Skolministern vill tillbaka till 1950-talet

I samband med att regeringen den 15 mars presenterade sitt val av generaldirektör för Skolverket valde skolministern Lotta Edholm (L) att samtidigt presentera några ställningstagande som visar vilka förväntningar man ställer på den nye chefen och hans verk.

DN svär trohet till skolministern

Skolan måste gå tillbaka till grunderna, sa skolministern. De unga måste lära sig att läsa ordentligt. De ska lära sig att läsa med riktiga böcker. Det ska gå till som förr i skolorna. Lärarna ska berätta, förklara och instruera.

Tre dagar senare förklarar oberoende liberala Dagens Nyheter sin trohet till ministerns proklamation om att det rätta sättet att gå framåt för skolan är att gå tillbaka.

Enligt DN är det framför allt viktigt att gå tillbaka till att satsa på en saliggörande lärarledd metod för att lära in läsning. Det ska ske genom att koppla ihop bokstäver med ljud precis så som det skedde i folkskolan när jag började gå där på 1950-talet. DN påstår att det är det enda sätt som forskning har visat att läsinlärning kan gå till på. Tidningen verkar själv ha tappat förmågan att läsa vad forskning om barns läsinlärning har gett under det senaste halvseklet. Sådan forskning visar förvisso att barn lär sig att läsa genom att knyta samman bokstäver och ljud.

Barn lär sig på fler sätt

Men den visar också att de använder flera sätt samtidigt. Barn lär sig att läsa genom att betrakta en bild där det som finns på bilden visas som en text. De fångar hela det textade ordet tomat samtidigt som de ser bilden av tomaten. Barn lär sig att läsa genom att komma ihåg text som de ser ofta och som de och deras närmaste ofta nämner. ”Ska vi gå till COOP eller till ICA och handla i dag?” eller i förskolan ”Ditt namn – NINA – står här på din hylla, ser du”.

Tidningen verkar själv ha tappat förmågan att läsa vad forskning om barns läsinlärning har gett under det senaste halvseklet.

Barn lär sig att läsa genom att känna till vilket ord som kommer att följa på ett annat ord. De kan ha fångat in stavningen av ordet ”in” på en dörr. Då har de lätt att få tag i hela ordbilden av ”ut” när de möter det på samma dörrs andra sida. Barn lär sig att läsa genom att själva försöka skriva bokstäver. Först blir de inte som andras bokstäver ser ut, men de går att säga. Efterhand lyder handen huvudet och bokstäverna blir som andras och passar munnen.

Barn lär sig att läsa genom att kontrollera om det som de läser betyder något för dem. Vi åker pil blir till en tokig betydelse när man lär sig hur ”b” passar in i olika ord. ”Vi åker bil”, kan vilket barn som helst förstå. Barn lär sig också genom att lyssna på någon som läser och få följa med och se hur orden ser ut som blir lästa.

Ta inte den smala vägen

De som stöder barn bäst i att få tag i underverket att läsa hjälper barn att använda alla de här sätten. Den dugliga vuxna varierar mellan de olika sätten så att barnet finner det intressant och lustfyllt att lära sig att läsa. Den hjälper barnet att pröva på att läsa orden och så småningom meningarna på det sätt som det kan. Och den dugliga föräldern och läraren ger beröm åt försöken. Och barn lär sig att läsa genom att göra det om och om igen. Genom att öva och öva. Barn varierar till sättet att lära sig läsa.

För några dominerar ett sätt mer än hos andra. Dugliga vuxna iakttar hur barnen gör och anpassar sina insatser därefter. De gör inte som DN:s ledarsida eller skolministern och satsar på en enda väg som vuxna ska följa när de utvecklar barn. Den som satsar på en sådan smal väg missar att få med sig de rikt varierade barnen in i läsandets underbara land.