanteringen av skogsfrågorna gör att skogsnäringen håller på att förlora allmänhetens förtroende.

Det är uppenbart att näringens intressenter och politikerna inte insett att skogen och skogsnäringen befinner sig i ett djupt systemskifte med stora förändringar hos oss och i vår omvärld i synen på skogens många olika värden. Det handlar bland annat om dess roll i klimatpolitiken, drastiskt förändrade marknader, skogens och industrins konkurrenskraft – och inte minst synen på skogens brukande och hållbarhet – i sin vilja att försöka permanenta gårdagens eller dagens förutsättningar för näringen.

Politikens uppgift är att se till helheten ur ett samhällsperspektiv, men det har politiken hittills misslyckats med.

Man kan inte anpassa sig till eller transformera i ett systemskifte genom att hantera utmaningarna styckvis utan man måste anpassa sig till alla delarna (helheten) av systemet. Vi tycks ha hamnat i en struktur som bygger på responsförnekelse, där det är omöjligt att diskutera systemskiftet ur ett helhetsperspektiv. Det är dags att inse att världen och samhället har förändrats dramatiskt sedan början av 1990-talet, då nuvarande skogspolitik formades.

Att lösa systemskiften

Nu är det inte bara skogsdebatten som förnekar ett systemskifte. Det gäller även hanteringen av pandemin, media, integration, samhällets trygghetsnät, klimatfrågan och bostadskrisen för att nämna några. Mats Svegfors har nyligen i en DN-artikel framfört att det finns en form av konsensus att vissa frågor och verksamhet ska fredas från politiken och marknaden. Han föreslår att det tillskapas en plats för en kvalificerad, icke konfrontatorisk dialog i stora och långsiktiga frågor, detta inte i stället för riksdagen utan vid sidan av riksdagen. Svegfors pläderar för en ”senat” med framstående individer från olika områden som har framtiden bakom sig.

Gudrun Schyman, Anders Wijkman, Kristina Persson, KG Hammar med flera konstaterar i en annan DN artikel att dagens politik och ekonomi inte klarar klimatomställningen i tid utan kräver att svensk offentlig förvaltning måste riggas till ett mer långsiktigt, strategiskt agerande medkompetens för ren katastrofhantering.

Staffan Laestadius hävdar i en annan artikel att om vi ska klara klimatomställningen måste vi ändra fokus från avlägsna utsläppsmål till nya systemlösningar, ny samhällsorganisation och ändrade livsstilar. Laestadius får medhåll av färska forskningsresultat. Isak Stoddard med flera drar slutsatsen att vi inte kommer att minska utsläppen om vi inte tar oss an nuvarande maktstrukturer, politisk-ekonomiska normer och institutioner. En ledare i DN slår fast att om egenintresset alltid får styra klarar vi inte att lösa systemskiften och de stora utmaningarna. Äganderätten är inte så glasklar och endimensionell som det hävdas i olika politiska läger i dag.

Inrätta ett Skogsråd

Allt detta kokar ned till att vår Governance är otillräcklig vad gäller systemskiften och stora utmaningar. Det gäller inte minst skogen som kan skapa så många värden för samhället och dess hållbarhet. Jag publicerar i dag en ny skrift om ”Systemskiftet i skogen”.

I skriften diskuterar jag vad ett systemskifte är, varför vi har ett systemskifte i skogsnäringen, och hur man måste hantera detta och jag lägger ett konkret förslag på hur man kan vända systemskiftet till möjligheter.

Förslaget bygger på Mats Svegfors tankegångar. Jag föreslår inrättandet av ett Skogsråd med oberoende ledamöter, som har framtiden bakom sig, och kommer från forskning, politik, kultur, ekonomi och andra viktiga samhällsområden. De viktiga frågorna för rådet att behandla är värdeuppfattning, verklighetsbeskrivningar, systemperspektiv, vad politiken bör besluta om, vilka är hörnstenarna i en ny skogspolitik/skogsnäringspolitik och under vilka spelregler skogsbruk och skogsnäring får utvecklas. Skogsrådet ska vara rådgivande till politiken.