SNS-rapport om äldreomsorgen: Obalans mellan krav och resurser i arbetsmiljön

Det finns en hel del variationer i äldreomsorgen över landet, men forskningen och myndighetsrapporter pekar åt samma håll: arbetsförhållandena och arbetsmiljön har försämrats för personalen och deras närmaste chefer sedan 1990-talet.

”På bekostnad av arbetsmiljöfrågorna”

I dag presenteras en ny SNS-rapport, Äldreomsorgens ständiga förändringar – om organisation, arbetsmiljö och ledarskap. Den beskriver hur första linjens chefer och personal i äldreomsorgen fått ett tyngre och utvidgat uppdrag, och spårar förändringarna till 1990-talets ekonomiska kris, idéerna från New Public Management, samt en rad reformer som påverkat äldreomsorgen.

En positiv utveckling sedan 1990-talet är att de äldres integritet och självbestämmande har kommit i förgrunden. Men det tycks ha skett på bekostnad av arbetsmiljöfrågorna. Omsorgens kvalitet och personalens arbetsmiljö är dock två sidor av samma mynt. I rapporten visas hur de äldre anpassar sina förväntningar utifrån hur de uppfattar personalens arbetsförhållanden.

En obalans i arbetsmiljön

Obalansen mellan arbetskrav och resurser måste hanteras.

Generellt finns det en obalans i arbetsmiljön mellan krav (tidspress och fler arbetsuppgifter) och resurser i arbetet (stöd från chefer och organisationen, tid till möten och utveckling) som i förlängningen torde ha samband med hög sjukfrånvaro och personalomsättning. Chefernas ansvar har ökat med större personalgrupper och fler arbetsuppgifter. Till det kommer kostnadseffektiviseringar och betoningen på ekonomiska resultat som följt verksamheten över åren.

Glapp strategi-utförande

Äldreomsorgen har under lång tid haft svårt att rekrytera utbildad personal. Enstaka kurser och satsningar löser emellertid inte problemen. Det behövs en stabil arbetsmiljö för att utbildningssatsningar ska ge effekt, men det saknas ofta.

Ett exempel är när omfattande utbildningssatsningar implementeras samtidigt som verksamheterna ska hantera nedskärningar. Det tyder på bristande koppling mellan strategiska och operativa nivåer i äldreomsorgen och bidrar till att kvalitetsförbättrande åtgärder inte ger önskat resultat.

Krävs övergripande åtgärder

Under coronapandemin har åtgärder föreslagits för att förbättra arbetssituationen i äldreomsorgen. Vi välkomnar dessa, men för att lösa äldreomsorgens grundproblem krävs mer övergripande åtgärder:

1. Arbetsmiljöfrågorna måste upp på högsta ledningsnivå. Arbetsmiljöfrågorna är ledningens lagstadgade ansvar och måste tas på allvar av den. Ledningen på den strategiska nivån måste vidareutbildas i arbetsmiljöfrågor för att stödja äldreomsorgens arbetsprocesser och ge förutsättningar för ett gott och närvarande ledarskap med mindre arbetsgrupper.
2. Obalansen mellan arbetskrav och resurser måste hanteras. Medarbetarnas arbetsbelastning behöver minska. Utan en bra balans riskerar satsningar och reformer att vara utan bestående värde. Det måste finnas en god arbetsmiljö, så att utbildnings- och utvecklingssatsningar blir hållbara över tid. Man måste kunna ha både de äldres och medarbetarnas perspektiv i fokus samtidigt.
3. Mer utbildning och tydligare yrkesroller. Vårdutbildad personal bör ägna sig åt vård och omsorg och låta uppgifter som tvätt, städ och matlagning utföras av andra medarbetare. Med god grundutbildning och vidareutbildning byggs yrkets status och det skapar en stabilare organisation som kan hantera förändringar i omvärlden på ett adekvat sätt.