SD: Sent ska (S)yndaren vakna gällande statliga huvudmannaskapet

Det var en gång en socialdemokratisk saga, och den sagan slutar sällan lyckligt. Det mesta den föregående S-ledda regeringen rörde vid blev inte till guld, och i många fall inte ens till sand. Snarare blev det till ingenting. Verkningslösa löften, naiva politiker och symbolpolitik är ord som sammanfattar mandatperioderna bra och denna gång var det funktionsnedsatta barn som hamnade i kläm.

De socialdemokratiska företrädarnas naivitet fortsatte under presskonferensen 

I söndags var det assistansens dag. En dag som belyser frihet, självständighet och likvärdigt deltagande. Allas möjlighet att deltaga i samhällsdialogen, att ha rättvisa förutsättningar för att kunna utöva sport, eller att ha goda förutsättningar för att besöka den lokala fotbollsarenan och heja på favoritlaget. Grundläggande värden som Sverigedemokraterna anser bör uppmärksammas i den allmänna debatten 365 dagar om året, och inte bara under assistansens dag. Vi vill bland annat se ett statligt huvudmannaskap, höjd schablonersättning, likvärdigt stöd till hjälpmedel i hela landet och ett omtag kring de assistansgrundade behoven.

S har aktivt motarbetat förslaget

I slutet av maj höll Socialdemokraternas Lena Hallengren och Fredrik Lundh Sammeli en presskonferens där de meddelade att de, som sista parti, valt att stå bakom ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen. Ett förslag som Sverigedemokraterna sedan länge drivit, och som samarbetspartierna i Tidöavtalet aviserat kommer prioriteras under mandatperioden. På presskonferensen klappade Socialdemokraterna sig själv på axeln i ett försök att ge sken av att det nu är tack vare dem som förslaget ser ut att bli verklighet trots att Socialdemokraterna själv i många år aktivt motarbetat ett sådant förslag, och genom åren snarare misslyckats i frågorna om att skapa en jämlik assistans.

Sverigedemokraterna har under lång tid förespråkat just ett statligt huvudmannaansvar för att öka jämlikheten i hela landet, och för att ta ett helhetsansvar om alla de utmaningar assistansen står inför. Det är positivt att nu även Socialdemokraterna vaknat, om än sent – precis som med mycket annat.

De socialdemokratiska företrädarnas naivitet fortsatte under presskonferensen genom att de framhävde att de framgångsrikt genomfört propositionen om stärkt rätt till assistans. Syftet med propositionen var gott – det konkretiserade föräldraavdraget skulle generera mer enhetliga bedömningar och barn skulle beviljas assistans i högre utsträckning än vid tiden.

Sverigedemokraterna lyfte i sin följdmotion att det var ett stort steg i rätt riktning på området som länge varit eftersatt, men riktade även tydlig kritik mot den förgående regeringens sätt att införa de nya förslagen.

Kritik från många håll

Att samtliga grundläggande behov skulle anses vara assistansgrundande i sin helhet, och att de nya förslagen om föräldraavdrag snarare skulle kunna innebära en mer restriktiv reglering än den dåvarande lagstiftningen, var särskilt frågor som lyftes från vårt håll. Och inte bara var det Sverigedemokraterna som var oroliga för den S-ledda regeringens agerande – kraftig kritik riktades även från jurister, IfA och från funktionsrättsrörelsen i stort. Trots varningar från flera håll avfärdade det socialdemokratiska styret kritiken vid tiden, och ansåg själv att det inte fanns fog för sådan oro.

Den oro som Sverigedemokraterna och övriga aktörer uttryckte har dock visat sig vara högst befogad, och i stället för att fler barn får assistans beviljad är det just barnen som förlorat på lagförändringarna som trädde i kraft. Under presskonferensen ställdes frågan om just detta, hur den förgående S-regeringen faktiskt ser på att man skapat en förödande situation där färre barn får rätt till assistans. Föga förvånande gav Lena Hallengren och Fredrik Lundh Sammeli i sitt svar uttryck för precis det som Socialdemokraterna gör bäst – ansvarslöshet och naivitet.

Sverigedemokraternas utgångspunkt är att personer med funktionsnedsättning ska ha likvärdiga levnadsförhållanden som övrig befolkning. Ett samhälle som påstår sig ha sin grund i delaktighet och jämlikhet måste också vara trovärdigt i det politiska agerandet. Med övriga samarbetspartier har vi ett viktigt arbete att påbörja under mandatperioden. I vårt Sverige har alla samma rättigheter, friheter och möjligheter. Den tragiska socialdemokratiska sagan ska nu få sitt slut.