Se på Järva som ett fönster mot världen

Sverige bör se på Järva och andra liknande områden som ett ”fönster mot världen”. Genom att bättre nyttja nätverk som har sin bäring i diasporan i svensk utrikespolitik, handel och bistånd kan vi nå nya våglängder och flytta fram Sveriges positioner geopolitiskt.

Ett mer inkluderande och representativt bistånd är också ett mer effektivt bistånd. 

Regeringens avsikt att modernisera det svenska biståndet i en kommande reformagenda har livat upp diskursen om biståndseffektivitet. Det samlade svenska biståndet ska bli mer långsiktigt, transparent och effektivt skrev statsrådet Johan Forssell (M) och Gudrun Brunegård (KD) tidigare i vår. Ett förändringsverktyg som särskilt lyfts fram för att uppnå långsiktig och hållbar utveckling är ökade synergier mellan bistånd och handel. Lika viktig, anser vi, är principen om lokalt ägandeskap och representation inom svenskt bistånd, både i partnerländer och på hemmaplan.

Ett mer inkluderande och representativt bistånd är också ett mer effektivt bistånd. Därför är det hög tid att vi tar diasporans kompetens på allvar i reformeringen av det svenska biståndet.

Den lokala diasporan kan vara vägen framåt

Lokal diaspora i förorten besitter ofta både nätverk och fördjupad kunskap om svenska partnerländer i kombination med stark innovationsförmåga. En svensk resursbas i ny tappning som i hög grad kan gynna det svenska biståndet att nå bättre resultat och större ägandeskap. Järvaområdet i Stockholm är ett bra exempel på där rätt kompetenser och resurser finns då många av invånarna redan ser sig själva som världsmedborgare i och med familjekopplingar till utlandet. Avståndet till partnerländer utanför EU är därför kortare i dessa typer av områden än för många svenskfödda och kan därmed spela en avgörande roll för ett mer effektivt internationellt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd. Men unga förändringsagenter i dessa bostadsområden behöver få känna delaktighet, uppleva och se beslutsprocesser med egna ögon för att ta kunna ta sitt engagemang vidare.

Detta har framgått tydligt under Läkarmissionens och Kista Folkhögskolas gemensamma satsning som grundats i att mobilisera unga vuxnas engagemang för globala utvecklingsfrågor och ökade demokratiska deltagande i EU:s biståndspolitik. Stärkta under en fältresa till Bryssel tog eleverna exempelvis tillfället i akt att uppsöka den somaliska ambassaden, och utmana makthavare från samtliga institutioner med nya frågeställningar och perspektiv.  

Unga vill veta mer om biståndet

Att gå miste om den unga diasporans kompetens och kopplingar till det globala vore därmed en ren förlust. Och alltmedan Sidas årliga opinionsundersökning 2022 bekräftar att ungas kunskapsnivåer om biståndet är låga, visar samma undersökning att unga är den målgrupp som i allra största utsträckning vill veta mer om biståndet. Men möjligheterna för unga att hitta rätt ingångar för demokratiskt och politiskt deltagande är begränsade. I synnerhet för unga med utländsk bakgrund, det visar MUCF:s rapport från 2021. Det är alltså en målgrupp som har mycket att ge som förändringsagenter för hållbar utveckling, lokalt som globalt – men rätt förutsättningar måste till.

Traditionella och snäva arbetssätt bundna till specifika aktörer, sektorer och geografier måste luckras upp

Även i dialogen mellan civilsamhälle och regering har agendapunkten för det gångna året dominerats av ungas bristande möjligheter och mångfald i det politiska deltagandet. I Partsgemensamt Forum (PGF), där Läkarmissionen haft förtroendet att representera civilsamhället, har tydligt definierade samverkansmöjligheter efterfrågats. Traditionella och snäva arbetssätt bundna till specifika aktörer, sektorer och geografier måste luckras upp för att kanalisera ungas politiska engagemang.

Förändringsagenter

Därför behöver vi öppna dörrar och sänka trösklar för unga förändringsagenter som trots sina rika erfarenheter ofta befinner sig i områden präglade av politiskt utanförskap. Den typen av ökad inkludering och rikare utbyte mellan det lokala och det globala är en av nycklarna till ett effektivare bistånd. Därför uppmanar vi regeringen att beakta följande prioriteringar:

• Adressera det demokratiska underskottet i förorterna genom att lyfta diasporans koppling mellan det lokala och globala. Mötesplatserna mellan förorter, landsbygd, stad och det politiska beslutsfattandet behöver utökas. För att nyttja lokal kompetens krävs det att svenskt bistånd förankras i medborgares lokala tillvaro i förorterna, vilket sker genom närmare samverkan med olika typer av aktörer; folkhögskolor, religiösa samfund och civilsamhällets arbete med segregation, demokrati, migration, asylrätt och bistånd.
• Flexibel finansiering för samverkan över sektors- och regiongränser. Den svenska regeringen behöver öppna upp för fler finansieringsmöjligheter för de typer av initiativ och partnerskap där civilsamhälle, myndigheter, näringsliv, och akademi möts för att främja det demokratiska deltagandet i form av lokalt och globalt engagemang. Dessa nya typer av samverkan måste också speglas av en finansiering som tillåter för ett bredare genomslag och utbyte mellan storstad, förort och landsbygd. 

Med dessa satsningar på plats menar vi att det finns stora, hittills outforskade, möjligheter att effektivisera biståndet. För även om det är sant att områden som Järva behöver inkluderas mer i det politiska systemet, det demokratiska samtalet och i Sverige i stort – är det ännu mer sant att ett effektivt bistånd behöver Järva.