Struntar stadsplanerare i människor med funktionsnedsättningar?

Det är 15 år sedan Sverige undertecknade FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning. Ändå har det inte hänt så mycket. På många områden har utvecklingen till och med gått bakåt. Under 11-12 mars var Sveriges regering på plats i Genève för att svara på FN:s kritik när det gäller bland annat tillgänglighet och andra mänskliga rättigheter.

Bygg rätt från början

En trottoarkant eller två trappsteg. En trång parkeringsplats eller en entré med tröga dörrar. Det är saker som begränsar vår vardag. Alla dagar, året runt. Till och med Kiruna, som har byggt ett helt nytt samhälle och blivit världsberömt för att ha flyttat en hel stad, brister i tillgänglighet. Har Sverige inte kommit längre?

Du kanske tänker att en liten kant på sju centimeter går att rulla över. Men en elrullstol kan väga 150 kilo. En sådan kan inte baxas över en tröskel, ens av en väldigt stark personlig assistent.

Ständigt pågår renoveringar, klimatanpassningar och andra förbättringar. Inte ens då tas tillgänglighet med i planeringen. Många nya laddstationer för elbilar är omöjliga att använda för bilister med nedsatt rörelseförmåga. Med jämna mellanrum läggs förslag om ”förenklade” byggregler vilket kan betyda en utestängning av människor redan i lagstiftningen.

Ett tillgängligt köpcentrum gynnar även människor med barnvagn, med tunga matkassar eller med höga klackar.

Bygg rätt från början! Så undviker vi att utesluta och diskriminera människor – och slipper även dyra omgörningar i efterhand.

Ingen missgynnas av tillgänglighet

Alla skulle gynnas av en tillgänglig samhällsplanering. Ingen missgynnas. Ett tillgängligt köpcentrum gynnar även människor med barnvagn, med tunga matkassar eller med höga klackar. Tänk på hur många skruttiga människor som uppsöker en vårdcentral. Ett par trappsteg innebär hinder för alla med svaga eller värkande ben, dålig balans och så vidare.

Det här tänkandet, att bygga rätt från början och att ingen missgynnas av tillgänglighet, det kallas universell utformning, UU. I en avhandling vid Lunds tekniska universitet visar forskaren Lilian Müller många nybyggnadsprojekt, främst i bostadsprojekt, inte uppnår miniminivåer för tillgänglighet i byggbestämmelser.

Inte ens den som bor i en anpassad bostad kan räkna med tillgängligheten. När värden renoverar kan plötsligt dörröppningen till balkongen bli för trång och få för höga trösklar. Och ingen anser sig ansvarig. Är vi så osynliga?

I en rapport från 2021 pekade Myndigheten för delaktighet på att det inte finns någon sammanställning av hur väl tillgänglighet och delaktighet återspeglas i kommunernas planering, eller vilket genomslag det får. Myndigheten menade också att det saknas centrala uppföljningsbara mått inom byggd miljö och samhällsplanering.

Inför FN:s granskning av Sverige tog DHR, tillsammans med andra organisationer i civilsamhället, fram en alternativrapport. I den skriver vi att våra politiker verkar ha fastnat i bilden av Sverige som ett föregångsland för funktionsrätt.

Kommunerna måste göra mer

Sedan 2001 innefattar plan- och byggnadslagen krav på att enkelt avhjälpta hinder ska åtgärdas i publika lokaler och på allmänna platser. Kommunen är tillsynsmyndighet och ska uppmana fastighetsägare att bygga bort ett enkelt avhjälpt hinder – men få kommuner gör det utan en anmälan. Därför har DHR tagit fram en app som gör det lätt att skicka in en anmälan, för det är fritt fram för vem som helst att göra.

Det är på tiden att Sverige lever upp till sin vackra självbild om ett samhälle för alla. Den fysiska miljön borde vara det lättaste att börja med.