Svensk sjukvård ska öva upp sin beredskap inför krig

Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att stärka beredskapen inom hälso- och sjukvården så att den fungerar även i kris och krig. Myndigheten ska förbereda för kris- och totalförsvarsövningar som berör sjukvården inför Aurora 2023 – den stora internationella militärövning som skulle ha hållits 2020, men som fick skjutas upp på grund av pandemin.

– Sjukvården har en central roll i totalförsvaret som just nu är under upprustning. För att stärka hälso- och sjukvårdens beredskap är det centralt att öva på det som sjukvården inte gör till vardags. Därför fattar vi beslut om att det återkommande ska genomföras nationella övningar inom hälso- och sjukvården som stärker beredskapen för kris och ytterst krig, säger socialminister Lena Hallengren, i ett pressmeddelande.

Fler måste öva

Enligt Kristina Lennquist Montan, utredare på Socialstyrelsen har pandemin visat att vården har kraft att ställa om men att det krävs mer förberedelser.

”Vi ser att övandet behöver förstärkas genom fler övningstillfällen, att fler får möjlighet att öva och att olika aktörer övar mer tillsammans. Några exempel på områden som vårdpersonal behöver ha kunskap om är vårdens roll i totalförsvaret, hur vården organiseras och leds vid särskilda händelser och hur prioriteringar bör göras när det omedelbara vårdbehovet överstiger resurserna.”

”Krig på eget territorium”

Hon påpekar att hantering av särskilda händelser och insatser för civilt försvar kräver kunskap hos hälso- och sjukvårdspersonal utöver vad som krävs för den dagliga verksamheten inom flera områden:

”Vårt land har varit förskonat från krig på eget territorium och sedan millenniumskiftet har vi inte rustat för krig utan tvärtom, det gäller ju inte bara hälso- och sjukvården. Med senare och pågående utredningar som samtliga talar för att vi behöver förstärka vår beredskap ökar vår förhoppning om att resurser läggs på att öka vår gemensamma förmåga.”

Gapet mellan resurs och behov

Enligt Lars Sandman, föreståndare för Prioriteringscentrum (nationellt kunskapscentrum baserat i Linköping) och professor på institutionen för hälsa, medicin och vård på Linköping universitet, behöver Socialstyrelsen och regionerna analysera vilka avvägningar samhällsinstitutionerna kan tvingas göra i en kris eller i krig.

– Det som händer i en kris- eller krigssituation är att gapet mellan resurser och behov blir större än det brukar, dels att fler kan bli sjuka eller skada men också att det sker en påverkan på själva resurserna, säger Lars Sandman till Altinget.

– Exempelvis kan sjukhus bombas eller folk som ska jobba i vården blir själva sjuka. Det har vi sett under pandemin.

Har coronapandemin och Rysslands invasion av Ukraina flyttat upp sjukvårdens beredskap på den politiska dagordningen?

– Både och. Det påbörjades en utredning av hälso- och sjukvårdens beredskap redan innan pandemin (med särskild utredare Åsa Kullgren, red. anm.) eftersom man insett att man behöver ta tag i frågan. 

– Men om det tidigare varit mer av en teoretisk övning blev det mycket verkligare under pandemin och med Ukrainakriget. Folk förstår att det här kan verkligen hända.

Skapar etisk stress

En vanlig åtgärd är att ransonera behandlingarna så att de mest akut sjuka prioriteras för behandling medan andra får vänta.

– En negativ effekt av det kan vara att personalen drabbas av etisk stress när de måste göra svåra avvägningar och inte mår bra. En del i det kan bero på att man inte varit förberedd eller känner sig osäker. 

Hur stor är sannolikheten för kris och hur mycket pengar ska vi lägga på att skapa lager av sjukvårdsmaterial eller läkemedel i förväg?

Lars Sandman
Professor och föreståndare för Prioriteringscentrum, Linköpings universitet.

Sveriges läkarförbund (SLF) tar upp problemet med etisk stress bland annat i en remiss till betänkandet Stärkt försörjningsberedskap för hälso- och sjukvården med särskild utredare Åsa Kullgren. Men förbundet påpekar även betydelsen av personalens delaktighet för prioriteringarna. De skriver:

”Pandemin har visat har visat att när den medicinska professionen tillåts få inflytande över resurser och omfördelning inom hälso- och sjukvården så utnyttjas resurser mer effektivt med mångdubbel effekt som följd. Det är viktigt att ta fram ett nationellt ramverk för den här typen av beslut för hela nationens bästa.”

Prioriteringsdilemma

En annan fråga är resurser och hur lagerhållning ska hanteras. Lars Sandman jämför med att köpa en försäkring.

– Hur ska vi gardera oss, hur stor är sannolikheten för kris och hur mycket pengar ska vi lägga på att skapa lager av sjukvårdsmaterial eller läkemedel i förväg? Dessutom är ett prioriteringsdilemma att välja hur mycket personal som kan avvaras nu från den dagliga vården för att i stället delta i utbildning och träning.

– Problemet är att de som behöver träna på krisberedskap är samma personer som behövs i den dagliga vården för att ta hand om svårt sjuka personer.